publicerad: 2021  
börja började börjat
verb
bör`ja
över­gå till att ut­föra eller ut­sättas för handling, verksamhet etc.; ibland med ton­vikt på det allra första steget, ibland på ett tidigt skede; om person el. före­teelse
någon/något börjar ((att+)verb)
någon börjar ((att+) verb)
något börjar ((att+) verb)
han blev rädd och började springa; vi får börja tänka på morgon­dagen nu; Äter ni? – Vi ska just börja; hon har börjat intressera sig för konst; snön började falla vid nio­tiden; färgen har börjat flaga; löven börjar gulna
ibland i pass., ofta med bi­ton av irritation
Nu börjas det igen!
ofta med av­seende på före­målet för den igång­satta verksamheten ofta i konstruktion med prep.med, på
någon börjar () något
någon börjar (något) (med något/att+verb)
någon börjar (något) (med något)
någon börjar (något) (med att+verb)
börja skolan; börja på universitetet; i kväll ska jag börja på en ny deckare; han började på en stor olje­målning; börja all­tid dagen med ett glas juice; hon lade ifrån sig smör­gåsen som hon just hade börjat på; NN är bra på att börja på saker men han full­bordar dem sällan
äv. i absolut konstruktion, spec. in­ledas
något börjar tid/sätt
något börjar sätt
något börjar tid
matchen börjar klockan sju; strejken började bland chaufförerna
spec. äv. vara den förste som gör något
någon börjar
Sluta reta din bror. – Men det var han som började!
börja på nytt se ny
till att börja med in­ledningsvistill att börja med vill jag hälsa alla hjärtligt väl­komna!
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska byria, böria, trol. urspr. 'lyfta upp'; besläktat med bära
börjabörjande, början