publicerad: 2015
vinge
vinge
substantiv
~n vingar • på insekt, fågel el. flygplan; äv. på växter och vissa föremål – Alla sammansättn. med ving- hör till vinge.
Singular | |
---|---|
en vinge | obestämd form |
en vinges | obestämd form genitiv |
vingen | bestämd form |
vingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vingar | obestämd form |
vingars | obestämd form genitiv |
vingarna | bestämd form |
vingarnas | bestämd form genitiv |