publicerad: 2021
börja
började börjat
verb
●
övergå till att utföra eller utsättas för handling, verksamhet etc.; ibland med tonvikt på det allra första steget, ibland på ett tidigt skede; om person el. företeelse
någon/något börjar ((att+)verb)
någon börjar ((att+) verb)
något börjar ((att+) verb)
han blev rädd och började springa; vi får börja tänka på morgondagen nu; Äter ni? – Vi ska just börja; hon har börjat intressera sig för konst; snön började falla vid niotiden; färgen har börjat flaga; löven börjar gulna
○
ibland i pass., ofta med biton av irritation
Nu börjas det igen!
○
ofta med avseende på föremålet för den igångsatta verksamheten
ofta i konstruktion med prep.med, på
någon börjar (på) något
någon börjar (något) (med något/att+verb)
någon börjar (något) (med något)
någon börjar (något) (med att+verb)
börja skolan; börja på universitetet; i kväll ska jag börja på en ny deckare; han började på en stor oljemålning; börja alltid dagen med ett glas juice; hon lade ifrån sig smörgåsen som hon just hade börjat på; NN är bra på att börja på saker men han fullbordar dem sällan
○
äv. i absolut konstruktion, spec.
inledas
något börjar tid/sätt
något börjar sätt
något börjar tid
matchen börjar klockan sju; strejken började bland chaufförerna
○
spec. äv.
vara den förste som gör något
någon börjar
Sluta reta din bror. – Men det var han som började!
börja på nytt
se
ny
till att börja med
inledningsvistill att börja med vill jag hälsa alla hjärtligt välkomna!
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska byria, böria, trol. urspr. 'lyfta upp'; besläktat med
bära
börjabörjande, början