publicerad: 2015
öka
1öka
substantiv
~n ökor • ⟨prov.⟩ eka
| Singular | |
|---|---|
| en öka | obestämd form |
| en ökas | obestämd form genitiv |
| ökan | bestämd form |
| ökans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ökor | obestämd form |
| ökors | obestämd form genitiv |
| ökorna | bestämd form |
| ökornas | bestämd form genitiv |
2öka
verb
~de ~t • få att bli större, tillta: ökade anslag; ökande vind; öka insatserna
| Finita former | |
|---|---|
| ökar | presens aktiv |
| ökas | presens passiv |
| ökade | preteritum aktiv |
| ökades | preteritum passiv |
| öka | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att öka | infinitiv aktiv |
| att ökas | infinitiv passiv |
| har/hade ökat | supinum aktiv |
| har/hade ökats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| ökande | |
| Perfekt particip | |
| en ökad + substantiv | |
| ett ökat + substantiv | |
| den/det/de ökade + substantiv | |


