publicerad: 2015
vingfoting
ving|fot·ing
substantiv
~en ~ar • ett snäckdjur
Singular | |
---|---|
en vingfoting | obestämd form |
en vingfotings | obestämd form genitiv |
vingfotingen | bestämd form |
vingfotingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vingfotingar | obestämd form |
vingfotingars | obestämd form genitiv |
vingfotingarna | bestämd form |
vingfotingarnas | bestämd form genitiv |