SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2021  
ÅTSKILLIG å3t~ʃil2ig, adj. -are (komp. numera bl. tillf., Atterbom Minn. 639 (1819) osv.). adv. -A ((†) Linc. Bb 2 a (1640), Cellarius 40 (1729)), -EN ((†) G1R 28: 129 (1558), Hamb. (1700)), -T (Gustaf II Adolf 545 (1630) osv.).
Ordformer
(-skelig 16661722. -skilig 1560. -skillig (-sch-, -gh) 1540 osv. -skilliog 16261633. -skiliug- i avledn. 1602 (: åtskiliugheet). -skyllig 16321633. — n. sg. o. adv. -liget 1697. -ligt 1630 osv.; se för övr. ÅT, prep. o. adv.)
Etymologi
[jfr fd. atskilligh (d., nor. bm. adskillig), nor. bm. atskillig, nor. nn. atskilleg; ombildning av ÅTSKILLELIG l. (o. åtm. i formen -skilliog) direkt till ÅTSKILJA l. uttr. med SKILJA o. ÅT, prep. o. adv.)]
1) (†) motsv. ÅTSKILJA, v. I 1, 2: åtskild (se ÅTSKILJA, v. IV 1); ss. adv. särsk. liktydigt med: var för sig; jfr 2 o. ÅTSKILJELIG 2. (Lat.) dissolutus .. (sv.) åtskillig. VocLib. adj. (c. 1580). (De) bleffwe åthskillig(e)n förhörde, och war dogh alles theres meningh, att th(et) som war öffwer öffwerlöpett på för(schriff)ne skip, skulle affrÿffwes. 2SthmTb. 8: 108 (1589). Och skola hafwas åtthskillighe badhstughor eller serdeles rum för them, som hafwa nogon besmitteligh siukdom. Rudbeckius Kyrkiost. 59 (c. 1635). J förstonne iag kom hijt till församblingen wille nu dhen eene nu dhen andre åthskilligt gå till Herrans Nattwardh. VDAkt. 1690, nr 370.
2) (†) motsv. ÅTSKILJA, v. I 4, (II,) III 3: olik(artad) l. skiljaktig l. skild; stundom utan klar avgränsning från 1 (se särsk. a, b, med subj. angivande tillfälle o. d. resp. plats); jfr 3 o. DIVERSE I 1, ÅTSKILJA, v. IV 2, ÅTSKILJELIG 3, ÅTSKILL. När man skall strida för sitt fädernesland, då fölier hwar för sig sitt åtskilliga anslag, efter som hans sinne tilförene åtskilleliga underwijst är. KyrkohÅ 1931, s. 220 (1540); möjl. till e. Man hörde at Hans K. Maietz. kunde lära bönder bättre och profijtligare skick .. vthi allehanda och åtskilige Bärgzbruk. Svart Ähr. 70 (1560). Derjempte ähre månge dagar, som man .. åthschilligt på åthskillige orter firar. RP 8: 15 (1640). Anden är en, men gåfworna äro många och åthskilliga. VDAkt. 1722, nr 285. Prognosis (vid amputation) är åtskillig i hänseende till orsakerne. Meyerson SerafimInstr. 50 (i handl. fr. 1761). Astronomi .. utforskar de himmelska kropparnes lopp och åtskilliga ställning mot hvarandra. Regnér Begr. 1: 9 (1807). Codex Verelianus .. af åtskilligt innehåll. Rydqvist SSL 1: XXV (1850). Dalin (1855). — särsk.
a) i förb. med mängdangivande led, särsk. dels många (se MÅNGEN 1 b ζ), dels räkneord. RA I. 3: 169 (1593). Då Grekerne förde Herrawäldet i Sicilien .. hafwer Berget Æthna på tree Åthskillige gångor kastat ifrån sigh faaslige Flammor. RelCur. 153 (1682). Genom de många åtskilliga försök som blifvit anstälda. SD 11/6 1878, s. 6.
b) i förb. med bestämning angivande grad l. art av olikheten, särsk. (bestämd av bisats). (Jag) kan inthet .. see, på huadh sett Danmarkz inbyggere .. skola kunna sigh försuara, och en slijkan hoop krijgzfolk, och på så åtskilligh rum emootstå. Bureus Påw. B 1 b (1604). Menniskiones hierne .. är myket åtskillig til sin innerliga bygnad. Rydelius Förn. 102 (1720, 1737). Jordarten är så åtskillig och om hvarannan blandad, att man .. finner både lera, sand och mylla på särskilda fläckar. Bergman VSmSkr. 13 (1819).
c) om egenskap. Syndennes Krankheet är icke enahanda, vthan åtskilligh och margfalligh. Schroderus Os. 2: 382 (1635). De sju stenar utaf åtskilliga färger under Linden (på vapenskölden) betyda så många dödliga synder. Afzelius Sag. 5: 220 (1843). Skådepenningar af guld och silfver, af åtskillig storlek, dels utdelades åt dem, som i kyrkan öfvervoro likbegängelsen, dels utkastades bland folket. Crusenstolpe Tess. 2: 189 (1847); möjl. till 3 a.
d) i förb. med slags. Arvidi 16 (1651). Att jemföra åtskilliga slags likformiga figurers innehåll med hvarann. Almqvist Geom. 99 (1833).
e) i fråga om åskådning l. mening l. framställning o. d.; äv. närmande sig l. övergående i bet.: avvikande l. mer l. mindre motstridig o. d.; jfr huvudmom. Hvad begge theres bevog um tijnn svaghet åtskilligenn varith haffver. G1R 28: 129 (1558). De orolige huffvuden, som .. åtschillige och vrånge meeninger och tankar der aff fatta kune. OxBr. 5: 11 (1612). Att wår vngdom .. begifwa sig j de Land, Städer och Hoff, der man ådtskillig Religion är tillgedan. RARP 2: 117 (1634). (Höpken) hemstälte huru det rimar sig, at Academien är så åtskillig i sina beslut. VetAP 1: 88 (1739). (Sv.) Man talar därom åtskilligt, (t.) es wird sehr verschieden davon gesprochen. Möller (1807).
f) om resultat (se d. o. 2) l. öde o. d., särsk. lycka, övergående i bet.: (om)växlande l. ombytlig o. d. Krijgen, som thetta wårt fädernesland .. med åthskillig lycka och vthgång fördt hafwer. Gustaf II Adolf 116 (1615). Timelig lycka är åtskillig och omskiftelig. Kolmodin QvSp. 1: 574 (1732).
3) som utgör väsentlig l. (skäligen) stor (o. varierad) mängd l. myckenhet l. uppgår till väsentligt l. (skäligen) stort antal (av sinsemellan olikartat slag); i vissa ä. språkprov svårt l. omöjligt att skilja från 2 (i sht i b γ); jfr ÅTSKILJELIG 4.
a) i sg., om kollektiv l. ämne l. förhållande o. d.: (jämförelsevis) mycken (se d. o. I 1 b) (av varierande slag); äv. dels substantiverat (se α), dels ss. adv. (se β). Åtskillig mat gick till spillo. Eldsvådan har vållat åtskillig skada. At en part aff them, som hade the näst förlupne gyllende åhren, vthi åthskilligh last och odygder besmittat, skulle Wästeruth .. sökia Boningar. Tempeus Messenius 15 (1612). Det åtskilliga wapen-skifte, som utöfwer manna-minne hafwer warit imellan desza twänne .. Konunga-Riken. HC11H 2: 72 (1680). Imedlertid kom Turken å nyo til mig, som mina krafter på åtskilligt sätt tilförene proberat. Humbla Landcr. 276 (1740). Lägenheten .. har ej någon uppodlad jord, men deremot åtskillig tillväxtskog. PT 1895, nr 71 A, s. 4. Jag (kom) efter åtskilligt övervägande till slutsatsen att det fanns både skarpsinne och klokhet i hans utläggningar. Strömholm Fält. 128 (1977). — särsk.
α) substantiverat i n. sg.; jfr MYCKEN I 2. Jag har varit med om åtskilligt, må du tro. Giöre witterligit, at .. ondt och obetänckt Folk .. af liderligit Krigz-Folk olagligen .. under sig slå åtskilligt af Beklädningz- Gewärs- och Munteringz-Persedler. Schmedeman Just. 1450 (1696; rättat efter orig.). Den bittra, ovillkorliga fördömelse, hvilken blifvit från mer än ett håll uttalad öfver honom, är i åtskilligt orättvis. Sturzen-Becker 1: 17 (1845, 1861). Jag antar att det finns åtskilligt i hennes tidigare liv, som kan hjälpa till att förklara i alla fall en del av hennes historia. Anderson Brev. 409 (2004).
β) ss. adv.: (jämförelsevis) mycket (o. på olika sätt).
α') ss. bestämning till verbförb.; jfr MYCKEN II 1. Discurrerades här om ådtskilligen. RP 5: 214 (1635). En sammanställning, som åtskilligt skiljer sig från ”Dagbladets”. GHT 17/10 1895, s. 2.
β') ss. bestämning till adj. l. adv.; jfr MYCKEN II 3, 4. Hoo, som wil förvtan migh sigh berömma .. han blifwer åthskilligt qwald och bekymrat. Preutz Kempis 240 (1675). För den 1 December må, ehuru nu åtskilligt efteråt, antecknas, att (osv.). Stenhammar Riksd. 3: 164 (1847). Ni är allt åtskilligt egenkär, Peters. Janson CostaN 1: 54 (1910). Insåg plötsligt att det var åtskilligt lättare att genomföra ett effektivt förhör om man var rökare. Nesser FallG 78 (2003).
b) i pl.: (jämförelsevis) många (olika slags) l. flertaliga; flerfaldiga; mångahanda; jfr DIVERSE I 2, FLERE I 3, MÅNGEN 1 b. I samma kyrkia äro: .. åtskillige sångböker på permant. Bureus Suml. 53 (c. 1600). (Jag har) untfåt icke allenaste åtskelige bleseurer, utan annan suår bräkelighett. HH XVIII. 3: 2 (1722). Åtskilliga Adjektiver kunna enligt sin betydelse icke kompareras. Broocman SvSpr. 24 (1810). För åtskilliga år sedan blev en ung dansk dam .. inbjuden till en middag i societeten. Nilsson FestdVard. 39 (1925). Åtskilliga är de samtal jag fått med frågan om hur man får bort andras katter från sin tomt. Hellman Holmström KattBet. 90 (2009). — särsk.
α) om tillfälle o. d.; förr särsk. i uttr. på åtskilliga tider, vid ett flertal tillfällen, flertaliga gånger (jfr TID, sbst. 10 (a)). Vij begäre och .. att vette .. huad the bref inneholle och förmälle, som .. (hertig Carl) på åthskillige tider dijt sänt hafuer. HT 1915, s. 103 (1597). Hwilket åtskillige resor med klara rön pröfwat och bewist är. Block MotalaStr. Föret. 2 (1708). Till sist valde jag att gå runt i våningen, det var steg som jag tagit åtskilliga gånger förr. Evander Härl. 184 (1975).
β) om person. Sådant måste man bewisa genom åtskilliga Skribenter, som i förra och senare tider samma ord nämbt hafwa. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 17 (1679). Jag delgaf .. mina grunder för förslaget åt åtskilliga riksdagsmän. De Geer Minn. 1: 236 (1892).
γ) (numera bl. mera tillf.) i förb. med framförställd best. art. (o. huvudord i best. form). Hwadh de åthschillige och mäst opå alle holdne Rijkzdager .. giorde ordninger om olagelige skiutzfärder och gestninger wedkommer. RA II. 2: 244 (1617). Att lerans tillredning och qvantiteten af de olika blandningarne äro olika vid de åtskilliga tegelverken. Gundberg Tegel 29 (1860).
δ) substantiverat; särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. av; jfr MÅNGEN 2 b. Dogh är thett migh för sanningh aff åttskillighe berättet, att (osv.). OxBr. 5: 40 (1613). Klagades deröfwer, at åtskillige stå ute på Kyrkebacken under confessionen läses. KulturbVg. 1: 10 (1745). Åtskilliga av pythagoréernas föreskrifter är primitiva taburegler. Aspelin TankVäg. 1: 46 (1958).
Ssgr (†): A: (2, 3) ÅTSKILLIG-HANDA. (äv. särskrivet; -skillig- 16491764. -skillige- 16491723. -handa 16491764. -handas 1649) som är av olika l. åtskilliga slag; varjehanda l. mångahanda. Christi Kors .. skulle wara giordt aff åthskillighanda slags Trää. Kalff JUggla D 4 a (1649). Naturen är åtskillighanda hos menniskiorna. Bliberg Acerra 488 (1737). Ekblad (1764).
(3) -STÄDES, äv. -STÄDS. (äv. särskrivet; -skillig- 17061740. -skilliga- 16821698. -skillige- 16641736) på åtskilliga ställen; flerstädes l. mångenstädes. Huruledes, i denne Wår Stadh Stockholm, så wäl på gator, som elliest åthskilligestädes .. månge otilbörlige och öfwerdådige Excesser och bedriffter, esomofftast föröfwes. Stiernman Com. 3: 191 (1664). At Ryszarne giorde åtskillig-städes rent hus i nästa byarna, och plundrade som i fiende land. Nordberg C12 2: 586 (1740).
B: ÅTSKILLIGA-STÄDES, se B.
C: ÅTSKILLIGE-HANDA, -STÄDES, se A.
Avledn.: ÅTSKILLIGHET, r. l. f.
1) (†) till 1: åtskildhet. Ständerne .. wele .. see sig sielfue om en annen öfuerhet .. aldenstundh h. k. M. är tuenne reeser dragen her uthaf rijkedh, dess ständer och undersåther aldeles owetterligen, och wele så för Gud och heele wärlden uhrsächtede ware, att de till denne åthskillighet icke hafue wållende waredh. RA I. 4: 904 (1598); möjl. till 2 (motsv. åtskillig 2 e).
2) (†) till 2: olikhet l. skiljaktighet l. (åt)skillnad; äv. konkretare. Om Runornas åtskiliugheet. Bureus Runaräfst 46 (1602). Hafua och thenne werldzens delar, them man elies gement Elementer kalla pläghar, emellan sigh thenna åthskillighet, att the tiuckeste, suåreste, och mäst synlighe, äre .. satte nederst .. , och the subtilighare och lättare öfuerst. Forsius Phys. 77 (1611). Att flitigt fira och siunga messor, språka med gemene mann, utläggia bråttmåls och missgierningars titlar och åtskilligheter. Stiernman PVetA 1758, s. 30. Ehvad likhet termerna må hafva, äga deras betydelser likväl en mycket stor och mycket klar åtskillighet. 2SAH 1: 122 (1801). Ahlman o. Forsman (1886). jfr religions-åtskillighet.
3) (numera bl. tillf.) till 3: mångfaldighet l. mängd. Dän grymme Konungen förskräkkes här öfwer .. åg Iag wet äÿ i hwad för tankars åtskillighet föres. LejonkDr. 164 (1688).
Spoiler title
Spoiler content