SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
vinge
vinge substantiv ~n vingar på insekt, fågel el. flyg­plan; äv. på växter och vissa före­mål​ – Alla sammansättn. med ving- hör till vinge.
Singular
en vingeobestämd form
en vingesobestämd form genitiv
vingenbestämd form
vingensbestämd form genitiv
Plural
vingarobestämd form
vingarsobestämd form genitiv
vingarnabestämd form
vingarnasbestämd form genitiv