publicerad: 1971
SKILJA ʃil3ja2, v. skiljer (i pr. sg. pass. skiljes l. skils, stundom skiljs), skilde, skilt, skild, stundom skiljde, skiljt, skiljd; o. SKILJAS ʃil3jas2, v. dep. skiljes l. skils, skildes, skilts, stundom skiljs, skiljdes, skiljts.
(inf. o. pr. pl. skela Lind 2: 760 (1749), Schultze Ordb. 4247 (c. 1755). skelia (schelli-, skieli-, -e) RA I. 1: 5 (1522: atskelia), OxBr. 11: 59 (1631). skile BtFinlH 3: 284 (1553: åtskile). skilja (sch-, -ijli-, -ili-, -ilij-, -illi-, -illij-, -e) Mat. 13: 49 (NT 1526) osv.
inf. o. pr. pl. pass. l. dep. sielsiass KKD 7: 156 (1707). skelias Visb. 1: 242 (1601), Därs. 112 (c. 1620). skiljas (sch-, skj-, -ili-, -illij-, -illj-, -es) 1Kor. 7: 15 (NT 1526) osv.
pr. sg. skel (-ee-) G1R 28: 274 (1558: åtskel), Wallius JEriksson 18 (1620), Lind 2: 760 (1749). skelar Schultze Ordb. 4247 (c. 1755). skelier Mat. 25: 32 (NT 1526). skell HH XXXIII. 2: 49 (1549). skiill G1R 25: 390 (1555). skil OPetri 1: 66 (1526), VDAkt. 1750, nr 114. skiljer (sch-, -ijli-, -ijlij-, -ilg-, -ili-, -illi-, -illj-, -yllg-) Mark. 10: 11 (NT 1526) osv. skill OPetri 1: 46 (1526), Schroderus Os. III. 1: 319 (1635).
pr. sg. pass. l. dep. skelis Visb. 1: 242 (1601). skildz LPetri Sir. 22: 16 (1561), 3SthmTb. 2: 399 (1599: vhrskildz). skiljes (-ili-, -illi-, -illj-) Apg. 20: 29 (NT 1526) osv. skiljs (-lgs) Höpken 1: 211 (1764: skilgs), Carlén Ensl. 1: 218 (1846), Fogelström CaféUtp. 117 (1970). skils (-lls, -lz) 1Kor. 7: 11 (Bib. 1541) osv.
imper. sg. skil Syr. 6: 13 (öv. 1536), Schultze Ordb. 4245 (c. 1755). skilj (-lg) Wivallius Dikt. 63 (1631) osv. skill Mat. 15: 23 (NT 1526), Achrelius Mor. B 4 b (c. 1690).
imper. sg. dep. skiljs Strindberg HögreR 297 (1899). skils LPetri Sir. 7: 28 (1561), Strindberg TrOtr. 4: 38 (1897).
ipf. skeelde Rääf Ydre 1: 367 (1620). skilde (sch-, -ijld-, -illd-) OPetri Tb. 9 (1524) osv. skiljde (-lgd-) HH 20: 298 (c. 1640), UNT 1961, nr 204, s. 2. jfr TbLödöse 279 (1592: skedde; felaktigt för skelde l. skildde).
ipf. pass. o. dep. skeldes (skie-) AOxenstierna 2: 34 (1612), OxBr. 11: 521 (1633). skildes (sch-, -lld-) Mark. 7: 17 (NT 1526) osv. skildis G1R 1: 61 (1523), Därs. 25: 538 (1555). skiljdes (-lgd-) HH 20: 323 (c. 1640), Henrikson AntikHist. 2: 134 (1958). skiltes RA II. 2: 45 (1617). skiltis 3SthmTb. 5: 14 (1603).
sup. skild Ekeblad Bref 2: 280 (1662). skiliat TRudeen Vitt. 210 (c. 1690; rimmande med villiat). skiljt (-lgt) PH 6: 3939 (1756), Henrikson AntikHist. 2: 329 (1958). skilt (sch-, -ijlt, -ildth, -illt) G1R 1: 112 (1523: skildth) osv. skiält SUFinlH 1: 50 (1600).
sup. pass. o. dep. skeldz AOxenstierna 2: 489 (1622), Dens. 4: 176 (1628). skildas EkenäsDomb. 1: 189 (1654). skilds Ekeblad Bref 1: 155 (1652; rättat efter hskr.). skildz Psalt. 22: 15 (Bib. 1541). skiljts Fallström VDikt. 1: 159 (1885, 1899), Fogelström StadVärld. 292 (1968). skilts (-dts, -dtz) KOF II. 2: 169 (c. 1655) osv.
p. pf. skeld ÄARäfst 123 (1596), RARP 4: 95 (1647: åthskelde). skild (sch-, skij-, -lld) OPetri Tb. 34 (1524: aat skild) osv. skiljd (-lgd) G1R 13: 133 (1540), Moberg FörrädL 29 (1967: avskiljda, pl.). skilt (sky-, -ldt, -llt) ArbogaTb. 4: 134 (1566: ottskylt), Ekelund Fielding 43 (1765: åtskildta, pl.))
vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), SKILJNING (se d. o.), SKILLNING (se skiljning); SKILJARE (se avledn.); jfr SKILLNAD.
Etymologi
[fsv. skilia; jfr sv. dial. skilja, skelja, skela m. fl. former, fd. skilia, d. skille, fvn. skilja, nor. skille; jfr äv. got. skilja, slaktare (eg.: en som klyver); rotbesläktat med mlt. schēlen, skilja, o. till en rot med bet. ’klyva' o. d. — Jfr SKAL, sbst.1, SKALK, sbst.2, SKALLE, sbst.3, SKALM, SKALP, SKALTA, v.1., SKILA, sbst., SKILJE, SKILL, SKILLIG, adj.1 SKÄL, SKÖLD m. fl.]
Översikt
Översikt av betydelserna.
I. tr. o. i vissa prep.-förb.
A. betecknande att en förening l. ett samband av fysiskt slag bringas att upphöra.
1) hugga l. skära l. slita loss (ngt från ngt), lösgöra (ngn l. ngt från ngn l. ngt) o. d.; särsk. a) om lösgörande från en omfamning l. ur en hopslingring; b) om avbrytande av slagsmål; c) om avlägsnande av ngn l. ngt (jfr 5 b, 8, 9, 12).
2) i uttr. som beteckna framfödande av barn l. foster.
3) om åstadkommande av mellanrum mellan (delar av) föremål. Härunder: skilja råtegel (slutet).
4) dela på (massa, anhopning).
5) avspärra l. avgränsa (ngt från ngt); särsk. om avgränsande av satsdelar, satser, ord o. d. (a), betecknande att ngt åstadkommer avstånd i rummet l. tiden mellan personer l. företeelser (b).
6) dela upp (ngt) i två l. flera enheter o. d.; särsk. i fråga om boskifte (a), splittring av ett kollektiv (b).
7) uppdela (ngt) så att vart slag l. var sort kommer för sig. Härunder: skilja renar (a β), skilja malm (b α), skilja (på) (flottgods) (b β).
B. i allmännare, oeg. l. bildl. anv.
8) betecknande att en förening l. förbindelse l. ett samband (av icke rent fysiskt slag) bringas att upphöra (i mera allmän anv.; jfr 9—29); särsk. i fråga om upplösning av politiskt l. socialt l. ekonomiskt samband o. d. (b), skilja ngn från målet (e) l. från förslaget (f) l. från ett kontrakt (g).
9) avlägsna (ngn från en plats).
10) om åstadkommandet av ngns död.
11) avlägsna (ngn från visst sällskap l. viss miljö o. d.).
12) betecknande att ngns samvaro l. kontakt med ngn bringas att upphöra.
13) med personobj., betecknande upplösning av ngns äktenskap (a) l. (temporärt) avbrytande av den äktenskapliga sammanlevnaden (b) l. brytande av trolovning o. d. (c).
14) om åstadkommande av söndring l. splittring mellan ngra.
15) entlediga l. avskeda (ngn).
16) dimittera l. relegera (elev).
17) upplösa (viss gemenskap).
18) skilja ngn från l. vid ngt, beröva ngn ngt.
19) skilja ngn från l. vid ngt, befria ngn från ngt.
20) betecknande att ngn gör sig kvitt ngt.
21) i uttr. som beteckna att ngn gör ngt färdigt l. avslutar ngt.
22) betecknande att ngn gör upp sina mellanhavanden med ngn l. betalar ngn för ngt o. d.
23) betecknande att ngn gör slut på en strid l. träta mellan ngra l. avdömer en rättstvist l. tävling l. att ngn l. ngt fäller utslaget vid val mellan två möjligheter o. d.; särsk. i uttr. som beteckna att man vid omröstning låter lotten fälla utslaget (d).
24) bestämma l. avgöra l. fastställa (ngt). Härunder: som lagen skiljer o. d. (b).
25) i tankarna l. vid varseblivning (tydligt o. klart) urskilja (ngt); se l. höra l. märka l. känna igen (ngt) o. d.
26) skilja över ngt, rätt bedöma l. förstå ngt.
27) betecknande att ngn uppfattar personer l. föremål l. företeelser ss. olika varandra, särsk. principiellt håller dem isär (d) l. bedömer l. behandlar dem (e) med ledning därav.
28) betecknande att ngn åstadkommer olikhet mellan ngra (personer l. föremål l. företeelser).
29) betecknande att ngt (egenskap o. d.) kommer ngt att avvika från l. vara olikt ngt; särsk. med subj. betecknande kvantitativ l. tidsmässig skillnad (b).
II. intr.
A. i anv. motsv. I A. 1) ngt skiljer från ngt, ngt lossnar från ngt l. dyl. 2) motsv. I 5 b.
B. i anv. motsv. I B. 3) skilja hädan o. d., dö. 4) motsv. III 11. 5) vara olika; särsk. i fråga om kvantitativ l. tidsmässig skillnad (b).
III. refl.
A. i anv. motsv. I A. 1) lösgöra sig, lossna; särsk. i anv. motsv. I 1 a (c), I 1 b (d). 2) skilja sig vid barn, framföda barn. 3) röra sig så att det uppstår ett mellanrum; dela på sig, spricka, rämna. 4) motsv. I 4. 5) om väg l. linje o. d.: dela l. grena sig. 6) motsv. I 6. 7) motsv. I 7.
B. i anv. motsv. I B. 8) motsv. I 8. Härunder: utträda ur en organisation (a), skilja sig från l. ur ngt, dra sig ur ngt (b), skilja sig från målet l. ärendet (c). 9) avlägsna sig (från en plats). 10) skilja sig från l. vid världen l. livet, dö. 11) avlägsna sig (från ngn). 12) upplösa sitt äktenskap med ngn l. avbryta den äktenskapliga sammanlevnaden. 13) skilja sig från l. vid ngn, avskeda ngn. 14) skilja sig från l. vid l. (ut)av (en befattning o. d.). 15) betecknande att ngn slutar skolan l. avgår från viss klass. 16) skilja sig från l. vid ngt, göra sig av med ngt konkret (a) l. abstr. (b). 17) skilja sig från l. vid ngt, befria sig från ngt konkret (a) l. abstr. (b). 18) skilja sig från l. vid ngt, bli färdig med ngt o. d. 19) betecknande att ngn gör upp sina mellanhavanden med ngn l. betalar ngn o. d. 20) om företeelse: förnimmas l. ses tydligt, urskiljas. 21) vara olika. 22) vidta åtgärder för att bli olik ngn o. d. Härunder: skilj er åt! (vid auktion; b).
IV. ss. dep. (o. i pass. med mer l. mindre klart intr. bet.).
A. i anv. motsv. I A. 1) lossna, gå isär; särsk. = III 1 d (b). 2) skiljas vid barn, framföda barn. 3) = III 3. 4) = III 4. 5) = III 5. 6) komma l. befinna sig på visst avstånd (från ngt).
B. i anv. motsv. I B. 7) motsv. III 8. Härunder: skiljas ur ngt, dra sig ur ngt (e). 8) = III 9. 9) i uttr. som beteckna att ngn dör. 10) = III 11. Härunder: ngra skiljas (åt) vänner l. ovänner o. d. (b). 11) upplösa sitt äktenskap (a) l. avbryta den äktenskapliga sammanlevnaden (b) l. bryta trolovningen o. d. med ngn (c). 12) skiljas vid ngn, göra sig av med ngn (som man har i sin tjänst). 13) skiljas vid (ngn, ämbetsverk o. d.), lämna sin tjänst hos (ngn) l. i (ämbetsverk). 14) = III 16 a. 15) = III 17 b. 16) = III 21.
V. i p. pf. i vissa mer l. mindre adjektiviska anv.
A. i anv. motsv. I A. 1) motsv. I 1. a) icke sammanvuxen; särsk. skild vägg (veter.). b) skilda händer. 2) som befinner sig på ett visst avstånd från ngt, isolerad o. d.
B. i anv. motsv. I B. 3) skild från ngt, utan samband med ngt o. d.; särsk. ngn är skild l. det är skilt från ngn att (göra det l. det), det är främmande för ngn att (osv.). 4) som icke vistas l. lever tillsammans l. har kontakt med ngn. 5) vilkens äktenskap upplösts (a) l. (i pl., om makar) som upphört att leva tillsammans (b). 6) i pl.: oense o. d.; särsk. i uttr. skilda vänner, ovänner (b). 7) skild från ngt, berövad ngt. 8) skild från l. vid ngt, befriad från ngt; särsk.: icke utsatt för ngt (slutet). 9) som bildar en självständig enhet, separat, enskild. Härunder: skild rad o. d. (a), skild ingång (b), i attributiv anv. med pluralt huvudord: icke identiska, flera o. d. (c), ss. adv.: särskilt, separat, för sig (d). 10) speciellt avsedd l. utformad för visst fall l. ändamål. 11) olik(a), olikartad, skiljaktig.
Anm. I flertalet av nedan angivna bet. brukas uttr. skilja ngn l. ngt resp. (ss. intr.) skilja l. (ss. refl.) skilja sig l. (ss. dep.) skiljas från l. (med olika bruklighet för olika bet.) vid ngn l. ngt samt skilja ngra resp. skilja l. skilja sig l. skiljas från varandra l. åt l. (med olika bruklighet för olika bet.) vid varandra. Endast då särskilda skäl föreligga redogöres nedan för dessa uttr.
I. tr. samt (i vissa bet.) i prep.-förb. med en funktion nära motsvarande den transitiva (skilja på l. över l. om, i vissa fall äv. mellan); äv. utan obj.; jfr II.
A. betecknande att ngn l. ngt bringar en förening l. förbindelse l. ett samband l. en kontakt av fysiskt slag att upphöra (ofta med särskild tanke på att det därvid uppstår ett visst mellanrum) l. åstadkommer l. föranleder att en sådan förening osv. icke föreligger samt i oeg. l. bildl. anv. som ha nära samband med någon av dessa bet.
1) med avs. på sammanhängande delar l. ngt som är fast förenat med ngt o. d.: gm ett hugg l. snitt o. d. avlägsna (ngt från ngt); hugga l. skära l. rycka l. slita loss l. lösgöra (ngt från ngt) o. d.; äv. med saksubj., särsk.: komma (ngt) att lossna (från ngt). Med ett hugg av bilan skilde skarprättaren huvudet från kroppen. Med trädgårdssaxen skilde hon försiktigt den blommande kvisten från grenen. Job 41: 8 (Bib. 1541). (Häll vatten över malörtsaska o. upprepa proceduren tills) luthen blijfwer så starck att hon skillier dunen ifrån fiedrarna. OMartini Läk. 49 (c. 1600). Jag .. (började) saktelig .. at föra mina finger emellan kakan och (liv-)Modren, lika .. som man skulle wilja skillia en flundra ifrån ett bräde, på hwilket hon wore påklibbad och tårkad. Hoorn Jordg. 2: 147 (1723). Om en sten befinnes klufven i tvenne delar, så måste det varit en kraft, som skiljt dem åt. Wikner Mater. 18 (1870). Sorg är att skilja / en ros från sin rosendegren. Fröding Stänk 69 (1896). (Det är sannolikt) att man .. skall kunna påverka minnet genom att peta på hjärnan så eller så, ungefär som man .. skiljer sammanklistrade blad. Hedberg VackrTänd. 161 (1943). — särsk.
a) betecknande att ngn lösgör ngn l. en lem l. kroppsdel o. d. ur ett grepp l. ngn ur en omfamning l. hopslingring o. d.; äv. bildl.; jfr b. Lik som från Fårens bröst man skillier Ulfwens tan'; / .. Så skall man dig en gång, u'r Owäns fiättrar rycka. Frese VerldslD 7 (1715, 1726). När solen op ur böljan rinner / Ur morgonrodnans armar skild, / Hon Näsets gröna udde finner. GFGyllenborg Vitt. 1: 204 (1786, 1795). — särsk. (†) i överförd anv., i uttr. skilja dans åt, avbryta l. göra slut på en dans gm att skilja de dansande; jfr 17. Weise 1: 207 (1769).
b) [jfr a] betecknande att ngn får ngra som äro invecklade i ett slagsmål l. dyl. att upphöra med handgripligheterna (o. avlägsna sig från varandra); särsk. i uttr. skilja ngra åt; ofta utan bestämd avgränsning från 23 a. 2SthmTb. 3: 149 (1556). Sedan vtdrog Nils Carlson en prÿl (dvs. dolk) åt Carl, men Nils Bengtson gaff sig emellom them båda, oc schilde them åt. VRP 1610, s. 221. (Ett hjärtskärande skrik) kom från en elev som 16-åringen kopplat nacksving på. Jag skilde pojkarna åt. DN(A) 1967, nr 283, s. 22. — särsk. (†) i överförd anv., i uttr. skilja ett slagsmål, gm att träda emellan göra slut på ett slagsmål; jfr 23 b. Widegren (1788).
c) (numera bl. tillf.) mer l. mindre oeg., betecknande ett avlägsnande av ngn l. ngt från ngt; jfr 5 b, 8, 9, 12. ÖB 132 (c. 1712). Dispache upprättas på det ställe, der fartyg och last skiljas åt. SFS 1864, nr 22, s. 53. — särsk. (numera föga br.) i uttr. skilja ngn från hästen, förr äv. ur sadeln, kasta ngn av hästen resp. ur sadeln, komma ngn att falla av hästen resp. ur sadeln. Tempeus Messenius 177 (1612). Han (dvs. en otämd häst) skal för än tu weest, tigh snart vhr Saalen (dvs. sadeln) skillia. Palmchron SundhSp. 145 (1642). Till damernas stora heder måste framhållas att ingen (vid snitseljakten) ”skilts från hästen”. NTIdr. 1899, julnr s. 17.
2) (†) i uttr. som beteckna framfödande av barn l. foster (med tanke på barnets l. fostrets lösgörande från modern), särsk. skilja ngn vid foster, hjälpa ngn att framföda ett foster, göra abort på ngn; äv. oeg. l. bildl., i uttr. tveggehanda folk skiljas utav ngns liv, betecknande att ngn (gm att föda tvillingar) blir stammoder åt två folk. Tw folk äro j tino (dvs. Rebeckas) liffue, och tweggehanda folk skola skilias vthaff tino liffue. 1Mos. 25: 23 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. 1859). Ramfrö .. (har) bekient thz hon för 7 eller 8 åhr sedan hade skijlt .. en ächta quina widh foster. VRP 1622, s. 461. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 36 (1691).
3) i uttr. skilja (ngt) l. skilja på (ngt), betecknande att ngn åstadkommer ett mellanrum l. en öppning mellan föremål (särsk. kroppsdelar) som (i visst läge) äro tätt slutna intill varandra (särsk. sådana som i detta läge bilda ett slutet rum l. en hel ”vägg” l. dyl.) l. föremål som stå l. sitta tätt intill varandra; vanl. med pluralt obj.: avlägsna från varandra; sära (på); spärra ut; öppna o. d. Förlamad af gikt så att man ej kan skilja fingrarne. Weste FörslSAOB (c. 1815). Samtidigt (som den halvsovande fiskaren spottade) orkade han skilja på ögonlocken och spana utåt hafvet. TurÅ 1910, s. 285. Skola bokstäver, ord eller rader flyttas närmare varandra, användes (vid korrekturläsning) tecknet ∪, skola de skiljas åt, ∩. Elge BoktrK 50 (1915). — särsk. (i fackspr.) i uttr. skilja råtegel, flytta isär (i torkladorna parvis, tätt ställda) råtegelstenar, så att ett mellanrum uppstår. Johnson Nu 170 (1934).
4) i uttr. skilja (ngt) l. skilja på (ngt), dela på (en massa l. mängd l. anhopning av ngt) så att massan osv. delas l. klyves i två l. flera massor l. anhopningar o. d. (med mellanrum l. öppning mellan massorna osv.). Reck tina hand offuer haffuet, och skil thet ått. 2Mos. 14: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: klyv det itu). (Vid syrenbusken) där jag, då jag skilde på grenarna fick se en katt sitta gömd i en klynna. Lindblad Long VildmHägn 60 (1915); jfr 3. — särsk.
b) med avs. på textilmaterial: dela upp i mindre fiberbuntar l. i fibrer. QLm. 3: 21 (1833; med avs. på linlock).
5) medelst ett föremål (t. ex. en mur l. vägg l. ett stängsel) l. gränsmärke(n) l. en gränslinje avspärra l. avgränsa (ett rum l. utrymme l. område o. d. från ett annat rum osv.) l. platsen för (vissa personer l. föremål från platsen för andra personer osv.); ofta med saksubj. betecknande ett avspärrande l. avgränsande föremål l. gränsmärke(n) l. en gränslinje l. ett naturföremål (t. ex. en sjö l. flod) som bilda(r) gräns mellan olika områden; ofta i uttr. skilja ngt från, förr äv. vid ngt; äv. bildl. (Man beslöt) byggia en högh mwr emellan Borghena och stadhen (i Jerusalem), På thet stadhen måtte jfrå Borghenne skild wara. 1Mack. 12: 36 (Bib. 1541). Finland är nu (efter fredsslutet) skildt wed Ryssland igenom den stora Laduga sjön. Gustaf II Adolf 181 (1617). Thesze öffre inelfwer (i människokroppen) skilias ifrån buken genom Middernet (dvs. mellangärdet). Schroderus Comenius 276 (1639). Alle åkermåhl samt ängsteegar skillias med 2 steenar af 1/2 alns högd uti hwart hörn, som på hwar annan wijsa. SvLantmät. 1: 629 (i handl. fr. 1691). Det breda gränse-dike, / Som skiljer lif och död. Kolmodin QvSp. 2: 463 (1750). Sängarna står inte bredvid varann, de skils åt av ett nattduksbord. Hedberg Upp 9 (1968). — jfr RIKS-, RUMS-SKILJANDE. — särsk.
a) om avgränsning av satsdelar l. satser medelst skiljetecken l. delar av ett ord (stavelser o. d.) medelst bindestreck. Arvidi 211 (1651). De meningar, hwilka wi med Commata skilje. Brunkman SvGr. 50 (1767). jfr SKRIFT-SKILJANDE.
b) oeg. l. bildl., med saksubj. l. (mera tillf.) med opers. konstr., i vissa uttr. som beteckna att ngt åstadkommer l. utgör ett visst avstånd i rummet l. tiden mellan vissa personer l. företeelser; äv. utan obj.; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 29 b; jfr II 2. Hundra år skilde de båda händelserna åt. Ä huru langt them (dvs. de kristna) skill ååth här vpåå jordenne .., äre the doch till samman j troona. OPetri 1: 46 (1526). Det haf, som nu skiljer från den jag älskar. EGGeijer (1810) i MoB 7: 153. Behöfver du min förlåtelse, så skiljas vi icke af ett oändligt afstånd (säger Hermione till Karmides). Rydberg Ath. 297 (1876). (Historieprofessorns ord) gaf alla oss unge sin tro, / när högt öfver skiljande tider / hans entusiasm byggde bro. Fjelner TypMinn. 67 (1919).
6) [jfr 4] med avs. på enhet l. kollektiv: dela upp (ngt i två l. flera delar l. enheter l. avdelningar l. grupper o. d.); äv. med saksubj.; äv. bildl. CAEhrensvärd Brev 1: 57 (1782; bildl.). (En räkenskapsbok) som .. i så många afdelningar skiljes, som inkomster och utgifter äro af diwerse slag. Wallquist EcclSaml. 1—4: 281 (1788). En genom nafveln lagd våglinje skiljer människokroppen i två delar. Rydberg FilosFörel. 1: 335 (1876); jfr 5. — särsk.
a) (†) med avs. på egendom (särsk. bo): dela (upp), skifta; dela på (ngt). FörarbSvLag 1: 339 (1691). Lendzman och 2:ne Nembdemän (förordnas), att lagl(igen) dhela och skillia boet emellan Nilss Joensson i Skiärssiöhult och dess hustru Botell Bengts dotter. VDAkt. 1707, nr 661. Sahl(ig) Casseurens Dÿlanders Mynte collection will Enkan intet skillia, uthan föryttra dem tillsammans. LinkStiftsbibl. Brev 7/6 1716. VDAkt. 1724, nr 515.
b) (numera bl. tillf.) med avs. på kollektiv av levande varelser (t. ex. folk l. trupp) l. land (med tanke på dess invånare): dela upp; splittra (i smärre grupper l. stridiga partier o. d.). Oss synes .. icke vare rhådeligit, att man skiill (krigs-)folckett ått i månge hoper, uthan att thett bliffver altt tilhope, till thäss (osv.). G1R 25: 390 (1555). Ryszland war skild i twenne factioner, som sig emillan ett förgifftigt haat förde. Widekindi KrijgH 69 (1671). Janson CostaN 2: 245 (1910).
c) (mera tillf.) med konstruktionsväxling: vid (upp)delning av ngt avskilja l. frånskilja (viss del); särsk. bildl. Hedberg säger .. (i brev 1848) att sedan Palmqvists andel av årsvinsten blivit skild, skall resten reserveras oavkortat till missionssakens understödjande. KyrkohÅ 1927, s. 123.
7) betecknande att en grupp av personer l. djur l. växter l. föremål l. företeelser l. ngt som består av olika beståndsdelar l. ämnen delas upp l. indelas l. sorteras upp så att personer osv. av visst slag komma l. viss beståndsdel l. visst ämne kommer för sig, personer osv. av annat slag resp. annan beståndsdel l. annat ämne för sig; stundom med särskild tanke på en uppdelning l. sortering som innebär att mindre värdefulla föremål l. beståndsdelar o. d. rensas bort l. avlägsnas från de värdefulla(re) (jfr 19).
a) i uttr. skilja ngt från (förr äv. vid) ngt l. skilja ngra (personer l. föremål l. ämnen o. d.) (åt) l. skilja det och det (åt); äv. bildl.; i vissa fall svårt att skilja från 11, 12. Vid separeringen skiljes grädden från mjölken. När som menniskiones son .. wardher (vid yttersta domen) them (dvs. människorna) åthskiliandes then ena frå then andra, såsom en heerdhe skelier fåren j frå geterna, .. Thå skal (osv.). Mat. 25: 32 (NT 1526). LReg. 196 (1635; bildl., med avs. på rättegångsmål av olika slag). Insättningen (i sockenmagasinet) sker uti en Spanmåls-sort, nemligen qwarntorr Råg, från dam och klasa wäl skilgd. PH 8: 5806 (1761). Grynen skiljas med denna (sädesrensnings-)machinen straxt uti 3:ne sorter. Barchæus LandthHall. 19 (1773). Björnståhl Resa 3: 148 (1778: vid). Man skiljer gulor och hvitor af ett à två ägg. Montell Frun 55 (1898). Saltpetersyra .. kallades (förr) skedvatten, därför att den användes att skilja (skeda) guld och silver åt. Bolin VFöda 42 (1933). (I rikets folkskolor) böra gossar och flickor, vilka eljest åtnjuta gemensam undervisning, .. skiljas åt vid undervisningen om människans könsliv. SFS 1942, s. 348. — särsk.
α) [efter Mat. 3: 12 resp. 13: 24—30] (i vitter stil) i uttr. skilja agnarna l. ogräset från vetet; särsk. bildl., för att beteckna en uppdelning varigm vad som är värdefullt kommer l. de goda människorna komma för sig, vad som är mindre värdefullt l. är dåligt resp. de onda människorna för sig. Han sjelf, som oss sådde, / skall komma till slut / Och samla in skörden — men skilja förut / Ogräset från hvetet. Franzén (o. Wallin) Profps. 1: 56 (1812); jfr Ps. 1937, 102: 5. När historien skall skilja agnarna från vetet, skall du höra till agnarna som blåste bort, fortsatte statsministern sin bannbulla (mot statsrådet NN). Lindström RegKvar 330 (1966).
β) i uttr. skilja renar, dela upp en flock renar i grupper efter ägarna, rarka. Læstadius 1Journ. 222 (1831). TurÅ 1913, s. 277.
γ) (i bibeln o. bibelpåverkat spr.) närmande sig 28, betecknande en uppdelning av något urspr. enhetligt element i olika element (vid skapelsen). Tå skilde Gudh liwset jfrå mörkret, och kalladhe liwset, Dagh, och mörkret, Natt. 1Mos. 1: 4 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). (Gud) skilde dagen ifrån natten. Franzén Pred. 1: 90 (1841). (Gud har) skilt mörker från ljus, land från vatten, ont från gott. Gyllensten DiarSpirit. 36 (1968).
b) i uttr. skilja ngt, i β äv. skilja på ngt; särsk.
α) (numera bl. ngn gg om ä. förh.) i uttr. skilja malm o. d., (gm viss process) rensa bort värdelösa bergarter l. föroreningar o. d. från malm osv., sovra l. separera malm; jfr SKEDA, v.2 I 1 c. Stiernhielm Arch. Dedic. A 4 a (1644). SvRike I. 1: 98 (1899).
β) skogsv. i uttr. skilja (på) (flottgods), vid flottning sortera upp (flottgods) efter ägarna. Vid (en o.) samma älv ligga många sågverk, och nu gäller det att skilja på timret (som flottats på älven), så att vart verk får sitt. Sandström NatArb. 2: 29 (1910). Skilja virke. TNCPubl. 23: 20 (1954).
B. i allmännare, oeg. l. bildl. anv.
8) i vissa (i sht mera allmänna) anv. (se för övr. 9—29), betecknande att ngn l. ngt bringar en förening l. förbindelse l. ett samband l. en kontakt l. gemenskap som icke är av rent fysiskt slag mellan varelser l. föremål l. företeelser l. mellan en varelse o. ett föremål l. en företeelse o. d. att upphöra l. åstadkommer l. föranleder att en sådan förening osv. icke föreligger; särsk.
a) (numera bl. i vitter stil, mera tillf.) i uttr. skilja kropp och själ o. d., betecknande att ngn l. ngt kommer själen att lämna kroppen (vid döden) l. förorsakar ngns död; jfr 10. Hwar blifwer all wår Lust? när Kropp och Siäl äre skilde. / I thet mörke ewiga Tysta! Stiernhielm Herc. 77 (1658, 1668). Synden är det Gifft som skillier Kropp och Siäl. Runius (SVS) 1: 242 (1712).
b) betecknande att ngn upplöser en enhet l. en förening mellan olika enheter av politiskt, socialt, administrativt l. ekonomiskt slag o. dyl. l. utbryter en viss del av en sådan enhet l. förening; förr äv. i uttr. ngt skiljes åt från ngt. G1R 24: 10 (1553). Secretariatet kunde wähl skillias åth ifrån adjuncturen. ConsAcAboP 4: 269 (1675). Med bibehållande af klassindelningen böra .. lärdomsskolans tre lägsta klasser blifva en gemensam, på klassiska språk beräknad förberedelsekurs, och derefter kunna (undervisnings-)linierna skiljas. Rundgren i 3SAH 2: 48 (1887). Statskyrkans skiljande från staten. Ortmark Maktsp. 47 (1967). — särsk.
α) betecknande att en viss del av ett land o. d. lösryckes från l. fråntages landet osv. (Sigismund förklarade) på intet sätt wara sig efterlåtit at skilja Estland ifrån Swerige, och det lägga til Riket Pålen. Werwing Hist. 1: 69 (c. 1690). HHamilton (1864) hos De Geer Minn. 1: 257.
β) betecknande att en viss del av en egendom avstyckas l. fråntages ägaren o. d. Wid Härads-Tingen .. borde undersökas .. hwad orsak må wara, hwarföre .. (vissa kronohemman) måste förmedlas, .. antingen det härflyter af ägornes förminskning, och at något deraf blifwit ifrån hemmanen skildt, eller (osv.). PH 8: 5799 (1744). Weste FörslSAOB (c. 1815).
γ) i uttr. skilja ngn från kyrkan, låta ngn utträda l. utesluta ngn ur kyrkan. De Geer Minn. 1: 186 (1892).
δ) [efter Mat. 19: 6] (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som ingen har rätt l. kan skilja vad Gud förenat (förr äv. band), med tanke på äktenskapet l. en annan, av högre makt sanktionerad förening; jfr dels 13 a, dels SAMMANFOGA I 5 b o. ÅTSKILJA. Hwad Gudh bant kan ingin skillia! Lucidor (SVS) 165 (1671). Ni har ingen rätt att skilja / hvad Gud förenat. .. / .. Jag vet, hon är min brud / för himmelen. Andersson Plautus 77 (1901).
c) betecknande att ngn l. ngt bringar förbindelsen l. sambandet mellan olika abstrakta företeelser, särsk. handlingar l. tillstånd, att upphöra l. isolerar en sådan företeelse från en annan l. åstadkommer l. föranleder att en sådan förbindelse osv. icke föreligger o. d. Omöghlighit är ath skillia gerningana frå trona. FörsprRom. 2 b (NT 1526). Livsenheten med Gud kan icke skiljas från tron. Aulén AllmTron 13 (1923).
d) [jfr c] (†; se dock slutet) i uttr. som beteckna att ngn upphör med att tänka på l. minnas ngt l. att hysa vissa känslor för ngn l. ngt l. ha begär efter ngt o. d.; företrädesvis i negerad sats. Mina swaga tanckesätt .. underhielpes af din bewågenhet, hwarmed Du (dvs. Linné) Oss omfattar. .. Skilg derföre eij din bewågenhet ifrån afhörandet af detta mitt ringa och enfaldiga Tahl. SKrok (1749) i SmålHembygdsb. 1: 18. När jag dig ser så rund, så röd och hvit och mild, / .. Min själ från et begär omöjligt kan bli skild, / Det är at få rå om en så förträfflig bild, / Rosine! — men bara på en dosa. Lenngren (SVS) 2: 68 (1793). (Disa) Går att från verldens hågkomst skilja / Sin rodnad likasom sitt namn. JGOxenstierna 2: 312 (1795, 1806). Gören .. menniskornas ok tyngre, så att deras tankar aldrig må skiljas från deras trälsysslor. Rydberg Dikt. 1: 166 (1877, 1882). — särsk. (utom i psalm härstammande från äldre tid numera bl. tillf.) i uttr. skilja ngns l. sitt hjärta från ngn, betecknande att ngn l. ngt kommer ngn att upphöra resp. att ngn upphör med att hysa varma känslor för l. kärlek till ngn o. d. HSH 7: 237 (c. 1800). Ty vill jag till målet så vandra min stig, / Att synden ej skiljer mitt hjerta från Dig. Wallin (SVS) 2: 266 (1838); jfr Ps. 1937, 453: 6. Att du .. blefve den svaga qvinnan, som icke kunde skilja sitt hjerta äfven från den ovärdigaste, när hon en gång lärt att älska honom. Rydberg Ath. 237 (1859).
e) jur. i uttr. skilja ngn från målet, avföra ngn (som är part i ett mål) från målet. Westee (1842). 1NJA 1940, s. 521.
f) (numera mindre br.) admin. i uttr. skilja ngn från förslaget, avföra ngn (som är uppförd på förslag) från förslaget. SFS 1883, nr 59, s. 5.
g) i sht jur. o. admin. i sådana uttr. som skilja ngn l. förklara ngn skild från ett kontrakt, förr äv. (pregnant) skilja ngn, bringa ett kontrakt (t. ex. arrendekontrakt) med ngn att upphöra att gälla; förr äv. skilja ngn från ett tillbud, bringa ett erbjudande till ngn att upphöra att gälla. Stiernman Riksd. 498 (1600: ifrå thet .. tilbodh). Jordägaren .. (kunde i vissa fall) på en gång återtaga hela jorden och skilja landboen. Nordström Samh. 2: 664 (1840).
h) (†) i uttr. skilja ngn från orden, med saksubj.: göra ngn stum l. dyl.; jfr 18 b. LejonkDr. 93 (1689).
9) (i vitter stil, numera bl. tillf.) i uttr. skilja ngn från, förr äv. vid (en plats o. d.) l. ur (ett rum), avlägsna ngn från l. få l. befalla l. tvinga l. tillåta ngn att lämna (en plats osv. l. ett rum) o. d. RP 8: 8 (1640: vid). Församlingens invånare (hade) vid häradsrätten anhållit att (den dömde) Erik Persson må från orten skiljas. Wedberg HD 1: 343 (i handl. fr. 1789). Doctorn .. skiljde alla kringstående ur (sjuk-)rummet. Eurén Kotzebue Orth. 1: 52 (1793). Vi blev vräkta redan i augusti. .. Jag var riktigt glad, när länsman kom och skilde honom (dvs. maken) från platsen. Martinson ArméHor. 93 (1942). — särsk. (†) i uttr. skilja ngn dädan, låta ngn resa därifrån l. dyl.; skilja ngn hädan från riket, bildl., övergående i bet.: entlediga ngn från hans verksamhet i rikets tjänst (jfr 15). Saa maa i och wetha ath Mesther Johan sassæ hafwer warith richet ok mig ganska mykith tiil wilie ok tiænest(.) Saa waare wel höfwelegit ath han skildis hædan fraan rikit med naakon wördningh ok ære. G1R 1: 61 (1523). Till thet tridie begäres veta, huru sakerna blifve afhandlede i Pålen och på hvad vilkor h. k. M. (dvs. konung Sigismund efter faderns död) är skild tädan (dvs. från Polen). RA I. 3: 168 (1593); jfr IV 8.
10) (numera bl. arkaiserande) i uttr. som beteckna att ngn l. ngt åstadkommer ngns död, särsk. att Gud hädankallar ngn, t. ex. skilja ngn från (äv. vid) livet (jfr 18 d) l. (denna) världen l. denna jämmerdal l. skilja ngn hädan (jfr 9 slutet), förr äv. (pregnant) skilja ngn; särsk. i p. pf. i förb. med vara (i sådana uttr. som vara skild från denna världen l. härifrån), övergående i intr. bet.: gå hädan, avlida, dö (jfr II 3); beträffande pass. anv. av ordet i motsv. bet. se äv. IV 9; jfr I 8 a, 12 b. OPetri Kr. 133 (c. 1540: the som honom skilde widh werldenna). När eder (dvs. konung Sigismunds) Sal. Her Fader .. war skild frå thenne werlden, då (osv.). Stiernman Riksd. 586 (1605). När nu .. (Sigismunds) Stormächtige Herfadher Sweriges Konung (någon gång i framtiden) genom dödhen här ifrå skild är, skole begge Rijken (dvs. Sverige o. Polen) iempngodh ware. Chesnecopherus Skäl M 3 a (1607; efter lat. orig. fr. 1587). Ach skilg mig ifrån thenna iemmerdaal. Wivallius Dikt. 63 (1631). Herre .. / Lät them (dvs. brudparet) i Lust utan Pust ok i Gamman, / Lefwa tilsamman, / Til thes tig nådigt teks effter tin Wilia / Them saligt skilia! Lucidor (SVS) 185 (1672); jfr 12 b. Eurén Kotzebue Cora 119 (1794: skilja honom ifrån verlden). (En mördare kan vara) skyldig till den djefwulska ondska, att ej hafwa aktat, om han förspillde .. (en ogudaktig persons) ewiga salighet, i detsamma han skilde honom wid det jordiska lifwet (utan att denne fått tillfälle att bättra sig). Franzén Pred. 4: 175 (1844). Skilja någon hädan. Meurman (1847). — jfr HÄDAN-SKILJA.
11) i uttr. skilja ngn från (visst sällskap l. viss miljö l. omgivning o. d., särsk. dåligt sällskap osv.), få l. tvinga ngn att dra sig undan l. hålla sig borta från l. överge l. lämna (visst sällskap osv.), isolera ngn från (visst sällskap osv.); jfr 7 a, 12. Det vore säkert bäst att helt skilja pojken från hans nuvarande omgivning, som utövar ett så dåligt inflytande på honom. CupVen. B 3 b (1669). I Örebro Skola hafva sällan andra bestraffningar varit af nöden, än att skilja den felande ifrån den öfriga ungdomen för en, två, tre .. dagar. BerRevElLärov. 1832, s. 20.
12) betecknande att ngn l. ngt bringar ngns vistelse tillsammans l. samvaro l. umgänge l. förbindelse l. kontakt med ngn att upphöra l. att ngn förmår l. tvingar ngn att avlägsna sig från l. lämna l. överge ngn l. att ngn tar ngn ifrån ngn; äv. med avs. på ett kollektiv av personer, t. ex. en truppenhet, i förh. till ett annat kollektiv l. en person i förh. till ett sådant kollektiv (jfr 11); särsk. i sådana uttr. som skilja ngn från (förr äv. vid) ngn l. skilja ngra (från varandra l. åt) l. skilja på (i Finl. äv. åt, förr äv. mellan) ngra; jfr 7 a. Man skilde på tvillingarna för att minska deras beroende av varandra. Under striden blev han skild från sitt kompani. OPetri 1: 66 (1526). PolitVis. 37 (1638: widh). Ingen skall mig kunna skillja / Ifrån then, mig har så kjär (dvs. Jesus). Arrhenius Ps. 37 (1691); jfr Ps. 1937, 120: 1. Genom stormen skiljde från den öfriga flottan, voro vi nära att lida skeppsbrott. Sparre Frisegl. 2: 133 (1832). Allt till vapen gripit har — / skilj ej gossen från hans broder, skilj ej sonen från hans far! Rydberg Dikt. 1: 31 (1876, 1882). Tavaststjerna Barnd. 143 (1886: Skilja åt dem). Lagen, hvars stiftande djupt bägge vi sörjde en gång, / rädda, att skilja den skulle oss två. Fast älskande skilja, / hålla de troget ihop, mäktar ej Juppiter ens. Janzon Prop. 2: 25 (1908). I dag vet man att man med tvång borde ha ingripit för att skilja modern från barnet. Men socialförvaltningen säger sig inte ha haft anledning att misstänka att kvinnan var olämplig som mor. GHT 1971, nr 105, s. 2. — särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. skilja ngn från (förr äv. vid) sig, skicka l. driva bort ngn från sig l. be l. befalla ngn att lämna sig; lämna ngn (t. ex. ett barn) från sig; göra sig av med l. kvitt ngn; förr äv. närmande sig bet.: taga avsked av ngn; jfr 15 b. När han hadhe skildt them j frå sigh, gick han tädhan vppå itt bärgh til ath bidhia. Mark. 6: 46 (NT 1526; Bib. 1917: tagit avsked av). (Gud) wil oss altijdh bewara, / och oss ey jfråå sich skilia. GudlVis. A 4 b (1530). Rasmus skulle länge seden waridt hoss eder, effter wij skijlde honum jw ifrå oss j Wastena snartt för 14 dager seden. G1R 15: 425 (1543). Svart G1 119 (1561: widh). Dalkarlarne uppmanades att skilja desza upprorsstiftare ifrån sig. Ekelund 1FädH II. 1: 39 (1830). Mat. 13: 36 (öv. 1883).
b) (i vitter stil) med subj. betecknande döden o. d., angivande att ngn avlider o. därvid lämnar ngn (jfr 10). Rut 1: 17 (Bib. 1541). Han (dvs. döden) skal skilia emellan brödher. Hos. 13: 15 (Därs.; äv. i Bib. 1703; Vulg.: inter fratres dividet; tolkningen omtvistad). Han stod här framför biskopen och lovade Herren Gud att älska nordinskan i nöd och lust till dess döden skilde dem åt. Widding Ryttmäst. 147 (1968).
c) med subj. betecknande mörker l. natt l. dimma, angivande att mörkret osv. gör att ngra icke längre kunna se (o., om stridande enheter, icke kunna fortsätta striden med) varandra. (År 451) hölts en Drabning på then Cathalauniske Heedhen (mellan romare o. hunner), .. ther the .. icke återwände (dvs. upphörde) medh Strijdhen, för än mörka Natten skilde them åt. Schroderus Os. 1: 758 (1635). En töckn, som på komm och skilgde (de svenska o. polska) flottarna åth. HH 20: 298 (c. 1640). Mörkret skiljde wåra trötta härar. Hagberg Shaksp. 2: 335 (1847).
d) med tanke väsentligen på avbrytandet l. frånvaron av själslig l. andlig gemenskap; ofta med saksubj.; stundom närmande sig 14. Olika intressen skilde dem alltmer från varandra. Falska tanckar skilia ifrå gudh. SalWijsh. 1: 3 (öv. 1536; Apokr. 1921: skilja .. människor från Gud). Then lastfulle Synd, som Gudh och osz månde skillia, / Blef af qwinnan införd. CupVen. C 4 b (1669). Hatet skiljer, men kärleken binder samman. TPedFFinl. 1903, s. 187. Krusenstjerna Pahlen 6: 183 (1935).
13) med personobj., betecknande upplösande av äktenskap l. avbrytande av äktenskaplig sammanlevnad l. brytande av trolovning.
a) betecknande att ngn l. ngt åstadkommer att äktenskapet mellan två makar upplöses; särsk. i sådana uttr. som skilja (äkta) makar från varandra, äv. åt, upplösa äktenskapet mellan två makar; ngn blir l. är skild från (förr äv. vid) ngn, ngns äktenskap med ngn blir resp. är upplöst; jfr b. Hans Laggiffte hustru .. är effter hennes barns och wenners begären, i frå honom skiljdh. G1R 13: 133 (1540). Om enom Echtenskapet icke föll så wäl .. war thet loffgifwit fordom dagz at förskiwta then wijgde .., i dagh skilier ingen them åth, vthan entheres dödh. Schroderus Comenius 594 (1639); jfr 12 b. Kånan N. N. hwilken igenom Consistorii Dom war ifrån sin man skilder. Schmedeman Just. 1277 (1690). Han är skild vid sin hustru. Widegren (1788). Östergren (1939). — särsk.
α) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) i uttr. skilja ngn från (förr äv. vid) sig l. (pregnant) skilja sin hustru, om man: låta skilja sig från ngn resp. från sin hustru; i uttr. skilja från sig i vissa fall möjl. att uppfatta ss. särsk. förb. (med huvudtonen på från). Huilkin som hälst skilier sina hustru j frå sich och tagher ena andra, han bedrifuer hoordom emoot henne. Mark. 10: 11 (NT 1526; äv. i öv. 1883). Schroderus Os. 1: 251 (1635: widh). (Birger Jarl försökte) skrämma (sin broder) Bengt att skilja (hustrun) Sigrid ifrån sig. Fryxell Ber. 2: 49 (1826). Det är här (i Kairo lätt) att, när man vill, skilja sin hustru. Wallin Bref 72 (1846).
b) betecknande (temporärt) avbrytande av den äktenskapliga sammanlevnaden l. utdömande av hemskillnad mellan äkta makar; särsk. i uttr. skilja ngra till säng och säte (stundom oeg., betecknande upplösande av äktenskap; jfr a). (Domkapitlet äger avgöra) när Ächtafolck måge skilias til Säng och Säte. Kyrkol. 15: 1 (1686). Typografminn. 36 (1952; oeg.).
c) om brytande av trolovning l. upphävande av trolovning gm myndighet; numera bl. ngn gg om ä. förh., nästan bl. ss. förled i ssgr; jfr SKILLNAD 11 c, SKILSMÄSSA 7 c. Mattes Skomakare hafuer trolofuat en pigo i Hallandh och seger sigh wara skeldh ifrån henne och nu här i Suerige troolofuat en annor. ÄARäfst 123 (1596).
14) (numera knappast br.) i uttr. skilja ngra l. sinnen (åt), med person- l. saksubj.: åstadkomma söndring l. splittring l. oenighet mellan ngra o. d.; särsk. i uttr. priset skall icke skilja oss o. d., vi skola säkert komma l. bli överens om priset; jfr 12 d. Ia, skillia Sinnen åth, som öms' haff' warit hull; / Thet Kärngar aldramäst, pläg' öfwa fram för alla. CupVen. A 7 a (1669). Skilja wänner åt. Ekblad 360 (1764). Jag .. tar en .. (sjalett), men får väl godt pris. .. (Svar:) Ja, .. priset skall visst aldrig skilja oss, hvad shawletten angår. Knorring Skizz. II. 2: 88 (1845).
15) i sht jur. o. admin. i sådana uttr. som skilja ngn från, i sht förr äv. vid (en tjänst l. befattning l. syssla l. ett ämbete l. ett ämbetsverk l. en institution o. d.) l. ur, förr äv. av (ngns tjänst l. en institution o. d.), entlediga l. avskeda l. avsätta ngn från (en tjänst l. befattning osv.) l. tvinga l. tillåta ngn att lämna (tjänsten hos ngn) l. lämna sin befattning vid (en institution o. d.). (De) blefve .. tillsporde, um Ezechies var skild udaf hertugh Johans tienist. RA I. 2: 84 (1563). Schmedeman Just. 1157 (1687: ware .. skild wid tienst). De flesta bland .. (G. III:s) mest förtrogna tjenare .. skiljdes (efter hans död) från sina ämbeten. Ekelund 1FädH II. 2: 142 (1831). Han (hade) ej kunnat upptaga målet mot sagde jaktkarl, emedan denne då redan var skild ur Rudbecks tjänst. Annerstedt Rudbeck Bref LXXVIII (1899). Professorerna .. (NN o. NN) bedömde saken så, att lic. .. (NN) borde skiljas från den fortsatta undervisningen. SDS 1967, nr 347, s. 16. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som skilja ngn från, förr äv. vid (regeringen l. riket l. kronan o. d.), med avs. på regent (konung): avsätta ngn; förr äv. skilja ngns ätt vid regeringen, fråntaga ngns ätt arvsrätten till kronan (i ett land); jfr 18. OPetri Kr. 171 (c. 1540). Konung David hade wäll twå gånger rådh till att dräpa konungh Saul eller skillia honom widh rÿket. LPetri Spörszm. 13 (1568). (Lagman Emund) förmodas haft för afsigt att begagna det misznöje, Olof Skötkonung ådragit sig, att skilja hans ätt wid regeringen. Ekelund 1FädH 1: 39 (1829). Ett vilkor var (för K. XII) oåterkalleligt: att konung August skulle skiljas ifrån sin krona. Svedelius i 2SAH 44: 62 (1868).
b) (†) i uttr. skilja ngn vid ngn l. sig, avskeda ngn ur ngns resp. sin tjänst, göra sig kvitt ngn o. d. Tycktis oss råd wara att tu (dvs. amiralen Måns Svensson Some) kunde faa skilia wiidt tig then Peder skram (som var medbefälhavare). G1R 10: 238 (1535). Fframdelis (dvs. vidare) kere Alert haffuer iac nu skilt Heyne vid myn herre (dvs. Erik Fleming). EHåkansson (1541) i BtFinlH 3: 135.
16) i sht admin. betecknande att elev vid en läroanstalt dimitteras från läroanstalten l. av vederbörande myndighet förmås l. tvingas att lämna läroanstalten l. studierna; särsk. liktydigt med: relegera, förvisa; i sådana uttr. som skilja ngn från skolan l. universitetet l. studierna. (Lektorer i grekiska böra) förmana sina Disciplar, .. at the måge hafwa igenomgåt sit Novum Testamentum Græcum förr än the skiljas ifrån Gymnasium. Skolordn. 1724, s. 22. Blifver någon från universitetet för alltid skild, varder han ur matrikeln utstruken. SFS 1896, nr 64, s. 10. Biskopen skilde mig från Åbo skola för att mina föräldrar stulit. Topelius Vint. III. 2: 168 (1897). Elev, som icke ådagalagt .. (tillräcklig konstnärlig begåvning kan) av lärarrådet skiljas från (konst-)högskolan. SFS 1938, s. 1037. Det stod klart att det .. (enl. reglerna i den nya studieordningen) skulle bli frågan om att skilja tusentals studenter från studierna. GHT 1971, nr 105, s. 2.
17) (†) med avs. på (ngt som skapar l. är uttryck för) gemenskap l. med avs. på förening l. enhet bildad av olika enheter l. verksamhet som förutsätter deltagande av två l. flera personer (särsk. bolag, äktenskap, trolovning, kärlek, vänskap, sämja): upplösa (ngt) l. bringa (ngt) att upphöra l. göra slut på (ngt); äv. med saksubj. Hwad mattlaget (dvs. det gemensamma hushållet) belang[er], måå the (dvs. mannen o. hans vanföra hustru) wara åthskilde, men ächtenskapet skilier ingen åth. ÄARäfst 197 (1596). Hwadh Sorgh dödhen vpwecker, när han skill såta och käre Hionelagh åth, therom låter iagh then döma, som sådant .. haffua försöcht. LBenedicti Lijkpr. 22 (1616). Adulterium (dvs. hor) skilljer ächtenskapet åt. RP 8: 496 (1641). Så länge med hwarann I så förente ären, / Kan ingen skada ehr: men blir ehr sämia skild; / Är snart med ehr bestalt (dvs. förbi). Kolmodin QvSp. 1: 197 (1732). Han skilde vår vänskap. Schultze Ordb. 4245 (c. 1755). Skilja ett bolag. Meurman (1847).
18) i uttr. skilja ngn från, förr äv. vid ngt l. (anträffat bl. i b) skilja ngt från, förr äv. vid ngn, med avs. på ngt som uppfattas ss. ngt mer l. mindre värdefullt för ngn: beröva ngn ngt o. d.; äv. med saksubj.
a) (numera bl. arkaiserande) med avs. på ngt mer l. mindre konkret, särsk. ägodel l. egendom: avhända l. beröva ngn ngt, ta ngt från ngn; förr äv.: handgripligen ta ngt från ngn, tvinga ngn att släppa ngt o. d. (jfr 1); jfr c, d, 8 b α, β, 15 a. G1R 6: 234 (1529). Thet sorgeliga tillståndh, som oss fattig folck uti Wexiö ähr uppå kommitt (gm fiendens härjning), igenom hvilckitt iagh och min fattiga hustru medh monga andra bleffve skillde vidh huss och heem. OxBr. 12: 349 (1612). Värdinnan i gården hade största svårighet, at skilja dem (dvs. några utsända dragoner) från min kappsäck, den de änteligen ville hafva bårt med sig. Kalm VgBah. 140 (1746). Döden skall skilja den girige från sitt guld, den högmodige från sina titlar, den wällustige från sina nöjen. Hagberg Pred. 1: 43 (1814); jfr b. Auerbach (1913). — särsk.
α) i följande ordspr.: Dhen trätan, ditt och mitt, haar skildt mången ifrå sitt. Grubb 97 (1665). Östergren (1939).
β) (†) i uttr. skilja ngn vid hans gäster, driva bort ngns (dvs. en värdshusvärds) gäster från honom l. dyl. Lagerström Holberg Westph. 42 (1737).
b) (utom i bibeln o. bibelpåverkat spr. numera bl. ngn gg, arkaiserande) med avs. på ngt mer l. mindre abstr.: beröva ngn ngt, ta ngt från ngn, laga så att ngn mister l. förlorar l. kommer att vara utan ngt; äv. med saksubj.: förorsaka att ngn förlorar l. kommer att sakna l. vara utan ngt; jfr c, d, 8 h, 15. Hwilkin kan skilia oss j frå gudz kärleck?, Bedröffuilse? eller ångest?, eller förfölielse? Rom. 8: 35 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Freden är en tingh som Pålacken nestan till ewigh tidh wed oss skillier. Gustaf II Adolf 491 (1622). Fast än olyckan skiljer migh ifrån eder kära närwarelse, så skal jagh likwäl (osv.). SwFrOrdeB 182 (1703; i brevformulär). Hvar enskilt människa kan utan misstag känna .. hvad som kan förena eller skilja andras välvilja ifrån henne. Boëthius Sedol. 28 (1782). O du, mitt stöd! / Ej lust och nöd, / Ej lif och död / Skall från din nåd mig skilja. Ps. 1819, 195: 4; jfr Ps. 1937, 288: 4. Gack trygg, i styrkan af ädel vilja, / Igenom profvets och mödans tid! / Så kan dig verlden från lyckan skilja, / Men ej från dygdens och sinnets frid. Wallin (SVS) 2: 281 (1839).
c) [jfr a, b] i sht jur. o. admin. betecknande att ngn berövas l. fråntages den juridiska rätten till ngt. Uplandslagen stadgar, att biltog man skulle vara skiljd vid allt arf. Nordström Samh. 2: 450 (1840). Fader eller moder, som är skild från vårdnaden om barnet, må ej (osv.). SFS 1920, s. 995. Testamentstagaren förvärfvar .. (vid testators dödsfall), och hans förvärf eger bestånd, så framt han ej skiljes från sin rätt. Kallenberg CivPr. 595 (1922).
d) [jfr a, b] (numera knappast br.) i uttr. skilja ngn från (förr äv. vid) hans liv, förr äv. hans blod l. hjärta, beröva ngn livet; jfr 10. (Konung Hans) hadhe thet bådhe j sinne och modh, / At skilie her Steen widh godz och blodh. Svart Gensw. F 4 b (1558); jfr a. Then Rijke sampt store Tiuf, skilier mindre Tiufwar andra, / Widh theras så Godse som Lijf. Arvidi 190 (1651); jfr a. Sorgepilar, trycken häftigt til, / Och skilg mig från mit hiärta. Nordenflycht QT 1745, s. 132.
19) (utom i psalmer härstammande från äldre tid numera bl. ngn gg, arkaiserande) i uttr. skilja ngn från, förr äv. vid ngt, med avs. på ngt (företrädesvis ngt abstr.) som uppfattas ss. ngt icke l. föga önskvärt: befria ngn från ngt; laga så l. åstadkomma att ngn blir kvitt ngt o. d.; äv. med saksubj.; jfr 7, 20. (Gud sände) Jesum Christum här nidh til oss .., at han skulle skilia oss widh syndena then wij vthi kompne wåre. OPetri 3: 156 (1530). Ach! giör migh från all synder reen, / Att iagh må följa tigh alleen, / Alt ondt ifrån migh skilja. Ps. 1695, 187: 2; jfr Ps. 1937, 138: 2. Freden i Knäröd hade skiljt Sverige ifrån en fiende. Gustaf III 1: 36 (1786). Auerbach (1913).
20) i vissa uttr. som beteckna att ngn gör sig av med l. kvitt ngt l. lagar så att han blir fri från l. av med ngt; jfr 19.
a) (†) i uttr. skilja ngt vid sig. PPGothus Und. Ff 2 a (1590). (Björnram, som såg in i framtiden) fortfor: .. Jag vill först säga Er edra fel, dem Ni kan rätta och dem Ni intet kan skilja vid Eder. Schröderheim Skr. 197 (1780).
b) i uttr. skilja ngt ifrån sig, se särsk. förb.
21) (†) i uttr. som beteckna att ngn gör ngt färdigt l. avslutar ngt.
a) i uttr. skilja ngt vid sig, göra ngt färdigt, skilja sig från ngt (se III 18). (En präst som skall sluta sin tjänst) skal .. skilia all ting wel widh sigh. LPetri KO 69 a (1571). På d(et) att stadzens embetzmän, som någen vpbörd haf(w)a, kunne schilie sin räkenskap wid sig, för än som nÿe embether sätties. 2SthmTb. 7: 26 (1584). KOF II. 2: 213 (c. 1655).
b) i uttr. skilja sitt tal, sluta samtalet. (Fadern svarade sin late son:) Tu äst intet annat än skam och åtlöye för thin slächt. Skilde the så tal sitt. Verelius Gothr. 44 (1664; fvn. orig.: skilldu þeir tal sitt).
c) i uttr. skilja ngt ifrån sig, se särsk. förb.
22) (†) betecknande att ngn gör upp sina (särsk. ekonomiska) mellanhavanden med ngn l. betalar ngn för ngt o. d.; särsk. i uttr. skilja ngn vid sig, göra upp med l. betala ngn. Jtem haffwe wij och nw skildt tæsse lypske (dvs. lybeckarna) wiit oss i en gode motto. G1R 1: 119 (1523). K. M:t .. (tvingas) sökie medell att contentere rytterne och skillia them widh sigh. AOxenstierna 5: 292 (1630). RP 4: 91 (1634). — särsk.
a) med särskild tanke på användandet av mynt (skiljemynt) vid ekonomiska uppgörelser; äv. med subj. betecknande mynt(metall); särsk. i uttr. ngt skiljer ngra åt, ngt utgör ett medel varmed ngra (kunna) göra upp sina ekonomiska mellanhavanden. Kopparen (är) ett sådant Metall som kan skillia Folck åth vthi deres handel och lefwerne. Stiernman Com. 1: 929 (1625). Smått mynt måste vara att skilia folket åth. RP 12: 375 (1648).
b) i uttr. skilja ngn l. ngt ifrån sig, se särsk. förb.
23) [jfr 1 b] betecknande att ngn (gm att träda emellan) gör slut på (o. avgör) en strid l. träta l. sliter en tvist l. (ss. domare) avdömer en rättstvist l. tävling l. att ngn l. ngt fäller utslaget vid val mellan två (konkurrerande) möjligheter o. d.; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 24.
a) med avs. på parterna i en strid l. träta l. tvist o. d., i sådana uttr. som skilja ngra (från varandra, åt), skilja mellan ngra (i sht jur.). Kunne vj ecke förliike .. (tvisten mellan eder, biskop Brask, o. Söderköpings hospital) vele vj tha lata komma henne in för vort rikisins rad eller annan gode men .. at the skelie eder at med retten. G1R 1: 186 (1524). Kongl. May:t .. förnimmer, huruledes en del af the Parter, som med Domar äro ifrån hwar annan skilde, som oftast igen komma och beropa sig på nye skiäl. Schmedeman Just. 1323 (1692). Redan vid frågan om mitt och ditt, då lagen har att skilja angående eganderätt mellan en individ och kronan, fordrar rättvisan, att (osv.). Snellman Stat. 118 (1842). Mellan parterna skildes (i häradsrätten) på det sätt, att s(ö)k(an)d(e)n förpliktades att till sv(a)r(an)d(e)n utgiva 143 kr. 21 öre jämte ränta. 1NJA 1947, Dom. s. 12.
b) (numera bl. med ålderdomlig prägel) med avs. på strid l. träta l. (rättslig) tvist o. d., i sådana uttr. som skilja ngt, förr äv. skilja ngt åt l. skilja åt l. om ngt; utan bestämd avgränsning från 24; jfr äv. 1 b slutet. G1R 4: 172 (1527). Stemd(es) Iönss i Rickaby och Nilss i Hageby til neste tingh m(edh) al sin vittne vidh xl m(ark) att skelie om der(e)ss tretthe. UpplDomb. 7: 161 (1569). Balck Es. P 4 a (1603: skilia åt trättan). Hafwer någor råkat uthi en rättegångh, ther domare skola skillia twisten medh Lagh och Rätt, .. ther måtte (osv.). KOF II. 2: 82 (c. 1655). Swärdet skillier trätor åth .. (dvs.) Wapn och wärjor ända twistigheeter. Törning 143 (1677). Om wi icke kunna förlikas, så måste wi wäl tilkalla Freyer, som skiljer wår träta. Posten 1769, s. 690. Nordström Samh. 2: 80 (1840). SvHandordb. (1966; angivet ss. ålderdomligt).
c) (i bibeln) i uttr. lottkastning (förr äv. lotten) skiljer mellan ngra, lottkastning fäller utslaget vid uppgörelse mellan ngra (som äro oeniga l. i strid med varandra); jfr d. Lotten stillar trätto, och skilier emellan the mechtigha. Ordspr. 18: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: Lottkastning .. skiljer mellan).
d) (i fackspr.) i sådana uttr. som lotten skiljer l. man låter lotten skilja l. det skiljes genom lottning (mellan lika röstetal l. mellan ngra), i sht förr äv. man låter lotten skilja åt, betecknande att man vid omröstning som gett till resultat att två l. flera förslag fått lika röstetal låter lotten fälla utslaget. Äro rösterna (vid biskopsval) lijka många, så må man låta Lotten skilia åth. KOF 1: 544 (c. 1618). Mellan lika röstetal skiljer (vid val på kommunalstämma) lotten. SFS 1862, nr 13, s. 8. Val inom lärarerådet ske med slutna sedlar och lotten skiljer mellan dem, som fått lika antal röster. OrdnStadgSthmHögsk. 1878, s. 4. SFS 1920, s. 2351.
e) jur. o. admin. i uttr. skilja mellan anbud, avgöra vilket av flera anbud som skall antagas. SFS 1920, s. 18.
f) (numera nästan bl. jur. o. admin.) i abs. anv.: avgöra, döma; utan bestämd avgränsning från 24. Kungen vill ha .. (fyrverkeriet) på Rosendal, (kron-)prinsessan på Haga. .. Finge jag skilja, deciderade jag Haga. CFDahlgren (1827) hos Thomander TankLöj. 159. Uppstå mellan .. (lärarna vid bedömning av skriftligt studentprov) olika meningar, skiljer rektor. SFS 1933, s. 178.
24) (utom i a o. b numera knappast br.) bestämma l. avgöra l. fastställa (ngt), särsk. gm dom, döma i (ngt); äv. i uttr. skilja om ngt; jfr 23. At gode Män aff bägge parter (dvs. svenskar o. lybeckare) måtte bliffue bedne, at tage Saken til förhör, och hwadh som the thervthinnan skillie och rätte, thet wil .. (hertig Karl) och late sigh nöye medh. Stiernman Riksd. 505 (1600). Om dhet laxefisket uthi Norköping, på hvilket Lilliehöök förmener sigh haffva att prætendera, skall uthi Räkninge-Cammaren skilljas igenom rättegång. RP 3: 240 (1633). Det är andra tider! / Om de äro sämre — eller sämre vi, / Må de Vise skilja. Wallin (SVS) 2: 237 (1837); jfr 23 f. — särsk.
a) [efter fsv. skilia lagh] (numera bl. ngn gg, arkaiserande) i uttr. skilja lag(en), eg.: avgöra vad som i ett föreliggande fall är lagens bestämmelse l. dyl., skipa rätt. (Lagmannens) behörighet att lag skilja. Wisén i 3SAH 4: 210 (1889). Hildebrand Statsförf. 16 (1896).
b) [jfr fsv. sum lagh skilia, sum skils l. är skilt o. d.] (fullt br.) jur. i sådana uttr. som som lagen l. viss lag o. d. skiljer l. (efter) som skils (l. skiljes) i viss lag l. förordning (om ngt) o. d., i enlighet med vad lagen osv. säger l. vad som är stadgat l. fastställt i lagen osv. (om ngt); i viss lag o. d. skils (l. skiljes) om ngt, viss lag osv. innehåller bestämmelse(r) om ngt, i viss lag osv. är det stadgat om ngt. Huad wapnasyn anlangar, hörer the personer till, sigh emellan at ransaka, som sådana föra plägar, efter som skilz i konungabalken 11 cap. RA I. 4: 281 (1598). Rymmer fästeman ifrån sin fästeqwinna, som af honom häfdad är; ware tå therom som Kyrkiolagen skillier om man och hustru. FörarbSvLag 6: 7 (1723). Then (i visst äktenskapsmål) brotslige .. plichte, som för annat bedrägeri framdeles skils. GB 13: 8 (Lag 1734). (Efter en änkas o. hennes barns samtidiga död) ärfwe mödernes fränder henne, och skifte sedan barna arfwet emellan sig och nästa fädernes fränder, som lag skiljer. ÄB 4: 2 (Därs.). Om skeppsfynd och strandwrak skils i Sjölagen. SFS 1873, nr 42, s. 1. Därs. 1952, s. 431.
25) (numera bl. tillf.) i uttr. skilja ngt (förr äv. skilja åt ngt), i tankarna l. vid varseblivning (särsk. med syn l. hörsel) hålla ngt isär från annat l. (tydligt o. klart) uppfatta (se, höra) ngt bland en mängd av företeelser l. i en massa l. mot en viss bakgrund, urskilja l. skönja ngt; förr äv. allmännare: se l. höra l. märka l. känna igen ngt; äv. med subj. betecknande sinne(sorgan); stundom närmande sig 27; jfr äv. 26. Her wid taltes af samtel(ige) så promiscue (dvs. i munnen på varandra), att eij någon skillia kunde, hwad hwar een sade. FörarbSvLag 1: 316 (1690). I Åkeren .. står ännu en (grav-)hög til fyra alnars högd ..: de andra (högarna) äro sunkne nid i åkeren, och skilias icke mer af bondaögon. Wettersten Forssa 35 (c. 1750). Gudinna! frågar jag, hvad hopp kan jag mig göra / At skilja åt en Far, hvars syn du lofvat mig, / När aldrig för sin Son Ulysses visat sig? GFGyllenborg Vitt. 3: 169 (1791, 1797). Fram ur dunklet träder / En liten skara mantelhöljde män. / Man kan ej skilja deras anletsdrag. Topelius Ljung 190 (1884, 1889). Kulsprutekompaniernas snabbeld sätter i — lätt att skilja i infanteriets eld. Knöppel Barb. 29 (1916).
26) [jfr 24, 25] (föga br.) i uttr. skilja över ngt, bilda sig en uppfattning om l. rätt bedöma l. förstå ngt l. dyl. Berg Sjöf. 108 (1910). En okuflig känsla af otillfredsställdhet .. kom ryckvis (över björnungen efter moderns död). .. Det där förstod nu inte han att skilja öfver eller att se rätt klart. Därs. 116.
27) betecknande det förhållandet att ngn uppfattar vissa personer l. föremål l. företeelser ss. inbördes olika varandra o. håller dem isär; i sådana uttr. som skilja (mellan l. på) ngra (personer l. föremål l. företeelser) l. den och den l. det och det l. skilja ngra åt l. från varandra l. skilja ngn l. ngt från ngn resp. ngt; jfr 25.
a) i uttr. som ange att det är möjligt l. omöjligt l. lätt l. svårt l. att ngn lär(t) l. icke lär(t) sig att l. kan l. icke kan uppfatta (se, märka, förstå) den inbördes olikheten mellan vissa personer l. föremål l. företeelser o. hålla dem isär o. d. Phantasij .. / .. haar på sijn öghon en plåt, / Gåås och Swan kan hon ey skilia åt. Sigfridi I 5 a (1619). Dhe månge små barn han qwarlembnadt haar, de der icke kunna skillia den högra handen från den wenstra. VDAkt. 1675, nr 216. Jag kan af mig sjelf ej skilja, / Hwad mig godt och skadligt är. Dalin Vitt. I. 1: 52 (c. 1745). Han kunde icke skilja råg och hvete. De Geer Minn. 1: 33 (1892). Är det inte svårt att skilja på tvillingarna? DN(A) 1957, nr 293, s. 18.
b) (numera bl. tillf.) i uttr. skilja ngn från ngn, icke förväxla ngn med ngn. Herr Jöran Posse Knutszon skall noga skiljas ifrån sitt Syskonebarn och samtida man Jöran Posse Nilszon til Siögerås och Gammalstorp. AvStiernman (1746) hos Werwing Hist. 1: 110.
c) betecknande att ngn vet att hålla isär en person o. vad denne säger l. gör l. sysslar med l. dennes ämbete; särsk. i uttr. skilja på l. mellan sak och person; jfr SAK, sbst. 6 e. Jag kan hos Er ej skilja Prästerliga värdigheten ifrån människan. Eurén Kotzebue Cora 6 (1794). Man kan väl alltid skilja mellan sak och person. UngKraft. 1907, s. 56.
d) betecknande att ngn på grundval av en konstaterad inbördes olikhet (för sig själv l. i en framställning o. d.) (principiellt) håller isär de olika enheterna l. klasserna l. arterna som ingå i en grupp personer l. föremål l. företeelser o. d.; äv. med subj. betecknande skrift; stundom svårt att skilja från e. Skrifften skilier Lärare ifrån Heerdar såsom åthskillige Embeten. Ekman Siönödzl. 341 (1680). Rätta Skattehemman måste wäl skiljas åt ifrån Krono- och skatte wrak. LandtmFörordn. 4 (1688). När de båda ord, som vi i svenskan skilja som mjälte och mjölke, i engelskan sammanfalla i formen milt, så (osv.). Tegnér SprMakt 26 (1880). Renässansens ästetiker hade skarpt skilt på tragedi och komedi. Schück (o. Warburg) LittH 1: 402 (1896). Man skiljer mellan fyra olika raser (av cyklamen). Ekbrant VVRumsv. 135 (1955).
e) med särskild tanke på den betydelse en konstaterad olikhet mellan personer l. föremål l. företeelser har för ngns handlande l. för ngns bedömning l. behandling av dem; särsk. betecknande att man behandlar olika personer osv. olika l. (t. ex. i en framställning) var för sig; jfr d. Frese VerldslD 18 (1715, 1726). Jag tycker väl man borde veta skilja mellan folk ändå, och se hvem man har för sig. Almqvist Kap. 40 (1838). Venderna .. voro .. inte så noga med att skilja på mitt och ditt. Grimberg VärldH 6: 95 (1935). Redan mot slutet av 1600-talet fann man det lämpligt att i kemiska framställningar skilja de ämnen, som funnos i djur- och växtriket, från övriga ämnen och behandla deras kemi särskilt för sig. Smith OrgKemi 1 (1938).
28) (numera föga br.) med personsubj.: göra l. skapa (ngra) olika; förse (ngra) med skiljemärken; gm olika tecken ange (om det ena l. andra fallet föreligger). Wallius JEriksson 18 (1620). Hvij har Gud köhnen skiliat, / Och hvar sin åtrå gedt, / Om (osv.)? TRudeen Vitt. 210 (c. 1690). Som thet är nödigt, at casus warda skilde, och s är nota genitivi (dvs. genitivmärke), så synes wara rådeligit, at genit(iven) beholler städigt sit s allena: och Nomin(ativen) hafwat (dvs. har det) intet. Swedberg Gr. 67 (1722). (Tornväktarna) skola med Klämtning gifwa tilkiänna, när Elden är lös, och altid skilja, antingen det är i Staden eller på någondera Malmen, således, at när det brinner i Staden klämtas .. 4 slag. Är Elden lös på Norremalm, Ladugårds-landet och Kongs-holmen, klämtas .. tre slag. PH 1: 769 (1728). Porthan 5: 136 (1771).
29) med saksubj. betecknande egenskap l. förhållande med avs. på vilken (vilket) en olikhet l. skillnad föreligger mellan vissa personer, föremål l. företeelser: komma (ngn l. ngt) att avvika l. skilja sig (från ngn resp. ngt), göra (ngra) olika, utgöra en skillnad l. skillnaden mellan (ngra); äv. abs. Egenskaper som skilja människan från djuren. 1Kor. 7: 34 (NT 1526). Så wijda ingen menniskia kan wara thy andro så lijk uthi alt, at ju icke någon ting skillier, så är thet också omögeligt at ett recept kan brukas för någon annan, än för then, för hwilko thet skrifwit är. Lindestolpe Fross. 53 (1717). Blott yttre herrligheten skiljer åt / Ett ringa namn och furstetitelns ståt. Hagberg Shaksp. 5: 172 (1848). Ingenting skilde mera dåtidens landtlif från den tids, hvilket vi nu känna, så starkt som bristen på kommunikationer. Geijerstam KBrandt 15 (1904). Lo-Johansson Förf. 27 (1957). — jfr PARTI-SKILJANDE. — särsk.
a) (†) i uttr. ngt skiljer ngra (personer, föremål, företeelser) på, ngt utgör skillnaden mellan ngra. HH XXXIII. 2: 49 (1549). Intet långt ifrån Wasiligorodt ligger .. ett annat Tattariskt Furstendöme som kallas Caszinow, hwilket är ett slagz folck medh the andra vthi alla saker, .. oc skil them intet annat vpå än at theras hustrur swarta altijd sina näglar. Petreius Beskr. 1: 36 (1614).
b) med subj. betecknande en kvantitativ l. tidsmässig skillnad; jfr 5 b. Det är bara ett år som skiljer syskonen (åt). Endast 20 röster skilde den segrande från den besegrade (vid valet). Malmström Hist. 3: 179 (1870).
II. intr. (beträffande förb. skilja på l. över l. om, i vissa fall äv. mellan se I).
A. i anv. motsv. I A.
1) (†) i uttr. ngt skiljer från ngt, ngt lossnar från ngt o. d.; jfr III 1. Liket war så ruttit, at hufwudet skilde ifrån kroppen (då man med hjälp av en snara, som lades om halsen, försökte få fram fostret). Hoorn Jordg. 2: 168 (1723).
2) i uttr. så l. så långt avstånd l. lång tid skiljer l. det (stundom där) skiljer så l. så långt avstånd osv. mellan (vissa personer resp. orter l. företeelser), det föreligger ett så l. så långt avstånd i rummet resp. tiden mellan (vissa personer osv.); jfr I 5 b. Ther skyllger .. en fierdingzwägh emellan båden hemmanen. VetSocLdÅb. 1948, s. 85 (1624). Den härskande uppfattningen utgår .. ifrån att en vecka skiljer mellan hyllningsbrevet och unionsdokumentet (av den 20 juli 1397). HT 1930, s. 468.
B. i anv. motsv. I B.
3) (†) i uttr. skilja hädan l. ensamt, pregnant: gå hädan, avlida, dö; jfr I 10. Tu måste hädan skillia, / Ok wäxla Lijff i död, mäd eller moot tin Willia. Lucidor (SVS) 150 (1671); möjl. ssg. Huar ok En weet att wij måste skillia, / När thet är Guds behaag, ok Faderlige willia, / Then snart, ok Thenne seent. Därs. 306 (1673). Därs. 325 (ensamt).
4) (†) i uttr. skilja från ngn, skilja sig (i bet. III 11) från ngn. Gudh tu weest minn wilie, / att iag frånn henne ey skilier, / vtann tinn wilie så är. Visb. 1: 38 (1572). Lagerström Bunyan 2: 159 (1727).
5) (utom i b numera föga br.) om person l. sak: vara olika l. skiljaktig, utmärkas av kvalitativ l. kvantitativ skillnad, icke likna, skilja sig (se III 21), avvika; särsk. dels i sådana uttr. som ngn l. ngt skiljer från ngn l. ngt (i ngt), ngn l. ngt är olik(t) l. avviker från ngn l. ngt (med avs. på ngt), ngt skiljer hos (olika individer l. samma individ vid olika tillfällen), ngt är olika l. varierar hos (olika individer osv.), dels opers., särsk. i uttr. det skiljer i ngt, det är l. förhåller sig olika med avs. på l. spelar viss roll för ngt o. d. Prästerskapsens och Borgerskapetz Swar droge .. öfwerens; men Allmogens skilde någet der ifrån. HB 2: 350 (1597). På monge Rum skiljer hon (dvs. Vulgata) .. ifrån then Ebreiske och Grekiske (bibel-)Texten. Schroderus Os. III. 1: 261 (1635). Alt som spänstigheten och slappheten skillier hoos menniskiorna, så skillier ock medicamenternas werkan. Lindestolpe Matk. 54 (1714). Mousquet af 1716 års Modell, skiljer allenast däruti från den föregående (av år 1704), at hela Gewäret är wid pass en tum längre. PH 8: 7711 (1767). Wattnets dragande (dvs. ebb o. flod) beror wäl til det mästa af Månens wärkande, men ock något af Solens, samt skiljer derföre mycket efter årstiderna. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 68 (1775). Det kan icke skillja i säkerheten, om en klockare eller bonde förwarat kyrkonycklarne. VDAkt. 1793, nr 258. Nordenstreng EurMänRas. 246 (1917). — särsk.
a) (†) i sådana uttr. som ngra (personer, föremål, företeelser) skilja åt l. det l. där skiljer åt l. på (att göra det l. det) l. ngt skiljer åt, det föreligger olikhet l. skillnad mellan ngra resp. mellan att (göra det l. det) l. det är skillnad på ngt i olika fall; jfr b, c. Ther skill mykit ååt ath göra laghsens gerningar, och göra laghen fult. FörsprRom. 1 b (NT 1526; Bib. 1541: ther skil mykit på). Tydzsko, Engelsko och Suensko haffua (vid tiden för kristendomens införande i Sverige) fögho skiltt ååth. OPetri Kr. 45 (c. 1540). Så skillier och Oosten myckit åt aff beredelsen; på then ena Orten weta the (osv.). Palmchron SundhSp. 91 (1642). Efter det mycket skil på at läsa för Dieknar och Studenter. VDAkt. 1750, nr 114.
b) (fullt br.) betecknande en kvantitativ l. tidsmässig skillnad; särsk. med bestämning som anger huru stor kvantitets- l. tidsskillnaden är, i sådana uttr. som ngt l. det skiljer (på, förr äv. uti) så l. så mycket; förr äv. dels i uttr. motsv. de under a angivna, dels i uttr. ngt skiljer så l. så mycket med ngt, från ngt. Then gamble (kalendern) .. Och then nye eller Gregorianiske .., hwilke bådhe Calender skilja tije Daghar åth. Schroderus Os. III. 2: 243 (1635). Willman Resa 186 (1667: medh). Ordinarie platt(järn) .. skiljer .. ifrån .. (fint plattjärn) intet widare än uti 1/8 tum. Rinman Jernförädl. 28 (1772). Dislokationen (platsförändringen) (i de skånska kolflötserna) kan skilja på flera tiotal meter. LfF 1913, s. 278. Procentsiffran var i stort sett densamma — det skiljde en enhet — för de studenter vars (osv.). UNT 1961, nr 204, s. 2.
c) (numera knappast br.) om person, församling, skrift o. d.: vara skiljaktig med avs. på uppfattning l. åskådning l. tro o. d., ha resp. (om skrift) representera en annan l. avvikande uppfattning osv.; förr äv. i uttr. motsv. de under a angivna. Emellan then predican som är om troona och then som är om bodhordhen, skil mykit ååt. OPetri 3: 449 (1530). (Ärkebiskop) Georgius (i Konstantinopel ville) bewijsa sijn Oskyldigheet, nemligen, at han vthi Religionshandelen alzintet skilde ifrån the rättsinnige Romerske Biskopar. Schroderus Os. 2: 338 (1635). Sedan Bucerus war heemkommen, och försende .. (wittenberger-)Concordien til the Switzerske Theologos, och henne således vthtolkade, lijka såsom hon intet skilde ifrån Zwinglij Lära, wille the Switzerske Theologi .. henne icke antagha. Därs. III. 1: 178.
III. refl.
A. i anv. motsv. I A.
1) om sak (l. levande varelse; se särsk. c o. d): lösgöra sig, lossna o. d.; med pluralt huvudord: lossna från varandra, gå isär. FinKyrkohSP 1: 8 (1726). (Kaffebönorna) stöttes i stora trädmortlar med trädstöt, tilldess skalet skilde sig ifrån bönan. (Bladh o.) Hornstedt 147 (1784). Under de följande dagarna rådde åter oro i (pack-)isen. Ibland skilde sig fälten åt och ”Jeanette” flöt. Hedin Pol 2: 524 (1911). Det tycktes ett under att inte (hatt-)brättet skilde sig från kullen som ringen från Saturnus. Siwertz JoDr. 254 (1928). — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i uttr. ngt skiljer sig, ngt går isär l. sönder l. klyves itu l. faller ihop l. i spillror o. d. därigm att delarna lossna från varandra; jfr b. Om vraket skiljt sig, och den del drifvit långt bort, på hvilken den raske kaptenen står, huru kunna .. (räddarna) då någonsin hitta den? Carlén Rosen 241 (1842). Wetterbergh SamhKärna 1: 116 (1857).
b) (numera bl. tillf.) i uttr. ngt skiljer sig i (delar av visst slag), ngt delas l. klyves i (delar av visst slag) därigm att delarna lossna från varandra. Då .. (trädens mogna frukter) hinna marken, skilja de sig i tvenne skålar. Fahlcrantz 7: 191 (c. 1835).
c) (numera bl. tillf.) om levande varelse; i sådana uttr. som skilja sig ur ngns famn, lösgöra sig l. slita sig loss ur ngns famn; skilja sig från varandra, om hopslingrade maskar o. d.: lösgöra sig från varandra. När .. (maskarna som voro hopslingrade i en härva) legat en stund uti watnet, skilde de sig sielfwe ifrån hwarannan. SvSaml. 3—6: 60 (1764). (Ynglingen) ur fadrens famn sig skilde. Runeberg (SVS) 3: 127 (1836).
d) (numera bl. tillf.) mer l. mindre oeg., betecknande att ngra som äro inbegripna i slagsmål upphöra därmed (o. avlägsna sig från varandra); jfr I 1 b. Ekeblad Bref 1: 245 (1653).
2) (†) i uttr. skilja sig vid barn, framföda barn, få barn; jfr I 2, IV 2. VRP 1645, s. 84. En ung qwinnosperson, som under ächtenskapz lofwen warit af sin fästeman besufwen, afflat och skildt sig wid barn. VDAkt. 1715, nr 243.
3) om sammanhängande föremål l. föremål som (i visst läge) äro tätt slutna intill varandra (t. ex. fingrarna i en hand): röra sig så att det uppstår mellanrum l. öppning(ar) mellan föremålen; om vägg l. mur o. d.: rämna, öppna sig, dela på sig o. d. (Guds son) Dref dem (dvs. fienderna, Satans anhängare) .. / Framför sin vagn till himlens sista vallar, / Som skilde sig och drogo sig tillbaka, / Och öppnade för dem ett gränslöst urdjup. JGOxenstierna 4: 225 (1815). Det kom nu något hotfullt och hemskt över kvinnan. Fingrarna skilde sig åt och kröktes. Lagerlöf Körk. 20 (1912).
4) om massa l. mängd l. anhopning av ngt: dela på sig; klyva sig; sprida sig o. d.; om moln: spricka upp; äv. (numera bl. tillf.) om partiklar i en vätskeblandning: sprida l. fördela sig (motsatt: klumpa sig); äv. oeg.; jfr 6. The tiocke skyyr skilia sigh, at klart skal warda. Job 37: 11 (Bib. 1541). När (sago-)grynen lägges uti (det kokande vattnet), så wispas det något, så at de skiljer sig. Warg 42 (1755). Folket (på marknadstorget) skilde sig med vördnad och gaf plats från hörn till hörn (för den höge herrns vagn). Runeberg 5: 21 (1860). En blick på (världs-)kartan skall genast visa, huru fastlanden tränga sig samman mot norden, men deremot allt mera skilja sig i söder. Svensén Jord. 21 (1884).
5) om väg l. linje l. flod o. d.: dela l. grena sig; äv. med pluralt subj.: gå åt olika håll, gå isär; ofta bildl. Här skilja sig våra vägar (åt); ofta bildl. ÖoL (1852). Vid tjugu års ålder, när (C. A.) Hagberg hade vunnit magistergraden, befann han sig vid den punkt, der vägarne skilde sig. Svedelius i 2SAH 39: 15 (1864). VFl. 1936, s. 181 (bildl.).
6) [jfr 4] om enhet l. kollektiv: dela upp sig (i två l. flera delar l. grupper l. avdelningar o. d.). Som pluraliteten ey kunde på detta sättet (dvs. gm uppresning) utfinnas, så ville de skillia sig i 2:ne hopar. 2RARP I. 2: 135 (1720). Stammen (hos vissa växter) skiljer sig i leder. Agardh Bot. 1: 251 (1830). (Korsnäbbs-)flockarna (ha) sprängts, och fåglarna ha skilt sig i par för att sätta bo. Rosenius SvFågl. 2: 78 (1921). — särsk. (numera föga br.) bildl., om personer: dela upp sig i sinsemellan oeniga fraktioner, splittra sig o. d. Älska enigt detta land! / Det går under, om vi skilja / Oss i tvedrägt. Cygnæus 9: 292 (1874).
7) om grupp av personer l. djur l. växter l. föremål l. företeelser l. ngt som består av olika beståndsdelar l. ämnen: dela upp sig så att personer osv. av visst slag komma l. viss beståndsdel l. visst ämne kommer för sig, personer osv. av annat slag resp. annan beståndsdel l. annat ämne för sig, sortera upp sig o. d.; om vätskefylld massa (mos, soppa o. d.): dela upp sig så att de fastare beståndsdelarna komma för sig o. vätskan för sig (motsatt: bli simmig); äv. om viss beståndsdel l. visst ämne: bildas l. isoleras ss. en beståndsdel l. ett ämne för sig (gm en spaltningsprocess o. d.) i l. ur en viss massa o. d. Sedan .. (nyponen som kokas i en lag av vatten o. vin till en tårtfyllning) äro väl miuka och sambliga, at såppan ej skiljer sig, ställas de at kallna. Warg 482 (1755). Sedan kerningen .. en tid fortgått och smöret begynner liksom skilja sig .. göres uppehåll med kerningen. Grotenfelt Mejerih. 98 (1881). I avredda såser beror ”slätheten” i viss utsträckning på hur mjöl och fett förenas. Eftersom det .. endast (är) 1/2 proc (fett) i lättmjölken kan det inträffa att såsen (tillagad med lättmjölk) skiljer sig om den får stå. KvällsP 1969, nr 350, s. 58.
B. i anv. motsv. I B.
8) (numera i sht i vitter stil; jfr dock c) i vissa (i sht mera allmänna) anv. (se för övr. 9—22), betecknande att ngn l. ngt lösgör sig från förbindelsen l. sambandet l. kontakten med ngn l. ngt l. är utan en sådan förbindelse l. ett sådant samband osv. Hwad är then Andeliga Döden? (Svar:) När Siälen skillier sig ifrån Gud, genom Synden. Swebilius Cat. 2: 81 (1689). De s. k. naturfolkens språk (äro) mindre kända, och på deras område är det derför ofta svårt att afgöra, när rasen och (språk-)stammen falla samman eller skilja sig åt. Svensén Jord. 114 (1884). — särsk.
a) betecknande att ngn utträder ur l. lämnar en organisation o. d.; förr äv. i uttr. skilja sig vid ngra (representerande ett rike), göra sig politiskt oberoende av l. fri från ngra; jfr 11. För än hann (dvs. en borgare som anklagas för vissa oegentligheter) skill sigh ifrån borgerskapett, och blifuer brukatt i nogott annatt ämbete, skall hann göre sigh frij för thetta tillmäle, honom tilsagt är. 3SthmTb. 5: 46 (1603); jfr 14. (Portugiserna) Giorde .. medh Holländerne, sedan the hade skildt sigh wedh the Spanier, Fredh medh then Föredagtingan, at (osv.). Brask Pufendorf Hist. 100 (1680). Jag .. har skilt mig från bolaget. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Jag) började .. predika, och det kallades att jag försökte skapa separatister, få folk att skilja sig från kyrkan. Lo-Johansson Martyr. 60 (1968).
b) (numera knappast br.) i uttr. skilja sig från l. ur ngt (i vissa fall möjl. att uppfatta ss. särsk. förb., med huvudtonen på från resp. ur), med avs. på bråk l. larm l. tumult l. krig o. d.: dra sig undan l. ur ngt. RP 5: 224 (1635). (Det) synes rådeligst att man uppeholler ratificationen (med Frankrike) ded längste man kan, under hvariehandha prætext. .. Går detta för sig, ähr best att man skilier sig uthur krigett. AOxenstierna 1: 578 (1636). Medh fritt Modh migh från Werldzens Skrän / Wil iagh skilia. Arvidi 197 (1651). JGOxenstierna 5: 73 (c. 1817).
c) jur. o. admin. i sådana uttr. som skilja sig från målet l. ärendet, om myndighet: upphöra med att ss. myndighet befatta sig med målet resp. ärendet; jfr 18. SFS 1936, s. 225 (: från ärendet). Då emellertid R(ådhus) R(ätte)n numera skilt sig från målet mellan .. (NN) såsom åklagare och .. (den åtalade NN), finner H(ögsta) D(omstolen) (osv.). 1NJA 1944, Utsl. s. 217.
d) (†) i uttr. skilja sig från dödlighetens syn, försvinna ur människornas åsyn l. dyl. JGOxenstierna 2: 297 (1795, 1806).
e) i uttr. ngns öga l. ngns blick skiljer sig icke från ngn l. ngt, ngn tar icke sin blick från ngn l. ngt Hans öga skiljde sig icke ifrån den sköna gestalten. Mellin Nov. 1: 342 (1830, 1865). Den okände .. vände .. sig om. Petrus, hvars blick icke kunnat skilja sig från företeelsen (dvs. den i mantel klädda skepnaden), igenkände denna rörelse. Rydberg Sägn. 67 (1874).
f) i uttr. ngt skiljer sig från ngt, med abstr. subj.: ngt lämnar l. överger l. försvinner från ngt o. d. När lifwet skiljer sig ifrå kroppen. Borg Luther 2: 516 (1753). Friden, fröjden, Helig wilje / Sig från jorden aldrig skilje! Ps. 1819, 69: 3; jfr Ps. 1937, 69: 3.
9) (i sht i vitter stil) i uttr. skilja sig från en plats o. d., avlägsna sig från l. lämna en plats o. d.; mera tillf. äv. i uttr. skilja sig från, förr äv. vid en viss ålder, lämna en viss ålder bakom sig. Emporagrius Cat. I 5 a (1669). Vi skilde oss under det blidaste väder från den Biskoppeliga staden (dvs. Strängnäs). Fischerström Mäl. 54 (1785). Ungdomen skulle förtjena rätten att bära hederstecken, och då först ansågs den hafva skilt sig vid barndomen. Gustaf III i 1SAH 1: 254 (1786). Med smärta skilja sig från hemmet. Östergren (1939).
10) (i vitter stil) i sådana uttr. som skilja sig från (förr äv. vid) världen l. livet, avlida, dö. Frese VerldslD Föret. 2 (1726: wid Werlden). Så kan jag, när det täckes dig, / Till mina fäder fara, / Och nöjd från werlden skilja mig, / Att ewigt hos dig wara. Ps. 1819, 459: 8. Andersson MickelR 188 (1900: från lifvet).
11) i sådana uttr. som ngn skiljer sig från (förr äv. vid) ngn l. ngra skilja sig (från varandra l. åt) l. skilja på sig, ngn avlägsnar sig från l. drar sig undan l. lämnar l. överger ngn l. avbryter samvaron l. umgänget l. förbindelsen l. kontakten med ngn o. d. resp. ngra avlägsna sig från osv. varandra l. avbryta samvaron osv. med varandra; äv. om ett kollektiv av personer (t. ex. en truppenhet) i förh. till ett annat kollektiv l. en person i förhållande till ett sådant kollektiv. Förra än någhre woro komne frå Jacobo, ååt .. (Cefas) medh hedninganar, men thå the komo vndroogh han sigh och skilde sigh j frå them, therföre ath han fructadhe them som woro (omskurna). Gal. 2: 12 (NT 1526). Han gick på gatan ock sang. .. Då wille jag skillja mig wijd honom, toog en annan gata. Columbus MålRoo 72 (c. 1678). Notification (uppsköts) til härnäst, efter dhe andre Stånden voro skilgde åt. 2RARP I. 2: 120 (1720); jfr IV 10 d. Jag skiljer mig .. i dag ifrån Eder (dvs. ständerna, vid riksdagens avslutning), med det erkänsammaste och gladaste hjerta. Gustaf III 1: 98 (1772); jfr a. De tyska hjälpkryssarna ha tydligen skilt på sig och åtminstone en har uppträtt i (Indiska oceanen, medan). .. två .. opererade i närheten av Fidjiöarna. SvFl. 1941, s. 64. — särsk.
a) (†) i uttr. ngn skiljer sig från ngra, ngn tar avsked av ngra. Herre iach wil fölya tigh, men lat mich först gåå och skilia mich jfråå them som j mitt hwss äro. Luk. 9: 61 (NT 1526; Bib. 1917: taga avsked).
b) betecknande att ngn lämnar ett sällskap l. bryter sig ut ur l. isolerar sig från ett visst kollektiv o. d. (De norrländska läsarna) hade egenvilligt skiljt sig, så mycket de det kunde, från kyrkan. Reuterdahl Mem. 320 (1860). På sjelfva promotionsdagen steg Franzén om bord, icke utan stickord från kamraterna för det att han skilde sig från deras lag midt under den mot aftonen stigande munterheten. Wirsén i 3SAH 2: 167 (1887). SvHandordb. (1966).
c) (†) i uttr. ngra skilja sig från varandra med disk och duk, ngra flytta från varandra o. bilda hushåll var för sig; jfr DISK, sbst.1 II 2 b β. Ther sysken (som bott tillsammans) skilie sig ifrå hvar annen med disk och duck, dhå skole the och plichtige vare hvar för sig att drage cronones skatt och alle utskyller. G1R 25: 139 (1555).
12) betecknande upplösande av äktenskap l. avbrytande av äktenskaplig sammanlevnad.
a) (låta) upplösa sitt äktenskap, ta ut skilsmässa, separera; dels i uttr. ngn skiljer sig från (förr äv. vid) ngn l. ngra skilja sig från varandra, ngn upplöser sitt äktenskap med l. tar ut skilsmässa från ngn resp. ngra upplösa sitt äktenskap l. ta ut skilsmässa l. separera, dels pregnant (utan bestämning som anger den andra parten), i uttr. ngn skiljer resp. ngra skilja sig, ngn upplöser resp. ngra upplösa sitt äktenskap. Är thet lofflighit ath en man skil sigh vedh sina hustrw för allahanda saker skul? Mat. 19: 3 (NT 1526). Hon har skilt sig och lefver nu i fri kärlek med sin förra förtryckare. Hallström Erot. 128 (1908).
b) (†) i uttr. skilja sig själv från ngn till säng och säte, betecknande att en av makarna i ett äktenskap (utan laga dom) upphör med den äktenskapliga sammanlevnaden. GB 14: 2 (Lag 1734).
13) i uttr. skilja sig från, äv. vid ngn, göra sig av med ngn som man har i sin tjänst l. avskeda l. entlediga ngn från hans tjänst. HH XXXIII. 2: 72 (1549: wedh). Socknemännen (anhöllo), att då (klockare) Lindgren icke är nögd med den lön de wilja gifwa honom, de måtte få skilja sig wid honom. KulturbVg. 1: 136 (1801). Östergren (1939: från l. vid).
14) (numera knappast br.) i sådana uttr. som skilja sig från, äv. vid, förr äv. (ut)av (en tjänst l. befattning l. syssla l. ett ämbete l. ett ämbetsverk l. en institution o. d.), lämna l. avsäga sig (en tjänst osv.) resp. lämna l. avsäga sig sin befattning vid (ett ämbetsverk l. en institution o. d.). Kan .. then som sig ifrån Hofwet .. (utan tillstånd) skilja wil, ey återfås, tå förklaras han för owärdig til Wår widare tienst och nåde. Schmedeman Just. 1157 (1687). Præsidenten Strömfeldt .. betygade, at han .. hade sökt at blifva transporterad ifrån Cammar-Collegio, emedan det är bättre at han skilger sig vid sysslan, än sysslan vid honom. 2RARP 6: 504 (1731). Det kunde slutligen så gestalta sig, att han skiljde sig wid tjensten (dvs. den professur han nur har sökt o. torde få). FCronholm (1862) i UrKorrCronholm 83. Skilja sig från en tjänst. Cannelin (1939). — särsk.
a) (†) betecknande att ngn gm sina handlingar förverkar rätten till tronen i ett rike l. arvsrätten till ett rike; jfr 16. Ther och så är, at .. (Sigismund) icke .. later sin Son komme här in (dvs. till Sverige) .. til at låte upfödhe och uptuchte i then reene Evangelii lähre, och wårt Tungemål och Seder, .. Dhå wele wij och honom affsagt hafwe ifrå Sweriges Crono och Regemente .., och hafwe så the både sielfwe skildt sigh ther widh. Stiernman Riksd. 487 (1599).
b) (†) pregnant (utan bestämning som anger tjänst o. d.), i uttr. skilja sig (själv), (på egen begäran o. d.) lämna sin tjänst l. sluta l. ta avsked o. d. Det omtalas att (den vid kadettskolan anställde) ritläraren Nymander skulle skilja sig. AFSoldan (1834) hos Aho Soldan 12. Hierta-Retzius ArbStug. 219 (i handl. fr. 1895: skilja .. sig själfva).
c) (†) i uttr. skilja sig redligen (ut)av (viss tjänst) l. från (ngn till vilken man stått i kompanjonskapsförhållande l. dyl.), på ett redligt sätt (utan att lämna något ouppklarat) sluta (viss tjänst) resp. lämna (ngn); jfr 18, 19. Euert van hellen (kom) for rådhet m(edh) Claes bernefelt som hans wed(er)lags swen warit hade och vnd(er)uiste at han hade giordt ho(no)m godh reginskap for alt th(et) godz han ått ho(no)m handlat hade, och hade th(e)r m(edh) redeliga skildt sich j frå ho(no)m. OPetri Tb. 187 (1527). (Gm) eder (dvs. Tyge Krabbes) scriffuelse .. (ha) wij forståndit .. hwreledis the twa Trwmetere som tijl oss komne ære j ffron danmark .. siig icke redeliga vthåff theris thiænist skildt haffue, begærandis för then skuld ath .. (de) komme til Suars. G1R 4: 286 (1527). En .. karl benämpdt Cristoffer .. var tilförna k. ma:tis til Sue(rige) fogte på calmarna, och skilde sig ecke redeliga ther åff. Därs. 5: 139 (1528).
15) (i Finl., numera knappast br.) i sådana uttr. som skilja sig från skolan l. viss skola l. klass o. dyl. l. (pregnant) skilja sig, sluta skolan resp. avgå från viss skola l. klass. Meurman (1847). Jussi hade blifvit lyceets styrman (dvs. sämste elev). Han var ond deröfver; .. klandrade lärarene, klandrade hela skolan och hotade att skilja sig. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 24 (1886). Efter att hafva skilt sig från sjunde klassen i .. lyceet i Viborg, inträdde .. (H. G. Simberg) 1893 i Finska konstföreningens ritskola i Helsingfors. FinBiogrHb. 1976 (1903). jfr Bergroth FinlSv. 241 (1917).
16) i uttr. skilja sig från, äv. vid ngt, med avs. på ngt som uppfattas ss. ngt mer l. mindre värdefullt för ngn l. som varken uppfattas ss. värdefullt l. icke l. föga önskvärt för ngn: göra sig av med ngt o. d.
a) med avs. på ngt mer l. mindre konkret (särsk. ägodel l. egendom o. d.): göra sig av med ngt, lämna l. släppa ngt från sig, avhända sig ngt; i vissa fall liktydigt med: avyttra l. sälja ngt. Joen Bergh .. will skilia sig wed sin gård i Beckeslöff. VRP 1645, s. 93. Av dessa samlingar (av konst, möbler, silver m. m.) hade han dock redan ett par decennier före sin död skilt sig från mynten och frimärkena. Lengertz SamlSk. 12 (1936).
b) (numera knappast br.) med avs. på ngt mer l. mindre abstr.: göra sig av med ngt; uppge l. överge ngt; avstå l. avhålla sig från ngt; upphöra med l. låta bli att hysa l. ha ngt o. d. KOF II. 2: 82 (c. 1655). Den nådige och oförtrutne omwårdnad och kärlek, som .. (K. X G.) om sit rike .. uthi sin lifstidh dragit, så at han för dess wälståndh och upkompst skilde sig widh all roo och hwijla. RARP 8: 16 (1660). Somlige skilja sig wid alla detta lifwets oskyldiga fördelar .. för at därmed söka någon slags wärdighet .. hos Gud. Nohrborg 211 (c. 1765). Dygden hos en karl är dess mod, dess ärlighet, och dess ståndaktighet. Skiljer han sig därvid så är han föraktansvärd både i andras och egna ögon. Chenon Heywood 2—3: 150 (1773). Af allt synes, att man (i fråga om de kyrkliga förhållandena vid J. III:s trontillträde) skiljt sig vid den gamla ordningen utan att den nya kommit till stadga. Geijer SvFolkH 2: 243 (1834).
17) i uttr. skilja sig från, äv. vid ngt, med avs. på ngt som uppfattas ss. ngt icke l. föga önskvärt: befria sig från ngt o. d.
a) (numera bl. tillf.) med avs. på ngt mer l. mindre konkret: göra sig kvitt l. skaka av sig ngt o. d. En häst i gräset tumlar / Och skiljer sig vid stoft och dam. GFGyllenborg Vitt. 1: 210 (1786, 1795).
b) (numera knappast br.) med avs. på ngt mer l. mindre abstr.: göra sig fri l. befria sig från l. göra sig kvitt ngt; avstå från l. undvika ngt. O Säll! O trefold-säll! then som sig wäl kan skilia / Från mödsamt Träldoms Ook som andra kalla gilia. Lucidor (SVS) 109 (1669). Skiljer Eder ifrån all orättfärdighet. SPF 1826, s. 77. Lidforss DQ 2: 413 (1892: vid).
18) i uttr. skilja sig från, äv. vid ngt, göra ngt färdigt, bli färdig med ngt, slutföra l. fullgöra l. avsluta (arbetet med) ngt, göra ngt från sig; klara av l. lösa ngt (t. ex. en uppgift); ofta i sådana uttr. som skilja sig väl l. på ett utmärkt sätt från ngt; jfr 8 c. Sedan han med ett besynnerligit Beröm skilt sig wid de öflige Examina och Disputationer. VDAkt. 1737, nr 378. Så snart drängarne skildt sig wijd Himmels Kohrnet, skall genast proftröskningen af dem företagass. ÅgerupArk. Brev 12/10 1742. (Ett tack framfördes) för det utmärkta sätt, hvarpå värkstaden skiljt sig från sin uppgift att bygga bolagets nu levererade ångare. GHT 1896, nr 100 A, s. 3. Spångberg DuktFolk 12 (1930).
19) (†) i sådana uttr. som ngn skiljer sig från l. vid ngn l. ngra skilja sig åt, ngn gör upp sina mellanhavanden med ngn resp. ngra göra upp sina mellanhavanden; särsk. i fråga om ekonomisk uppgörelse l. betalning av ngt; äv. med särskild tanke på användande av skiljemynt; ngn skiljer sig hädan, ngn gör rätt för sig vid avresan från platsen; jfr 14 c. Cantzlären moste .. läta rijkzdaler, ducater och annadt gott stort myntt .., bredevidh kopparmyntedt, med hvillkedt follck kan skillia sigh åth, vara gängze och passere. OxBr. 1: 600 (1630). På det .. (bergsmannen) må hafva mynt att skilia sigh från arbetskarlen och säliaren, .. må (osv.). RP 10: 532 (1644). (Ekonomi)-Directeuren Hellandt skal .. (ha) requirerat skiuts för Et Renlass Slantar, at skilja sig wid Allmogen i upbörden. HFinLappm. 3: 193 (1767). Frågan blir endast huru jag väl skall kunna skilja mig hädan. .. Jag behöfde öfver 100 Rd. spec. Leopold (SVS) II. 1: 180 (1784).
20) (numera bl. tillf.) om enstaka företeelse bland en mängd av företeelser l. mot en viss bakgrund l. om flera företeelser: för ngn framträda på ett sådant sätt att han kan hålla den isär l. särskilja den från övriga företeelser resp. hålla dem isär l. särskilja dem från varandra l. ser l. förnimmer den tydligt mot en viss bakgrund resp. ser l. förnimmer dem tydligt var för sig, (klart) urskiljas o. d.; jfr 21 d. Figurerne, färgorna i den taflan skilja sig ej väl. Weste FörslSAOB (c. 1815). Den jättelika målningen (dvs. bakgrunden i Byrons ”Don Juan”) fordrade gestalter, som skilde sig ur vimlet af skisserade typer. PHallström i 3SAH 24: 440 (1910).
21) om person l. sak: vara olika l. skiljaktig, utmärkas av kvalitativ l. kvantitativ skillnad, icke likna, avvika; särsk. i uttr. ngn l. ngt skiljer sig från ngn l. ngt l. ngra (personer l. föremål l. företeelser) skilja sig från varandra, äv. åt (i l. genom ngt), ngn l. ngt är olika l. skiljaktig(t) i förh. till l. avviker från ngn l. ngt resp. ngra äro varandra olika l. avvika från varandra (med avs. på ngt). Deras åsikter skilja sig föga från varandra. Hans böcker utmärka sig för en klar och okonstlad stil; däri skiljer han sig fördelaktigt från många samtida författare. Schönberg Bref 1: 112 (1777). Så skiljer sig et prydt, och renadt språk, från et plumpt och ohyfsadt. Kellgren (SVS) 5: 46 (1786). Huru många affärer blifvit om intet, därför att ordet borgen endast genom en bokstaf skiljer sig från sorgen; .. — dylikt kunna vi ej beräkna. Tegnér SprMakt 27 (1880). Vid vikingatidens slut .. hade äfven svenskar och danskar något skilt sig åt i sitt tal. Schück o. Lundahl Lb. 1: 8 (1901). (Den japanska bergven) skiljer sig från vår svenska berguv genom sin mycket ljusare fjäderdräkt. Bergman ÖarFjärrÖst. 276 (1931). — särsk.
a) (numera bl. tillf.) vara olika vid olika tillfällen l. i olika fall, variera (efter omständigheterna). (Urinen) skiljer sig i färg, lukt, smak, myckenhet och consistence. Westerdahl Häls. 338 (1768). Därs. 343.
b) = II 5 b; särsk. i uttr. skilja sig på så l. så mycket. Om en skulle hafwa 5 skilling, och en annan hafwa 3 skilling, .. på huru mycket skiljer sig deras förmögenhet? Bergklint MSam. 1: 118 (1781). Opposition inträffar, då de båda himlakropparnas längder skilja sig på 180°. NF 1: 1208 (1876).
c) om person, församling, skrift o. d.: vara skiljaktig med avs. på uppfattning l. åskådning l. tro o. d., ha resp. (om skrift) representera en annan l. avvikande uppfattning osv. Sahlstedt (1773). De, som talte för hofsamma åtgärder (mot den för stämpling anklagade S. Åkerhielm), funno ett oväntadt stöd i Löwenhjelm, hvilken i denna sak skilde sig från Hattarne. Malmström Hist. 3: 257 (1870). SvHandordb. (1966).
d) i sådana uttr. som skilja sig från mängden l. hopen l. sin omgivning o. d., betecknande att ngn i ett l. annat avseende är (kraftigt) avvikande från mängden (o. därför lätt observeras o. d.); jfr 20. Han skilde sig i alla fall från ”den dumma hopen”. Höglund Norrsk. 122 (1900). Skilja sig från mängden. SvHandordb. (1966).
22) (utom i b numera bl. mera tillf.) betecknande att ngn vidtager åtgärder för l. lagar så att det i ett l. annat avseende kommer att föreligga en viss olikhet l. skillnad mellan honom o. ngn annan. Preutz Kempis 327 (1675). Den nordiska seden att skilja sig från sina namnar genom tillägg af faderns namn var i södern (på Johannes o. Olaus Magnus' tid) mindre känd. Hildebrand i 3SAH 12: 112 (1897). — särsk.
a) i uttr. skilja sig från ngns mening, ge uttryck åt en annan mening än den ngn har, anmäla avvikande mening i förh. till ngn. De Geer Minn. 2: 113 (1892).
b) (fullt br.) i uttr. skilj er åt!, uppmaning till personer som vid auktion avgivit lika bud att komma med nya bud, så att ngns bud kommer högst. Många om budet, skilj er åt! Östergren 1: 714 (1917).
IV. ss. dep. (o. i pass. med mer l. mindre klart intr. bet.).
A. i anv. motsv. I A.
1) om sak (l. levande varelse; se särsk. b): lossna (i fogarna), gå isär; särsk. i uttr. skiljas åt, med pluralt subj.: lossna från varandra; förr äv. i uttr. skiljas av ngt (möjl. att uppfatta ss. en särsk. förb., med huvudtonen på av), lossna från ngt. All mijn been haffua skildz åt. Psalt. 22: 15 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Den ytra Kropsens Hud .. som war kåhl-swart worden (på en man som legat som död i fem veckor), skildes och Småningom af Kroppen. Hoorn Jordg. 1: 84 (1697). Då väggarne (i byggnaderna) sammanföllo, skildes tegelstenarne åt, kastades om hvarandra (osv.). Tegnér Niniv. 89 (1875). — särsk.
a) (†) i uttr. ngt skiljes åt, = III 1 a. Opå thett siiste bleff (skutan) så driffven opå eeth skär och ther bräcktes, och skildis samme skuthe åtth udi månge stycker. G1R 25: 538 (1555). LPetri Sir. 22: 16 (1561).
b) (numera föga br.) om personer, i uttr. skiljas åt, = III 1 d. EkenäsDomb. 1: 189 (1654). Gumælius Bonde 108 (1828).
3) = III 3. Spegel GW 270 (1685). Doris röda, fylliga läppar skildes af en eftertrycklig gäspning. Kuylenstierna-Wenster Ber. 6 (1898); jfr I 3. Dubbeldörrarna skildes åt. Ullman FlickÄra 26 (1909).
4) (numera föga br.) = III 4. JTBureus (1601) i 2Saml. 4: 18. Deela (plant-)Rötterna, som de sielff skillias willia. Rålamb 14: 55 (1690). (Silkeskokongerna) läggias .. i watn på dett silket må skiljas åt och låta spinna sig. SAgrell (1712) i KKD 5: 314. Lindfors (1824; om moln).
5) = III 5. Här skiljas våra vägar; ofta bildl. Då tilldrog sigh på halffva vägen, ther som vägarna till Felin och Karkus skilgdes åth, att H.F. N:de betänktte sigh till att göra ett anslagh på thett husedh Karkus. HH 20: 323 (c. 1640). KyrkohÅ 1927, s. 130 (bildl.).
6) (†) om person l. sak: komma l. befinna sig på ett visst avstånd (från ngt); särsk. i uttr. skiljas långt bort, om person: befinna sig långt borta från hemmet l. de sina (jfr 8, 10); äv. bildl. (Mildhet o. tapperhet) skiljes åt så wida, / Som Norre Polen skils, ifrån den södras sida. Brenner Dikt. 1: 33 (1700, 1713); jfr 16. Ähr det den högstes willia, iagh kommer wehl igien / Fast iag än fången skillies långdt bort i fremmande landh. ESmepust (c. 1710) i KKD 3: 176. Boëthius Kant 5 (1797; bildl.).
B. i anv. motsv. I B.
7) (numera bl. i vitter stil) i vissa (i sht mera allmänna) anv. (se för övr. 8—16), betecknande att ngn l. ngt lösgör sig från l. förlorar sambandet l. förbindelsen l. gemenskapen l. kontakten med ngn l. ngt l. upphör att vara samman med l. avlägsnar sig från ngn l. ngt l. är utan samband osv. med ngn l. ngt; särsk. i uttr. skiljas från ngt l. (med pluralt subj.) skiljas åt; särsk.
a) i sådana uttr. som själen skiljes från kroppen, kropp och själ skiljas åt, betecknande att själen (vid döden) lämnar kroppen. (Vi) betänckie .. thet, att all fiendskap bör ware fullkomligen förlathen och ändet strax eller och för än sielen ifrån Kroppen skills. Hertig Karl (1577) hos Tegel E14 320. När .. kropp och själ skiljas åt. Auerbach (1913).
b) (numera bl. tillf.) i uttr. som dag och natt skiljas (åt) o. d., i gryningen l. vid skymningen. Wij (började), som dag och natt skildes (dvs. i gryningen), att rangera oss (i slagordning). SAgrell (c. 1709) i KKD 5: 27. Längtar du någon gång att få svar på en fråga, som du mycket tänker på, gå då, rätt som dagen och natten skiljas åt (dvs. vid skymningen), till en källa, där ingen människa har druckit, och (osv.). Heidenstam Svensk. 1: 178 (1908).
c) (numera knappast br.) i sådana uttr. som ngt skiljes icke från ngn, ngt följer ngn oavbrutet, ngn lämnar ngt icke ur sikte l. glömmer icke ngt; ngt skiljes aldrig ur ngns minne, ngn glömmer aldrig ngt. Molnstodhen och eeldzstodhen skildes intit jfrå folckit. 2Mos. 13: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917: upphörde icke .. att gå framför folket). Som nu ändamålet af resan icke någon minut skildes ifrån mig; blef (osv.). Hwalström SpecPaid. 1 (1773). Din ädelsinta gästfrihet / har aldrig än förmått utur mit minne skiljas. LBÄ 7—8: 74 (1797).
d) (†) i uttr. skiljas ur ngns åsyn, lämna ngn (efter ett sammanträffande med denne). Tessin Bref 2: 78 (1754).
e) (numera knappast br.) i uttr. skiljas ur ngt (i vissa fall möjl. att uppfatta ss. särsk. förb., med huvudtonen på ur), = III 8 b; äv. i uttr. skiljas ur ngt med förlusten av ngt, komma ifrån ngt med förlusten av ngt l. dyl. Brask Pufendorf Hist. 274 (1680). Ur stridigheter med Skotland skildes .. (Kristian I av Danmark) med förlusten af Hebriderna, Orkn- och Shetlandsöarna. IllSvH 2: 323 (1877).
8) (i sht i vitter stil) i uttr. skiljas från en plats o. d., = III 9. Höpken 1: 211 (1764). Han .. skildes en vacker sommar-afton hemifrån. Eurén Kotzebue Orth. 1: 79 (1793). Den 24 mars ... Utresa till Ulriksdal. Jag skiljes från Stockholm utan en enda regret (dvs. känsla av saknad). Montgomery-Silfverstolpe Mem. 3: 81 (1823). Wulff Petrarcab. 103 (1905). — särsk. (†) i uttr. skiljas dädan, om mötesdeltagare, eg.: bege sig därifrån, lämna mötesplatsen; övergående i bet.: åtskiljas, avsluta mötet; jfr 10 d. Schroderus Os. III. 2: 22 (1635; lat. orig.: discedunt).
9) (i vitter stil) i sådana uttr. som skiljas från livet l. från, äv. vid l. av l. ur (denna) världen l. detta elände (förr äv. av denna ö) l. hädan l. härifrån, avlida, dö, gå bort; i vissa fall möjl. att uppfatta ss. pass. anv. av I 10; jfr IV 7 a, 10 c. OPetri Hb. G 4 b (1529: hädhan). Rudbeckius KonReg. 387 (1618: aff thenna werlden). OxBr. 12: 337 (1618: vidh thenne verldenne). När wÿ skall till vårdt fädernesland, / och skelias frå thenna ellende, / tå lefrerar iagh min siäl i handh. Visb. 1: 134 (c. 1620); jfr Ps. 1937, 424: 9 (: vid detta elände). Prytz OS D 2 a (1620: aff thenna Öö). AOxenstierna 4: 176 (1628: härifrån). Att H(err) Fredrich stenbock haffuer skilds från denna wärden förleden den 30 Julius. Ekeblad Bref 1: 155 (1652; rättat efter hskr.). 2VittAH 10: 249 (1812, 1816: ur verlden). Lifvet är godt. Ingen skiljs leende från lifvet! Klein Medalj. 112 (1912). Den 3 september 1658 skildes Oliver Cromwell hädan. Grimberg VärldH 9: 621 (1940). — jfr HÄN-SKILJAS. — särsk. (†) ensamt, pregnant. Hon (dvs. madam Löfberg) från Danto bommen skildes i dag, / Och med Hänne alla lustiga lag. Bellman (BellmS) 1: 270 (c. 1785, 1790); möjl. till 8. Låtom osz .. så lefwa med hwarandra, att wi kunne skiljas hwad dag som helst. Franzén Pred. 1: 132 (1841; om äkta makar); jfr 10 c.
10) i uttr. ngn skiljes från (förr äv. vid) ngn l. ngra skiljas (från varandra l. åt) o. d., = III 11. Apg. 13: 13 (NT 1526; Bib. 1917: skilde sig). Klockan war 3, wy skildes åth. Asteropherus 5 (1609). Jag skildes vid honom, emellan 6 och 7. Björn FörfYngl. 118 (1792). Så hade de skiljts som ovänner. Fogelström StadVärld. 292 (1968). Han skils från henne i en port vid Nybrokajen. Wästberg Luftb. 9 (1969). — särsk.
a) i ordspr. o. stående talesätt. Hoo selskap legger medh Gudh han skilies icke widh honom. SvOrds. B 1 b (1604). Mötas och skiljas är livets gång, skiljas och mötas är hoppets sång. Holm Ordspr. 290 (1964) [jfr motsv. talesätt i d.]. — särsk. oeg. l. bildl. Lath dräng och warm säng the skiljas icke gerna åth. SvOrds. B 4 b (1604).
b) (†) i uttr. ngra skiljas (åt) vänner l. ovänner l. fiender, ngra skiljas åt ss. vänner resp. ovänner l. fiender. The (dvs. konung Birger o. hertig Erik) skildes openbara fiender åt. OPetri Kr. 105 (c. 1540). Han .. loffuadhe them hwadh the begieradhe, Ther med skulle thet tå hetas at the skildes wener åth, än tå at thet icke lenge waradhe. Därs. 255. De skildes ovänner. Weste FörslSAOB (c. 1815).
c) (i vitter stil) betecknande att ngn lämnar ngn (särsk. att en av makarna i ett äktenskap lämnar den andre resp. den andra) gm döden; äv. i uttr. skiljas hädan från ngn; jfr 9. Wivallius Dikt. 109 (1641: skils .. hän, frå; i fråga om två makar). När sist, wid dödens möte, / Trogna makar skiljas åt / ..: Trösta (osv.). Ps. 1819, 335: 5. Expressen 1969, nr 311, s. 24.
d) om kollektiv av personer, särsk. församling, l. möte (med tanke på mötesdeltagarna) o. d.: upplösas därigm att de till kollektivet hörande l. i mötet deltagande personerna avlägsna sig från l. lämna varandra l. lämna den plats där de varit samlade; stundom: skingras; jfr 8 slutet. Folcket skildes åt. Judit 6: 21 (Bib. 1541). Ther med skildes Rådet åt. RP 8: 341 (1640). Fryxell Ber. 2: 60 (1826; om möte). Östergren (1939).
11) betecknande upplösande av äktenskap l. avbrytande av äktenskaplig sammanlevnad l. brytande av trolovning.
a) (låta) upplösa sitt äktenskap, ta ut skilsmässa, separera; dels i sådana uttr. som ngn skiljes från (förr äv. vid) ngn l. ngra skiljas från varandra, stundom ngra skiljas åt, dels pregnant, i uttr. ngn skiljes (särsk. i uttr. ngn vill l. skall skiljas o. d.) l. ngra skiljas. Hon har skilts från sin man. Hwar och så wåre, ath then otroghne (dvs. icke troende) wil skilias, såå lath honom skilias. 1Kor. 7: 15 (NT 1526). HärnösDP 1693, s. 28 (: wid). Har du hört att Nilssons ska skiljas? SvD(B) 1943, nr 101, s. 10. (Caesars) dotter Julia skiljes från sin .. make och gifte sig .. med Pompeius. Henrikson AntikHist. 2: 134 (1958). 15-åringen förklarade att .. (mordet) aldrig skulle ha hänt om inte föräldrarna hade skilts åt. SDS 1967, nr 337, s. 3.
b) (numera bl. tillf.) om (temporärt) avbrytande av den äktenskapliga sammanlevnaden. (På grund av osämja) skildes the åth på ett åhr. 2SthmTb. 6: 523 (1582).
c) (numera bl. tillf.) bryta trolovning. Wilja fästehion skiljas åt, och hafwa the hwarannan ej häfdadt; .. gånge fästning åter. GB 4: 4 (Lag 1734).
12) (numera föga br.) i uttr. skiljas vid ngn, göra sig av med l. entlediga l. avskeda ngn (som man har i sin tjänst); avsätta ngn, låta ngn gå. Sedan norrmännen .. valt en egen konung, tvingas de af oss att snöpligen skiljas vid denna konung och i stället antaga vår. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 10 (1814). Scott HuslGudstj. 20 (1832; med avs. på tjänare).
13) (†) i uttr. skiljas vid (ngn hos vilken man är i tjänst l. en syssla l. ett ämbetsverk l. en institution o. d.), lämna sin tjänst hos (ngn) l. (en syssla) l. sin befattning vid (ett ämbetsverk osv.). (Vid frånträdande resp. tillträde av prästtjänst) räknar man qwarteren ifrån åhrsens begynnelse, som är tillförende Principium (dvs. början) Maji eller Philippi och Jacobi in till then tijden, ther någor Prest skills widh sitt Giäldh. Schmedeman Just. 32 (1559). Anno 1628 inn Decemb., då jagh skieldes vedh Renntekammarn, var (osv.). ELLinde (1633) i OxBr. 11: 521; jfr I 15. Will lego- och tiänste-hion skiljas wid sin Hus-Bonde, säge då up tiänsten. PH 2: 1589 (1739).
14) i uttr. skiljas från, äv. vid ngt, = III 16 a; äv. (mera tillf.) dels: släppa ngt (som man håller i handen) från sig, dels i uttr. skiljas vid ngn, släppa ifrån sig l. förlora l. bli av med ngn (som man har i sin tjänst). UpplDomb. 3: 124 (1553: ifrå). Ifrån all ting som här på Jorden äre, måste tu en gång skillias. Preutz Kempis 155 (1675). Fast .. (fogden) icke gerna ville skiljas vid'na (dvs. barnflickan som han hade i sin tjänst), så kommo vi till slut om sams (att hon skulle få flytta hem). Almqvist Kap. 69 (1838). (Stoet) såldes blott med vilkor att .. köparen icke måtte skiljas vid stoet utan stuteriets samtycke. TIdr. 1887, s. 147. Jag kunde (vid flyttningen från studentrummet) inte skiljas från de gamla pinalerna. Siwertz Tråd. 76 (1957). Det är med en viss tvekan tant Edla skils från sitt stora bruna paket. Hedberg ÖFågelb. 28 (1967).
15) (numera knappast br.) i uttr. skiljas från l. vid ngt, = III 17 b; äv.: undgå l. slippa ngt. Jag will till annat gifftermål gå, / Och skillies wid dette store omak (dvs. vissa otrevliga förhållanden vid hovet). Carl IX Rimchr. 73 (c. 1600). Han hoppades få skiljas ifrån den missgunst, en och annan fattat til honom. Loenbom Stenbock 3: 40 (1760).
16) (numera mindre br.) = III 21; särsk. i uttr. ngn l. ngt skiljes från ngn l. ngt l. ngra (personer l. föremål l. företeelser) skiljas från varandra l. åt (i ngt). Brenner Dikt. 1: 33 (1700, 1713: åt). Alle wilja klä sig lika / Borgar-hustrun som en Fru / Pigor gå i Perle-skru / Fattig skils ej från den Rika. SvKulturb. 1—2: 170 (i handl. fr. c. 1725). Jag aktar en kristens tro, äfven om den i ett eller annat skiljes från min. Topelius Fält. 1: 81 (1853). — särsk.
a) (numera knappast br.) = II 5 b, i sådana uttr. som ngt skiljes på så l. så mycket l. ngra skiljas så l. så mycket åt. Subtrahera .. (är) at finna på, huru mycket tvenne tal skiljas åt. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 36 (1775). Om det ena barnet vore 5 år och det andra 3 år, så skiljes deras ålder på 2 år. Därs.
b) = III 21 c. (Augsburgiska trosbekännelsen) hvilken vi hålle för et vithne eller kiennemerkie, ther medh vi skilias ifrån andra säcter. RA I. 3: 52 (1593). Rudbeck Atl. 2: 15 (1689).
c) i uttr. skiljas från hopen, = III 21 d. Fruktar ni att skiljas alltförmycket / Från hopen, om den (dvs. en orden) blottas litet mer? Runeberg (SVS) 3: 201 (1841).
V. i p. pf. i vissa mer l. mindre adjektiviska anv. (se för övr. I, II, III), dels i uttr. skild från (förr äv. vid) ngn l. ngt l. (med pluralt huvudord) skilda åt, dels ensamt, pregnant; utom i 1, 4 b, 6 b, 9, 10, 11 nästan bl. i predikativ anv. o. ss. adv.
A. i anv. motsv. I A.
1) om sak: icke fast förenad med l. tätt sluten intill ngt.
a) icke sammanvuxen. Hvardera foten (på igelkotten) har 5 skilda tår. Nilsson Fauna 1: 136 (1820). särsk. veter. i uttr. skild vägg, hovsjukdom hos häst, bestående i sprickbildning mellan hornvägg o. hornsula. Bergman Hofbesl. 151 (1905).
b) (tillf.) i pl., om händer, betecknande att ngra (på grund av fiendskap) under en viss tid icke växlat handslag; jfr 4 a, 6 b. Länge skilda händer slogo nu ihop, / ett kraftigt handslag (ss. tecken på försoning). Tegnér (WB) 5: 159 (1822).
2) (numera föga br.) om person l. föremål i förh. till viss plats l. om föremål l. plats i förh. till annat föremål l. (annan) plats: som befinner sig på ett visst avstånd l. ett stycke ifrån ngt l. (särsk. i uttr. skild för sig själv) har ett isolerat l. avskilt läge; avlägsen; avskild; ss. adv.: avlägset; (så l. så) långt borta; jfr 4, 9 c. Bælter JesuH 6: 541 (1760). Jag förstår ej rätt / Hvad man kan ha att trafikera / Med orten der, på tusen sätt / Så skildt från hufvudstan belägen, / Så skildt från hela stora vägen. Runeberg (SVS) 6: 293 (1834). Hur mången natt / jag hörde detta ord (dvs. Sveaborg) / af gråa kämpen, der han satt / långt skild från hemmets jord. Dens. ESkr. 1: 3 (1846). Två bäckar vi voro, / Långt skilda vi foro. Gellerstedt 1Dikt. 36 (1871). Långt borta han (dvs. Aeneas) finner / skild för sig själf den plats, dit tappra krigare samlas (i underjorden). VLitt. 1: 450 (1902).
B. i anv. motsv. I B.
3) (†) om person l. sak, i uttr. skild från ngt, i vissa (mera allmänna) anv. (se för övr. 4—11): som icke har samband l. förbindelse med ngt; som är främmande för l. icke är förenlig med ngt; särsk. i sådana uttr. som ngn är skild från ngras umgänge, ngn har icke umgänge med ngra; ngns avsikter äro aldrig skilda från ngt, ngn har alltid ngt för ögonen; ngn är skild att l. det är skilt från ngn att (göra det l. det), ngn har ingen tanke på l. det är främmande för ngn att (göra det l. det); jfr 8. Man igenfinner the flesta öfverlefvor af thet äldsta språket (i Sv.) .. besynnerligen bland inbyggrarna af Sveriges inre landskaper, hvilka, såsom mera skillda ifrån Finnska folket och theras umgänge, äro så mycket ojäfaktigare vittnen. Ihre Föret. XVII (1779); jfr 2. Öfver tankar är akademien vida skild att vilja tillmäta sig någon domsrättighet. NvRosenstein (1786) hos Ljunggren SAHist. 1: 104. Det woro wida skilgt ifrån honom at hata eller förfölja någon af sina åhörare. VDAkt. 1792, nr 379. Denna Konung (dvs. G. III), hvars upphöjda afsigter aldrig voro skilda från Fäderneslandets väl, .. ägde (osv.). Wallin i 2SAH 6: 3 (1811). Att .. (vissa) mäns afgång skulle hafva någon inverkan på min yttre ställning, låg vida skildt både från mina önskningar och mina förväntningar. Reuterdahl Mem. 327 (1859).
4) om person (l. annan levande varelse) i förh. till (oftast viss) annan person l. grupp av personer l. visst sällskap (resp. annan varelse), i uttr. skild från ngn l. ngra o. dyl. l. (se a, b) ensamt, pregnant: som icke vistas l. lever l. bor tillsammans l. umgås l. träffar samman med ngn l. ngra; som icke har förbindelse l. kontakt med ngn l. ngra; äv. med väsentligen rent lokal bet.: som befinner sig på ett visst avstånd från ngn l. ngra (jfr 2); stundom: isolerad. Lefva skild ifrån verlden. Widegren (1788). Något skild från jägarskaran / står en riddersman. Fröding NyttGam. 31 (1897). Det blev svårt för henne att längre vara skild från sin dotter. Auerbach (1913). Bertina .. är kvar ibland .. (snapphanarna), skild från de sina. Lundkvist Snapph. 168 (1968). — särsk. ensamt, pregnant.
a) (numera föga br.) i pl.: som icke vistas tillsamman l. ha kontakt l. umgås med varandra, isolerade (från varandra). På sednare tiden hafva vi varit mycket skiljda. Billing AntRiksd. 255 (1902). PT 1907, nr 22 A, s. 3.
b) (†) ss. framförställt attribut, om det ena av två parvis levande djur: som (gm döden) förlorat sin make. En fängslat man han liker ehr (dvs. är) / En skilder turturdufva. / När man från makan henne bär / Så böriar hon sigh grufwa. / En öpen graf / .. fångahuset lijkar. KKD 3: 181 (c. 1710).
5) motsv. I 13, III 12, IV 11.
a) vilkens äktenskap (med ngn) upplösts; som separerat; frånskild; förr äv. i uttr. skild vid ngn; jfr b. Föräldrarna till pojken äro skilda. Serenius P 1 a (1734: frå). Dens. (1741: wid). Nu var de skilda, Olivia och hennes man. Johnson Se 156 (1936). Du är skild, har jag hört. Siwertz Tråd. 73 (1957). jfr NY-SKILD.
b) i pl., om äkta makar: som (temporärt) upphört att leva o. bo samman; särsk.: som gm domslut dömts att (under viss tid) leva o. bo åtskilda, hemskilda; särsk. i uttr. skilda till (förr äv. i) säng och säte, stundom oeg., = a. GB 15: 1 (Lag 1734: til säng och säte). Lind (1749: i säng och säte). Östergren (1939). jfr HEM-SKILD.
6) i pl.: oense o. d.
a) [jfr I 14] (†) i uttr. ngra äro skilda åt över ngt, ngra äro oense med anledning av ngt l. ha delade meningar om ngt. RP 5: 25 (1635).
b) (numera bl. i Finl., knappast br.) i uttr. skilda vänner, personer som äro oense, ovänner. Salig den, som vill befrämja / Samdrägt, enighet och frid, / .. Qväfver hat och dämpar strid, / Knyter skilda vänners band. Wallin FörslPs. 157 (1816). Som det hände vid några tentamina .., att han (som var en av gymnasiets bästa elever) fick sitta ned, medan jag befriades från förhör, höllo vi på att bli skilda vänner. Lagus Pojk. 248 (1904). Bergroth FinlSv. 194 (1928).
7) (i vitter stil) i uttr. skild från ngt, med avs. på ngt (abstr. l. konkret) som uppfattas ss. värdefullt för ngn l. varken uppfattas ss. värdefullt l. icke önskvärt för ngn: berövad ngt; avskuren från ngt; som är utan ngt. Så långt som een Menniskia är skilder ifrån all jordisk Tröst, så när kommer hon vthi Gudi. Preutz Kempis 364 (1675); jfr 2. Syndare .. och de fördömde .. äro .. skiljde ifrån Guds förening, gemenskap och samfund. Nohrborg 86 (c. 1765). Han (dvs. pojken som av en tomte förvandlats till pyssling) var skild från allting nu: inte kunde han leka med andra pojkar, inte kunde han överta torpet efter föräldrarna, och .. inte kunde han få någon tös att gifta sig med. Lagerlöf Holg. 1: 20 (1906).
8) (i vitter stil) i uttr. skild från, förr äv. vid ngt, med avs. på ngt icke l. föga önskvärt: befriad l. fri från ngt; icke bekajad med ngt; som är utan ngt; som är främmande för l. fjärran från att hysa l. ha ngt. (Inför döden) begynnar (människan) änxlas (över att hon icke hållit Guds bud), och wore gierna skild widh syndena. OPetri 1: 26 (1526). I sammanlefnaden var (M.) Lehnberg enkel, lika skild från anspråk och fåfänga, som från smicker och undergifvenhet. Rosenstein 1: 345 (1809). (Jag) tror uppriktigt att .. (L. Hammarsköld beträffande en viss anmärkning i sin recension) varit skild från all elak mening. Geijer I. 5: 359 (1821). (Jag) var .. i några hisnande ögonblick skild från min ångest. Söderström Högkv. 104 (1968). — särsk. (†): icke utsatt för (risken att råka ut för) ngt, som slipper ngt o. d. Lidner 2: 93 (c. 1790: från upptäckt skild). Som den (dvs. förposten vid bron över ån) var sänd i ändamål att bota vägen blott, / Låg den i ro, se'n det var gjordt, långt skild från hugg och skott. Runeberg 2: 52 (1846); jfr 2.
9) om sak l. (mera tillf.) person: som avdelats l. skilts ut ss. l. bildar en självständig enhet l. företeelse; som uppträder för sig l. är utan direkt förbindelse med ngt annat l. med andra med vilket resp. vilka den l. det (som huvudordet anger) hör samman; som utföres l. sker för sig; avskild, separat; särskild, enskild; utom i d o. i ssgr numera bl. dels i uttr. skild från ngt l. (med pluralt huvudord) skilda åt, dels (utom i c bl. i Finl.) ensamt, pregnant; stundom svårt att skilja från 11. Tvenne lagar styra menskolifvet / .. Makten att begära / Är den första. Tvånget att försaka / Är den andra. Skilda åt i himlen, / En och samma äro dessa lagar / I de land der Achamot befaller. Stagnelius (SVS) 2: 440 (1821). Till något urskuldande för .. (Stockholms Posten, som brukade låna ur Åbo Tidningar) kunde åberopas, att ju .. ingen skild sakegares rätt blifvit förnärmad. Lagus Kellgren 142 (1884). För att belysa helsovårdsanordningarnes betydelse för sundheten, har förf(attaren) i ett skildt kapitel behandlat detta ämne. Palmberg Hels. Föret. 5 (1889). Det lediga samtalsspråket, vilket står på gränsen till, men bör hållas skilt från, det vardagliga och ännu mer från det självsvåldiga. LoW Inl. 31 (1911). (Det borde inrättas) ett särskilt näringsdepartement, skilt från finansdepartementet. SDS 1967, nr 288, s. 2. — jfr EN-, PLAN-, RAS-, SÄR-SKILD. — särsk.
a) (i Finl.) i attributiv anv., om textrad: ny. Att låta hvar mening börja på skild rad. Vasenius UndSpr. 93 (1894).
b) (i Finl.) i attributiv anv., i uttr. skild ingång, egen ingång. Viborg 1857, nr 63, s. 4. (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 90 (1958).
c) i attributiv anv. med pluralt huvudord; ofta med försvagad bet., med tanke väsentligen på att de företeelser som huvudordet anger icke äro identiska: som utgöra l. representera var för sig uppträdande (principiellt jämställda) företeelser, olika; stundom närmande sig bet.: åtskilliga, flera, diverse; stundom med bibet. av (o. i vissa fall svårt att skilja från) 2 l. 11. Bidrag till insamlingen strömmade snart in från skilda håll. Vid tre skilda tillfällen hade banken måst ingripa för att rädda företaget från konkurs. Uppgifterna voro hämtade från skilda källor. Fahlcrantz 2: 234 (1826, 1864). Vi (ha) stundom uptagit samma främmande ord under flera olika former, beroende derpå att det inkommit från flera olika håll och på skilda tider. Ydun 1870, s. 76. På 22 skilda ställen upprepar Församlingsmedlemmen .. att den eller den av de nya melodierna i koralboken .. är ”onödig”. Wulff Koralb. 12 (1912). Sjöförsvarets ledande män i skilda grader ha måhända inte alltid trivts i (Karlskrona). SvFl. 1941, s. 58. Vi har skilda sovrum. Lundquist SannMCl. 237 (1965). Man åt vid två skilda bord, männen vid det ena, kvinnorna vid det andra. Lo-Johansson Martyr. 78 (1968). — särsk. i uttr. mest skilda l. (numera bl. tillf.) i superlativ form (skildaste), med tanke tillika på avstånd (i eg. l. bildl. bemärkelse; jfr 2) l. olikhet (jfr 11). I den gamla handelsboden fanns det varor av de mest skilda slag. Fahlcrantz 3: 37 (1828, 1864: skildaste). De mötts från skildaste orter här (vid moderns grav), / fem syskon, och (osv.). Ullman Silv. 10 (1918).
d) ss. adv.: särskilt, separat, enskilt, för sig; var för sig; dels (utom i Finl. numera bl. tillf.) i uttr. skilt från ngt l. skilt för sig, dels (numera bl. i Finl.) ensamt, pregnant. Franzén Skald. 7: 75 (1840). Både portafgiften och dockhyran erlägges af hwarje fartyg skildt, ehwad ock flere på engång skulle i dockan inlöpa. SPF 1858, s. 98. Är det till ärtsoppa ämnade köttet saltigt, böra ärterna och köttet kokas skildt. Friberg Kokb. 10 (1893). De två, hon och Erik, representerade två världsåskådningar, som från tidernas begynnelse vuxit skildt från hvarandra. Ahrenberg Haap. 212 (1893). Denna (donations-)jord utskiftas bland borgarne och odlas dels af enhvar skildt för sig, dels i sambruk. Vasenius Top. 1: 25 (1912). Vardera parten hördes .. skilt för sig. KVilkuna i Rig 1951, s. 44. — särsk. (†) i uttr. lära känna ngra skilt åt, lära sig skilja på ngra (se I 27 a). Gudh .. lär .. förleena .. (biskopen) sin nådh, att han ändtelig .. lär kiänna Höökarne och duffworne skilt åth. AStobæus (1696) i HSH 9: 254; jfr HÖK 2 a.
10) (i Finl.) om sak: som är speciellt avsedd l. avpassad l. utformad för visst fall l. ändamål; som med avs. på beskaffenhet l. (intensitets)grad o. d. på ett mer l. mindre påfallande sätt avviker från det (i liknande fall) vanliga, som utmärker sig framför det vanliga, speciell, särskild; ss. adv.: speciellt, särskilt; särsk. i uttr. ingenting skilt, ingenting särskilt (t. ex. ss. svar på frågan: Några nyheter?). Hedniska Samojeder äga en skild släde .., hvari de förvara sina husgudar. Castrén Res. 1: 209 (1852). Spinoza, som .. (jämte det statliga) egnat det politiska problemet en skild omsorg, (borde) kunna (osv.). Bolin Statsl. 1: 391 (1870). Se ni, det är något alldeles skildt med mitt kakelugnskaffe. Gripenberg TätnLed 6 (1886). Någon skildt framstående vetenskapsman var .. (professor G.) visserligen icke, men (osv.). Heikel Filol. 249 (1894). Med Båtsmans Brita var det en skild historia. Hon var .. den enda af (gårds-)folket som stannat kvar från den goda tiden. Rönnberg Bredbolstad 21 (1907). Ahlbäck SvFinl. 64 (1956). — jfr SÄR-SKILD.
11) om sak: som med avs. på beskaffenhet l. egenskap(er) avviker från ngt (särsk. visst) annat, olik(a), olikartad, skiljaktig; äv. (mera tillf., med pluralt huvudord) i uttr. skilda åt, olika; jfr 9, särsk. 9 c. I de flesta frågor hade de skilda åsikter. Vara av skilda meningar. Knol-wäxter äro där uthi skillte ifrån Löker att dhe äro något knottruge, och hafwa några skeflor (dvs. skivliknande bildningar) på sigh. Rålamb 14: 63 (1690). Hvad förspråket (till satiren ”Stadslusten dämpad”) angår, är det här ganska skilgt från det vanliga Skaldespråket. Kellgren (SVS) 4: 148 (1780). Den nya religionens bekännare (i Engl.) framforo med en ifwer, wida skiljd från den hofsamhet, Luther .. iakttagit. Ekelund NAllmH 1: 98 (1833). (Skapelse-)myten hos Berosus (är) i sin fantastiska formlöshet rätt mycket skild från Elohistens enkla skapelse-skema. Tegnér Niniv. 101 (1875). LfF 1898, s. 7 (: skilda åt). Jag trodde på en arbetarkultur som var helt skild från den borgerliga. Lo-Johansson Förf. 93 (1957); jfr 9. — jfr ART-, GRAD-, GRUND-, VÄSENS-SKILD.
Anm. Samhörigt med d. o. (i en bet. motsv. SKILJA I 7, III 7) är det ord SKELA som förekommer i följ. ex. o. som i äldre tid använts ss. en maning till får från olika gårdar, som tillsammans gått på bete, att skilja sig i flockar o. gå till den gård de höra till. När wallgossarne komma hem till byn .. med sin fårahjord, så ropa de: ”skela, skela, skela!” det är, skiljens åt! och fåren skilja sig i flockar. Afzelius Sag. X. 1: 41 (1864).
I. till I; särsk.
2) (numera bl. tillf.) till I 7: ta l. rensa bort, avskilja. Skilja af ogräset från säden. Meurman (1847).
3) (†) i uttr. skilja ngn av med ngn.
a) till I 12 l. 18: åstadkomma ngns avlägsnande l. avfall från ngn l. dyl. Att skilia honom (dvs. Kristian II) aff medh somme aff them (som voro K:s anhängare) .. betenckte .. (G. I) att ther till ingen ting tienligare wara kunde, än vpteckia them bara sanningene om (osv.). Svart G1 57 (1561).
b) till I 19: befria ngn från ngn, laga så att ngn blir fri från ngn l. blir ngn kvitt. OxBr. 12: 336 (1618). KKD 7: 115 (1706).
II. (†) till III 17, i uttr. skilja sig av med ngn, befria sig från ngn, göra sig kvitt ngn, laga så att man blir av med l. fri från ngn. G1R 25: 72 (1555). Därs. 29: 591 (1559). —
I. till I; särsk.
2) (numera bl. tillf.) till I 7: avskilja o. d. (Jag) lät .. husbond jämt förstå, / Att fåret (som jag slagit ihjäl) hade dött i skabb. / ”.. Skilj bort det fort” (sade han). VLitt. 2: 373 (1902).
II. (†) till IV 10, i uttr. skiljas bort från ngn, lämna l. överge ngn. Prytz OS E 4 b (1620). (Drottning Kristina) kan (vid tronavsägelseakten) liknas vid en moder som skils bårt från sin barn. Ekeblad Bref 1: 343 (1654; rättat efter hskr.). —
I. till I. Anm. Förb. skilja från är möjl. i vissa nedan anförda fall att uppfatta ss. en vanlig förb. av (betonat) verb o. prep. Kupong som kan skiljas ifrån. Hammar (1936). särsk. (†) närmande sig 5 c, i uttr. skilja ifrån sig ngt, skilja (hugga av l. slita bort) ngt från sin kropp, göra sig av med ngt. Bureus NordlLej. 7 (1644; med avs. på lem ”som är till förargelse”). 2) till I 7: avskilja; särsk. dels med avs. på ngt mindre värdefullt som rensas bort, dels med avs. på en värdefull produkt som gm en sådan process erhålles (i renare l. ren form), dels (numera föga br.) mer l. mindre oeg. l. bildl., med avs. på person. Iagh wil j dagh gå j genom alla tina hiordar, och skil tu ther jfrå all fleckiot och brokot fåår, och all swart fåår jbland lamben och kedhen. 1Mos. 30: 32 (Bib. 1541). Her Thure Ericson bleff skild frå litedt tilförende (i rättegången) och seedan benådat. Men the andre twå Her Moens oc Her Niels stode ther på knä för retten, beddes nåder men .. (dömdes) till stegell och hiwll. Svart G1 151 (1561). Linné PlutoSv. 37 (1734). 3) till I 8.
a) jur. i uttr. skilja målet l. saken o. d. ifrån sig, om myndighet: hänvisa behandlingen av ett rättegångsmål resp. ett ärende till annan myndighet. 1NJA 1874, s. 343 (: målet). SFS 1915, s. 1674 (: saken). 1NJA 1954, s. 104 (: målet).
b) (†) i uttr. icke skilja ngt ifrån sig, icke glömma bort l. försumma att hålla ngt. GudlVis. A 3 a (1530; med syftning på tio Guds bud); jfr Ps. 1695, 2: 5. 4) (numera knappast br.) till I 15, i uttr. skilja ngn ifrån sig o. d., entlediga l. avskeda ngn. VDAkt. 1666, nr 84. Deras angifvare är en skrifvare benämnd Bremer, som varit deras betient vid lotteriet och hvilken de (dvs. tre arrendatorer av lotteriet, som angivits för fusk vid dragningen av vinster) nyl(igen) skilgt ifrån sig. HH XXXII. 2: 232 (1783). ObjGästen 1829, nr 15, s. 1. särsk. (†) i utvidgad anv., i uttr. skilja varandra från sig, om husbonde o. tjänare: säga upp tjänsteavtalet l. dyl. Chydenius 7 (1765). 5) (†) till I 20 b, i uttr. skilja ngt ifrån sig o. d. a) lämna ngt från sig. 3SthmTb. 1: 340 (1595). b) med avs. på djur: laga så att man blir av med ngt, jaga bort ngt från sig o. d. Forsius Phys. 152 (1611).
c) allmännare: göra sig kvitt ngt l. av med ngt, befria sig från ngt; avstå från ngt o. d. (Du bör) formane dhin fadher, thet han sodant godz (som tillkommer mig) skill i froo sigh och lather migh thet få. EFleming (1541) i BtFinlH 3: 120. I en sådan (självrannsakningens) tid måste wi ju skilja ifrån osz åtminstone någon del af de förströelser hwilka omgifwa osz. Posten 1769, s. 573. Hedberg Bröll. 103 (1865). 6) (†) till I 21 c, i uttr. skilja ngt ifrån sig, göra ngt färdigt, klara av ngt, skilja sig från ngt (se skilja III 18). G1R 16: 597 (1544). (Ditt avsked beviljas på villkor) ath tu .. medh thet förste skijlier och till fyllest gör tin regenskap ifrå tig in udi vår cammer. Därs. 29: 349 (1559). Naturen hade mig ei skildt ifrån sig illa. / Til Kroppen war jag wäl så fager som Drusilla. Kolmodin QvSp. 2: 567 (1750). 7) (†) till I 22 b, i uttr. skilja ngn l. ngt ifrån sig, göra upp sina mellanhavanden med l. betala ngn resp. göra upp l. betala (ut) ngt l. fullgöra leverans av ngt. Tiil tæs wij te Lypske knecther hafwe fraa oss skildth .. hwilke seg ey laata aatnögia med litzle. G1R 1: 101 (1523). Dhe som Ränthorne Vpburit hafwe, .. hafwe (icke) J rättan tijdh skillt Ränthorna ifrån sigh. LReg. 169 (1624). I winters, tå han intet wille heem at skillia sin saak ifrån sigh antingen medh wthlofwade ächtenskapz fullbordan eller bötter. VDAkt. 1679, nr 324. Här stodo .. (resenärerna) med toma händer, och war med nöd, at de kunde skilja skjutsherrarna från sig. Kempe FabritiiL 72 (1762). Berndtson (1880). särsk. i fråga om arvsuppgörelse. OPetri Tb. 9 (1524). (Änkan) bekende at hon hade redeliga skildt th(et) arff j fraa sich. Därs. 117 (1526). (Änkan) gaff tilkenne, th(et) hon hade skildt sin saluge bondas erffwingar jfrå siigh vti godemens nærwaru. 2SthmTb. 2: 159 (1552). Weste FörslSAOB (c. 1815).
II. (†) till III 7, i uttr. skilja sig ifrån, om vätskefylld massa (mos o. d.): dela upp sig så att de fastare delarna komma för sig o. vätskan för sig. Warg 482 (1755). —
I. till I.
1) till I 1: skilja på (föremål, delar av ngt), lösgöra (föremål osv.) från varandra; skilja (hopslingrade varelser) åt. Bureus Påw. B 2 b (1604). SColumbus Vitt. 112 (1667; med avs. på ormar). Grafström Kond. 51 (1892).
2) (numera bl. tillf.) till I 6 b: dela upp (ngra i grupper). När the (dvs. göterna) sigh altså hadhe fäst, / Ther från til söder, öst och wäst, / Ä (dvs. ständigt) the i hopar skilde zeer, / Haffua intaghit Rijken meer. Prytz OS F 4 a (1620).
3) (mera tillf.) till I 25: särskilja, hålla isär, urskilja. En hör nog (om man sitter på läktaren i kyrkan), att det talas, men en kan inte skilja isär orden. Lagerlöf BarnM 116 (1930).
4) (numera bl. tillf.) till I 27, särsk. I 27 d: hålla isär o. d. Hagberg Shaksp. 1: 255 (1847). PedT 1897, s. 427.
II. till IV 1: gå i sär l. klyvas itu l. falla i spillror o. d. Efter hand skiljdes fartyget i sär; spillror af fartyget och lasten flöto omkring. SD(L) 1895, nr 315 A, s. 8. —
SKILJA UR10 4. till I 7: avskilja, frånskilja. Nordforss (1805). Skilj ur det du vill behålla och ge mig det andra! Östergren 9: 367 (1965). jfr urskilja. —
I. till I.
1) till I 7: avskilja, frånskilja; ofta (i sht i vitter stil) bildl. (jfr 2), stundom: bryta ut. Han skilde j then daghen vth, spreklotta och brokotta bockar, och all fleckiot och brokot kidh ther som iw någhot hwitt war vppå. 1Mos. 30: 35 (Bib. 1541; Bib. 1917: avskilde). De Wette .. skiljer .. ut den i 5:e Mosebok innehållna lagstiftningen från den övriga i Pentateuken föreliggande. SvSpörsm. 5: 16 (1892). Lindroth Gruvbrytn. 2: 43 (1955). särsk. (numera föga br.) övergående i bet.: utse, utkora. Skilier migh vth Barnabam och Saulum till thet wärk iach haffuer kallat them till. Apg. 13: 2 (NT 1526; Bib. 1917: avskiljen). Thomander 1: 555 (1846).
II. till III, i uttr. skilja ut sig l. skilja sig ut.
1) till III 11 b: bryta sig ut ur l. isolera sig (från ett visst kollektiv). (Erik Jansson) och hans anhängare skilde sig snart ut från .. (”läsarna”), och ”Erik-Jansarna” stå som en sekt för sig. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 25. Werin Ekelund 2: 297 (1961).
2) till III 20, med saksubj.: låta sig särskiljas (från ngt), framträda (klart) o. d.; särsk. i uttr. skilja ut sig som ngt, övergående i bet.: komma att utgöra ngt, bli till ngt. Att i meningen icke det ena skiljer sig ledigt ut ifrån det andra, beror på att föreställningsmassan är hopgyttrad. Larsson Kunsk. 164 (1909). Om vi gå ännu ett steg längre tillbaka, då religionen ännu ej skilt ut sig som särskild livsfaktor, stå vi (osv.). Landsm. 1911, s. 26.
Ssgr: A (skel- c. 1755 (: Skelträ). skil- 1611 (: Skilbalk)—1737 (: skilmål). skill- 1710 (: skillrummen, pl. best.). Se för övr. skilfång o. skilsmässa) [förleden är (liksom i I) urspr. fsv. skil (se skila, sbst.); den har emellertid sannol. tidigt uppfattats ss. en ssgsförled bildad till skilja] (†): SKIL-BALK, se D. —
-FÅNG, se d. o. —
-FÅRA, se D. —
(I 24) -MÅL. [efter fvn. skilmáli] överenskommelse, villkor l. dyl. Jag (tillbjuder) dig härmed min wenskap och fostbrödra lag, med det skilmål at du gifwer mig din systr Ingborg. Björner Sorle 55 (1737; fvn. orig.: med þeim skilmala). Jfr I. —
-RUM, se D. —
(I 5) -TRÄD l. -TRÄ. träd som utmärker gränsen mellan olika områden. NoraskogArk. 5: 223 (1650). Johansson Noraskog 1: 236 (i handl. fr. 1658). Schultze Ordb. 4246 (c. 1755; utan angiven bet.).
B: (V 2) SKILD-AXAD, p. adj. (†) om växt: som har ax som äro långt åtskilda från varandra. Skildaxad starr. Lilja SkånFl. 661 (1870). —
(V 9) -GÖMMIG, adj. [senare leden till gömme (se gömma, sbst. 4 b)] (†) om frukt: som består av flera, från varandra skilda gömmen med småfrukter. Hartman Fl. LXII (1838). Cannelin (1939). —
(V 9) -KÖNAD, p. adj.
1) bot. om blomma resp. växt: som är utrustad med antingen enbart ståndare l. enbart pistiller resp. har enbart han- l. honblommor; motsatt: samkönad. Hartman Fl. XXII (1820). Skildkönade växter. Fries BotUtfl. 2: 168 (1834, 1852). Nitzelius BokTräd 250 (1958; om blommor).
2) zool. om djur(art): hos vilket (vilken) varje individ är utrustad med endast antingen hanliga l. honliga könsorgan, som antingen är hanne l. hona; motsatt: samkönad, hermafroditisk. Lovén ÅrsbVetA 1845—49, s. 262. Vissa ostronarter äro skildkönade, andra samkönade. Ymer 1914, s. 215.
C: (I 7 b α) SKILJ-BÄNK. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) bänk på vilken malm slogs sönder med slägga o. hammare o. de sönderslagna styckena sorterades upp efter metallhalten; jfr sked-bänk, sbst.2 Hector Husg. 48 (1904). —
D (skilje- (-ilie-, -illie-) 1541 (: skilieberghen, pl. best.) osv. skille- 1710 (: skillerummen, pl. best.)) (Anm. Vissa av nedan anförda, till I 7 b β förda ssgr kunna äv. uppfattas ss. hörande till skilje): (I 27) SKILJE-ANALYS. (numera bl. tillf.) kem. analys som avser att skilja ett ämne från ett annat. ArkKem. II. 36: 30 (1907). LAHT 1931, s. 1247. —
(I 29) -ART. bot. art som förekommer i ett visst växtsamhälle men icke i ett visst annat (men, i motsats till ”ledart”, kan tänkas förekomma i ett tredje), använd ss. skiljande kännetecken vid klassificering av växtsamhällen, differentialart. Ymer 1942, 3—4: 180. —
(I 23) -AVTAL~02 l. ~20.
1) jur. avtal innehållande en överenskommelse mellan enskilda personer, företag l. organisationer o. d. att hänskjuta en tvist emellan dem till avgörande av skiljemän (i stället för av domstol). SFS 1887, nr 83, s. 1.
(I 5) -BALK. (skil- 1611. skilje- 1783 osv. skiljo- 1843) balk l. (oeg.) annat föremål som skiljer ngt från ngt; ofta bildl. Thesse Lemmar (dvs. hjärtat o. lungorna) warda skilde ifrå the Naturlighe (dvs. matsmältnings- o. genitalorganen) medh en Skilbalk, som kallas Diaphragma. Forsius Phys. 238 (1611). Sonen är den, som nedbrutit skiljebalken mellan Fadern och dig. Wikner Pred. 82 (1872). —
(I 5) -BERG. (skilje- 1541 osv. skiljo- 1737) [jfr t. scheideberg] (numera bl. tillf.; se dock slutet) berg som skiljer ett område från ett annat, gränsberg o. d.; äv. bildl. Såsom en vng Hiort på skilieberghen. HögaV 2: 17 (Bib. 1541). Scherping Cober 2: 99 (1737; bildl.). särsk. (fullt br.) geogr. i uttr. de kastilianska (äv. kastiliska) skiljebergen, om bergskedjor som dela Kastilien i en nordlig o. en sydlig del. Olsson Hellwald III. 2: 19 (1878: castilianska). 2NF 7: 1076 (1907: kastiliska). —
(I 16, III 15) -BETYG. (skilje- 1893—1958. skiljo- 1867—1917) (i Finl., numera mindre br.) avgångsbetyg från undervisningsanstalt. ÅbSvUndH 62: 155 (1867). Wilskman Släktb. 1: 151 (1912). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 91 (1958). —
(I 15) -BOK. (†) sannol. eg. om dokument (i bokform) med bevis på att ngn erhållit avsked från krigstjänst; anträffat bl. i bildl. anv., i uttr. som betecknar att ngn slutat att tjäna djävulen. Kempe Krigzpersp. 203 (1664). —
-BOM.
1) (numera bl. tillf.) till I 5: bom som skiljer ngt från ngt; äv. bildl. Lybecker 59 (c. 1715; bildl.).
2) skogsv. till I 7 b β, om var o. en av de bommar med vilkas hjälp timret styres i önskad riktning (t. ex. in i olika timmermagasin) vid timmerskiljning. TurHb. 1: 74 (1894). —
-BREV. (skilje- 1640 osv. skiljes- 1574—1578. skiljo- 1541—1953) [jfr mlt. schēide(s)-brēf, t. scheidebrief]
1) (i fråga om forntida, utländska förh., särsk. bland judar o. romare) till I 13 a: brev som en make tillställde sin maka för att meddela henne sitt beslut att skilja sig från henne o. varigm äktenskapet upplöstes; särsk. i uttr. skriva (ett) skiljebrev, giva l. skicka l. sända ngn (ett) skiljebrev. (Om en man finner något hos sin hustru som väcker hans leda) så skal han scriffua itt skiliobreeff, och få (dvs. ge) henne j handena, och läta henne vthu sitt hws. 5Mos. 24: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: skrivit skiljebrev). Mat. 5: 31 (Därs.: giffua). Den hänsynslösa fräckhet, hvarmed .. (Antonius) skickade Octavia skiljebref. Cavallin (o. Lysander) 69 (1884). Åkerhielm Tib. 41 (1929: sänt).
2) (om ä. sv. o. finl. förh.) till I 13 a, c: skriftlig handling utfärdad av kyrklig myndighet (vanl. domkapitlet) ss. bevis på att äktenskapet l. trolovningen mellan två kontrahenter upplösts resp. upphävts; förr äv. i sådana uttr. som skiljebrev från l. med ngn, skiljebrev gällande ngns äktenskap l. trolovning med ngn; jfr skillnads-brev. 2SthmTb. 4: 514 (1574). ConsEcclAboP 306 (1659: mz). Dorothea Juliana erhöll 1806 skiljobref från .. Carl Beronius .., med hwilken hon warit trolofwad. Cavallin Herdam. 5: 311 (1858). Äktenskapet (hade) blifvit, enligt K. M:s beslut, genom Domkapitlets i Lunds stift skiljobref d. 2 Juni 1869 upplöst. 1NJA 1874, s. 37. KyrkohÅ 1961, s. 292.
3) (†) i bildl. anv. av 1 l. 2, i uttr. giva skiljebrev, förklara sig icke längre vilja låta sig plågas av l. bekymra sig för ngt l. dyl. Efter tu, mit Lam (dvs. Kristus), har lidit pina / För thessa och för andra synder mina; / Så ger jag skiljo-bref, hvad skal jag släpa / Mer med then last tu bar? SionSång. 2: 19 (1745).
Ssg (till -brev 2; om ä. sv. o. finl. förh.): skiljebrevs-bok. bok vari utfärdade skiljebrev registrerades. SFS 1903, nr 56, s. 12. —
(I 5) -BRÄDE. (skilje- 1832 osv. skiljo- 1740) bräde som utgör skiljevägg mellan olika utrymmen o. d. Nordberg C12 1: 35 (1740; i kyrkbänk). —
(I 5) -BÅGE. (skilje- 1859—1908. skiljo- 1836—1899) (numera mindre br.) byggn. valvbåge som har sin sträckning i en byggnads längdriktning, mellan de olika skeppen l. gångarna i byggnaden. Brunius Metr. 66 (1836). 2NF 10: 873 (1908). —
(I 6) -DAMM. (i fackspr.) damm anlagd i ett vattendrag o. avsedd att leda en del av dess vatten i en viss riktning (t. ex. till en industrianläggning). NF 3: 826 (1879). —
(I 5) -DIKE. dike som skiljer olika områden (t. ex. åkrar l. ägor) åt. Lundeqvist Landtbr. 154 (1840). —
(I 23) -DOM. (skilje- 1873 osv. skiljo- 1839)
1) avgörande av en (privaträttslig) tvist mellan enskilda personer, företag l. organisationer o. d. gm beslut fattat av därtill utsedda skiljemän l. en skiljenämnd till vilka resp. vilken tvisten hänskjutits (i stället för till domstol); äv. oeg. l. bildl. Hänskjuta ngt l. låta ngt gå till skiljedom. Underkasta sig skiljedom. Avgöra ngt gm skiljedom. Nordström Samh. 1: 216 (1839). Av den centrala skiljenämnden (tillsatt för slitande av vissa arbetstvister) meddelad skiljedom skall lända till efterrättelse lika som domstols laga kraft ägande dom. SFS 1920, s. 568. (†) Allvarsamma voro de klagomål, hvarmed konung och råd instämde hvarandra under ständernas skiljedom. Malmström Hist. 4: 139 (1874).
2) avgörande av en mellanfolklig tvistefråga gm beslut fattat av särskilt därtill utsedd(a) person(er) l. av en internationell domstol, vilkas resp. vilkens dom de tvistande parterna förbundit sig att godtaga; jfr skedes-dom. Internationell, mellanfolklig skiljedom. Hänskjuta ngt till skiljedom. Fälla en skiljedom. BtRiksdP 1874, Saml. 8. II. 2: nr 12, s. 1.
Ssgr (i allm. till -dom 1 o. 2; jur. o. polit.): skiljedoms-avtal. avtal mellan vissa parter, varigm parterna förbinda sig att lösa tvister (av visst slag) emellan dem gm skiljedomsförfarande; särsk. polit. till -dom 2, om sådant avtal mellan stater. SFS 1905, Bih. nr 2, s. 2.
-förening. polit. till -dom 2, i uttr. freds- och skiljedomsförening, förening med uppgift att verka för fred mellan folken o. för lösandet av internationella tvistefrågor gm skiljedomsförfarande. Svenska freds- och skiljedomsföreningen, bildad 1883. FredFSkr. 1: 17 (1883).
-förfarande. förfarande som innebär att en tvistefråga avgöres gm skiljedom. Raphael Arbetsg. 9 (1888).
-institut. jfr institut 1 o. 2. SFS 1910, nr 153, s. 31. Sveriges tekniskt-industriella skiljedomsinstitut .. bildades 1913. SvStatskal. 1930, Bih. s. 336.
-klausul. klausul i ett kontrakt l. avtal l. fördrag o. d., innehållande bestämmelse att tvist (av visst slag) mellan de kontrakts- l. avtals- l. fördragsslutande parterna skall avgöras gm skiljedomsförfarande. SvFredSkiljedFÅb. 1897, s. 44.
-kommission. särsk. polit. till -dom 2: kommission med uppgift att slita mellanstatliga tvister gm skiljedom. SFS 1904, Bih. nr 2, s. 2.
-rätt. polit. till -dom 2. 1) skiljedomstol (se d. o. 2); jfr rätt, sbst.2 3. Arnoldson Världsfr. 26 (1890). 2) om den internationella rätt som gäller för internationella tvisters avgörande gm skiljedomsförfarande; jfr rätt, sbst.2 2. 2NF 37: 598 (1925).
-traktat. polit. till -dom 2: mellanstatligt skiljedomsavtal, skiljedomsfördrag. FredFSkr. 1: 13 (1883).
(I 23) -DOMARE. (skilje- c. 1790 (möjl. normaliserat), 1833 osv. skiljes- 1821. skiljo- 1839—1857)
1) = -man 1. Nordström Samh. 1: 200 (1839). Lag om särskilda skiljedomare i arbetstvister. SFS 1920, s. 570 (rubrik). särsk. (i sht i vitter stil) = -man 1 a; ofta oeg. l. bildl. Systematisk är .. (tidningen Argus) i sin plan, att reta alla partier i håret på hvarandra för att sjelf stå såsom en högre skiljesdomare. SvLitTidn. 1821, sp. 753. Emellan den ryktbare vattenläkaren Priesnitz och en annan läkare uppstod tvist, hvilkendera botat en patient för gikt. Patienten togs till skiljedomare. SvT 1852, nr 14, s. 2. Vid den ringaste meningsolikhet blifver knifven skiljedomare (bland negrerna i Cahuita). Bovallius CentrAm. 275 (1887). I dessa den nya (tjeckiska) republikens första dagar var (den engelske diplomaten) sir George den allmänt erkände skiljedomaren i allt som angick etikett och uppträdande i allmänhet. Claëson Lockhart Farväl 70 (1934).
2) om person l. stat som utsetts att avgöra internationell(a) tvist(er) gm skiljedom; äv. oeg. l. bildl., om person (särsk. regent) l. stat som på grund av sin maktställning l. auktoritet anser sig ha rätt att ingripa i (o. ofta anlitas vid) internationella tvistefrågor l. intressekonflikter o. d.; jfr skedes-domare. Fersen HistSkr. 1: 177 (c. 1790). Efter Krimkriget och det italienska kriget stod Napoleon (III) på höjden af anseende och var en tid Europas skiljedomare. Pallin NTidH 231 (1878). Under några år hade stor oenighet rådt mellan Norge och de tyska städerna vid Östersjön. År 1285 utsågs konung Magnus (Ladulås) till skiljedomare. SvH 2: 145 (1905). Richelieu .. delade Henrik IV:s uppfattning, att Frankrike borde som skiljedomare härska bland de kristna staterna. Almquist VärldH 5: 49 (1933).
3) sport. person som vid vissa sporttävlingar (rodd- o. skridskotävlingar) övervakar att tävlingsreglerna efterföljas samt beslutar rörande protester o. övriga tvistigheter; äv. om medlem av skiljedomstol l. särskild nämnd vid galopp- o. travtävlingar, med uppgift att avgöra frågor rörande protester mot tävlingsdomares domslut samt övriga tvistigheter (beträffande medlemmarna av den lokala skiljedomstolen vid galopptävlingar äv. att övervaka att tävlingarna försiggå korrekt enl. gällande bestämmelser); förr äv. om domare inom annan sportgren (t. ex. fotbollsdomare). TIdr. 1895, s. 467 (om domare vid skridskotävling). IdrB 1: 49 (1905; om fotbollsdomare). —
(I 23) -DOMSTOL~02 l. ~20.
1) domstol l. nämnd o. d. för avgörande av (privaträttsliga) tvister mellan enskilda personer, företag l. organisationer gm skiljedom, skiljenämnd; jfr förliknings-nämnd. Palmblad Fornk. 2: 466 (1845). Landshövdingen (i Gbg har) .. föreslagit att (hyres-)tvister .. skola kunna hänskjutas till skiljedomstol med befogenhet att fastställa hyrespriser. SvJuristT 1937, s. 80.
2) domstol för avgörande av tvist(er) mellan stater gm skiljedom; jfr freds-domstol. Permanenta (internationella) skiljedomstolen i Haag, inrättad 1899. BtRiksdP 1874, Saml. 1. II. 2: nr 13, s. 1 (i motion). Parterna förbinda sig att i nedan angifna omfång öfverlämna frågan om sjögränsen mellan Sverige och Norge till slutligt afgörande genom en skiljedomstol. SFS 1908, nr 55, s. 1.
3) sport. vid vissa sporttävlingar (t. ex. kapplöpningar) förekommande instans med uppgift att avgöra frågor som väckts gm protester rörande domarens domslut l. förmenta oegentligheter vid tävlingen; äv. om en vid kapplöpningar förekommande lokal nämnd med uppgift att tillse att löpningarna genomföras enl. gällande regler o. med befogenhet att i vissa fall utdöma straff för under tävlingen förekommande regelbrott. JockeyklStadgReglKapplöpn. 1890, s. 17. —
(I 29, II 5, III 21, IV 16) -DRAG. (†) skiljande egenskap, karakteristiskt drag, särdrag o. d. Kellgren (SVS) 5: 74 (1787). 2VittAH 2: 209 (1787, 1791). —
(I 23) -DÖMA. (mera tillf.) avdöma l. avgöra (ngt) gm skiljedom; äv. abs., särsk. i p. pr.: som fungerar ss. skiljedomare, som fäller skiljedom. Stadgarne (för de skotska gruvarbetarnas förening) innehålla .. intet om metoden för (det för vissa fall föreskrivna) skiljedömandet. Raphael Arbetsg. 39 (1888). De skiljedömande justitieråden. SvTidskr. 1926, s. 88. Oljetvisten skiljedöms? SvD(B) 1951, nr 122, s. 3 (rubrik). —
(I 7 b β) -FICKA. skogsv. vid skiljningsställe förekommande avdelad plats för flottningsgods med samma ägarmärke. TNCPubl. 23: 20 (1954). —
(I 5) -FLOD. (numera bl. tillf.) gränsflod; anträffat bl. i bildl. anv. PBöklin (c. 1865) i 3SAH LIX. 2: 40. —
-FRÅGA.
1) till I 23; vid frågetävling: extra fråga avsedd att avgöra sådan tävling som efter det från början fastställda antalet frågor förblivit oavgjord. SvD(A) 1965, nr 61, s. 11.
2) (mera tillf.) till I 29, II 5 c, III 21 c, IV 16 b: fråga i vilken ngra ha olika uppfattning. De dogmatiska skiljefrågorna. Hildebrand KristnPersp. 175 (1935). —
(I 5) -FÅRA, förr äv. -FÅR. (skil- 1681. skilje- 1694 osv. skiljo- 1734) fåra som bildar gräns mellan olika områden, särsk. åkrar l. ägor o. d. Verelius 17 (1681). (Varje boställsinnehavare) Grafwe .. utlopp igenom reen ned til dike för hwar skiljefohr, ther så behöfwes. HusesynBostälOrdn. 1752, s. C 4 b. —
(I 29, II 5, III 21, IV 16) -FÄRG. (numera bl. tillf.) färg (se särsk. färg, sbst.1 1 e) som skiljer ngn l. ngt från ngn l. ngt l. särskilt utmärker ngn l. ngt. Dalin Arg. 2: 434 (1734, 1754). —
(I 23) -FÖRFARANDE. jur. o. polit. skiljedomsförfarande. BtRiksdP 1891, I. 1: nr 3, ProtLagär. s. 80. —
(I 5) -GRÄNS. (skilje- 1794 osv. skiljo- 1797) [jfr t. scheidegrenze] gräns mellan olika områden o. d., skiljande gräns; ofta bildl., i anv. motsv. gräns 2. Wid sederna heter denna linea (som avgränsar det rätta) wälanständighet. .. I utöfningen utgör den skiljegräntsen imellan skrymtaktig, phariseisk stränghet och en lastwärd lindrighet (dvs. mildhet, skonsamhet). Hasselroth Campe 268 (1794). De berg, hvilke på 1702 års charta i rålinien finnas antecknade, saknas å 1758 års Syne-Rätts utsatte skiljogräns. Calonius 4: 285 (1797). KyrkohÅ 1941, s. 6 (bildl.). —
(I 5) -GÅRD. (skilje- 1750 osv. skiljo- 1794—1800) [fsv. skilgardher] (numera bl. i skildring av ä. förh.) = -gärdsgård; äv. bildl. Kolmodin QvSp. 2: 225 (1750; bildl.). Smeds Malaxb. 142 (1935). —
(I 5) -GÄRDSGÅRD~20, äv. ~02. (skilje- 1712 osv. skiljo- 1724—1778. skiljos- 1724) (numera bl. tillf.) gärdsgård l. stängsel som skiljer ett område (särsk. en äga l. åker) från ett annat. VDAkt. 1712, Syneprot. F III 7. Rättegången angående skiljogärdes gårds uprättande i rålinien emellan Asmoarps Frälsehemmans och Sandåkra frälse- samt Cronohemmans utmarker. HdlÅgerupArk. 10/6 1778. Sjögren Journ. 7/6 1787. —
-HAGE. (skilje- 1956 osv. skiljo- 1871)
2) (i Norrl.) till I 7 a β: inhägnad där renar samlas vid renskiljning; jfr -kammare. TurÅ 1956, s. 305. —
(I 7 b α) -HAMMARE. (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) hammare använd att sönderslå malm i stycken som skulle sorteras upp efter metallhalten, skrädhammare; jfr sked-hammare, sbst.2 Rinman 1: 689 (1788). —
(I 5) -HINNA. [jfr t. scheidehaut] (numera bl. tillf.) hinna som skiljer en hålighet i en organism l. en kroppsdel o. d. från en annan. Roberg Beynon 180 (1697; om diafragma). TySvOrdb. 2027 (1932). —
(I 5) -HÄGNAD. (skiljo- 1793—1800) (numera bl. tillf.) (uppsättande av) skiljande stängsel. PH 15: 415 (1793). AdP 1800, s. 736. —
(I 7 a β) -KAMMARE. vid renskiljning använd, inhägnad mindre del av ett rengärde. TurÅ 1916, s. 290. —
(I 29, II 5, III 21, IV 16) -KARAKTÄR. (i fackspr., i sht bot.) karakteristisk(t) kännemärke l. olikhet. UtsädT 1893, s. 95. (Sälg-)artens stipler, dess mest iögonenfallande skiljekaraktär. BotN 1930, s. 328. —
(I 25, 26) -KRAFT. (†) förmåga att fatta o. bedöma, omdöme(sförmåga). Ruder Snillev. 35 (1737). Därs. 108. —
(I 6, III 6) -LEM. (numera föga br.) log. om vart o. ett av de led varav ett disjunktivt omdöme består; jfr lem 1 c γ samt -stycke 2 o. skiljo-del. Tuderus Kiesewetter Log. 47 (1806). Borelius Log. 33 (1863, 1882). —
(I 5) -LINJE. (skilje- 1736 osv. skiljo- c. 1779—1921) [jfr t. scheidelinie] skiljande linje, gränslinje. PH 2: 1286 (1736). Skiljelinien mellan Ångermanland och Vesterbotten. BotN 1863, s. 108. särsk. bildl.: gränslinje mellan olika epoker l. (områdena för) olika företeelser o. d. Thorild (SVS) 1: 344 (c. 1779). Hos oss .. finns i allmänhet .. inga klara skiljelinjer mellan synd och icke synd. Billing Betr. 324 (1906). Socialiseringen .. markerar .. en bestämd skiljelinje mellan det borgerliga och det socialistiska samhället. Upsala(A) 1921, nr 228, s. 3. —
(I 5) -LÄNGA. länga som (i en grupp av sammanbyggda längor) skiljer en länga från en annan, särsk. manbyggnad från ekonomibyggnad (stall, lada). TurÅ 1918, s. 54. —
(I 14, 29, II 5 c, III 21 c, IV 16 b) -LÄRA. (skilje- 1860 osv. skiljo- 1900) teol. religiös lära som skiljer sig från en annan, särsk. från den officiellt erkända; sekteristisk lära. Cornelius LbKyrkoh. 77 (1860). Andræ Söderblom 180 (1931). —
(I 23) -MAN. (skilje- 1640 osv. skiljes- 1596—1939 (angivet ss. sällsynt o. ålderdomligt). skiljo- 1635—1939 (angivet ss. sällsynt o. ålderdomligt). skils- 1603—1740) [fsv. skilaman; jfr d. skilsmand, nor. skilsmann] jfr skedes-man.
1) person utsedd att (ensam l. ss. medlem av en skiljenämnd) gm skiljedom avgöra en tvist (särsk. av privaträttslig art) mellan enskilda personer, företag l. organisationer; jfr -domare 1. Schroderus Os. III. 2: 49 (1635). Är försäkringstagare missnöjd med Styrelsens beslut ifråga om hans ersättningsanspråk, må tvisten icke dragas inför domstol utan afgöras af tre skiljemän. PT 1904, nr 14 A, s. 1. särsk.
a) (i sht i vitter stil) om person som är utsedd att slita l. som sliter en tvist av rent personlig art l. som uppträder ss. medlare mellan ngra l. avgör en fråga om vilken det råder olika meningar (t. ex. en smakfråga); äv. närmande sig bet.: domare (se d. o. 5), förr äv. bet.: auktoritet; äv. oeg. l. bildl., särsk. om sak l. sakförhållande som avgör en tvist, förr äv. om skrift som utgör en auktoritet i vissa frågor. Chesnecopherus Skäl Rr 4 b (i handl. fr. 1596). Hör et ord Herr Baron! Tillåt at wi taga Er til skiljesman uti en Dispute, som är osz emellan. Knöppel Förtret. 21 (1740). Om en rätt och en falsk Gudstjänst (överskrift). .. I detta ämnet har man ingen bättre skiljesman, än Guds ord. Borg Luther 1: 283 (1753). Har Vetenskappen .. (gm mina forskningar i Suriname) stigit, skal det .. fägna mig. Herr Archiatern, som är den största skiljesman i denna saken, lärer det bäst kunna se. CGDahlberg (1756) hos Linné Bref I. 5: 320. (Man vill) uppsätta menniskoförnuft till högste skiljesman och allswåldig domare i andeliga ting. Rogberg Pred. 2: 137 (1822). Ingen skiljeman finnes mellan oss (dvs. mellan Gud o. mig, Job), ingen som har myndighet över oss båda. Job 9: 33 (Bib. 1917). jfr (†): Om någon wille föregifwa, at Wädret wore .. en Arbiter, Skillieman och Mäcklare emellan Elden och Wattnet, så at thet kunde temperera Elden, ther medh at thet swalkar Wärmen, och jembnwel moderera Watnet, ther vthi, at thet afftorkar Wättskan, så (osv.). Sylvius Mornay 8 (1674).
α) med anslutning äv. till skilja I 1 b, om person l. djur som ingriper i slagsmål mellan personer l. djur för att skilja de stridande åt; jfr 4. Tå .. (vildsvin) nappas sins emellan, och någon warg eller hund kommer och wil blifwa skiljesman, förgäta the straxt all inbördes miszhällighet och med gemensamma krafter angripa sin gemensamma fiende. Orrelius Diurr. 44: 4 (1750). Gumælius Bonde 108 (1828).
γ) med anslutning äv. till skilja I 12 c, om mörker ss. ngt som skiljer stridande åt o. därigm gör slut på striden. KKD 1: 167 (c. 1710).
δ) med anslutning äv. till skilja I 24, om ngn som bestämmer över l. avgör ngt. Din make utan hjelp för dig förlorad är / .. Jag ensam skiljesman af Kleons öde blifvit. Adlerbeth Poët. 1: 281 (1802).
ε) med anslutning äv. till skilja I 29, II 5, III 21, IV 16, om ngt som är ett åtskiljande kännemärke l. dyl. Ansendet (dvs. anseendet, det yttre skenet l. dyl.) hållen I för skilje-man på folk, / Som dock är merendels en rätt bedräglig tålk. Kolmodin QvSp. 2: 287 (1750).
2) (numera mindre br.) = -domare 2. Chesnecopherus Skäl Ooo 1 b (i handl. fr. 1600). Loenbom Stenbock 1: 18 (1757). I tvisten emellan Norrige och Hansestäderna .. var Magnus (Ladulås) skiljeman. Geijer SvFolkH 1: 193 (1832). Henrik (VIII) inbillade sig wara hela Europas skiljeman. Ekelund NAllmH 1: 93 (1833). 2NF 17: 1282 (1912).
3) (†) om tävlingsdomare o. d.; jfr -domare 3. Bliberg Acerra 154 (1737). Palmblad SophSorg. 98 (1812).
4) [jfr 1, 2] (†) om ngn som l. vapen varmed ngn med våld ingriper i en strid för att göra slut på den; jfr 1 b α. När vprorijske Borgare, eller förbu(n)dzbrödher (dvs. bundsförvanter), trätha och inbördhes medh hwar andra stridha, Tå måste Turken, eller andra Tyranner och skilsmän komma, som bäggia partarna fördärffua och förhäria kunna. Balck Es. 126 (1603). Åke. .. Om du än / på Erik segrar, hvilken skulle / emellan dig och Sviarne / då mäkla frid? — Styrbjörn. När jag har segrat, / är svärdet ju vår skiljoman? Ling Styrbj. 53 (1824).
Ssgr (till -man 1; jur.): skiljemanna-avgörande. avgörande av en tvist gm skiljemannadom. 1NJA 1953, s. 105.
-förfarande. förfarande som innebär att en tvistefråga avgöres gm skiljedom. BtRiksdP 1887 B, I. 1: nr 5, s. 10. 1NJA 1952, s. 193.
-lag. lag innehållande bestämmelser för tvistefrågors avgörande gm skiljedom; ofta i sg. best. TT 1894, Allm. s. 85.
-uppdrag. uppdrag (åt ngn l. ngra) att avgöra en tvistefråga gm skiljedom. BtRiksdP 1891, I. 1: nr 3, ProtLagär. s. 80. —
(I 23) -MATCH. sport. vid sporttävling: extra match avsedd att avgöra en tävling som efter det från början fastställda antalet tävlingsomgångar förblivit oavgjord; jfr -lopp, -set. IdrBl. 1935, nr 13, s. 7. —
-MEDEL.
1) (tillf.) till I 5: medel som skiljer olika föremål l. delar av ngt från varandra. TT 1874, s. 153.
2) [jfr t. scheidemittel] (†) till I 7: medel med vars hjälp ett ämne skiljes från ett annat l. ett sammansatt ämne uppdelas i sina beståndsdelar, separeringsmedel. Rinman 1: 391 (1788).
3) (†) till I 22 a: betalningsmedel. Zettersten AnmMynt 34 (1771). Penningen är .. det suveräna skiljemedlet i samhället. Geijer I. 1: 81 (1818). —
(I 5) -MUR. (skilje- 1690 osv. skiljo- 1740—1932) mur som skiljer hus l. rum l. utrymmen l. områden o. d. från varandra. Josephson Tessin 2: 71 (i handl. fr. 1690). Glasbitar woro fäste på skiljemuren emellan gårdarna (i Cadiz). Osbeck Resa 16 (1751, 1757). Skiljemurar, hvilka dela det inre af en byggnad i ändamålsenligt afsöndrade rum. Stål Byggn. 1: 240 (1834). särsk.
a) oeg. l. bildl., om naturföremål o. d. som skiljer ett område från ett annat. Högre upp åt norden göra Uralbergen en bestämd skiljemur emellan Asien och Europa. Palmblad HbGeogr. 1: 1 (1826). Selander LevLandsk. 36 (1955).
b) bildl., om ngt abstr. (företeelse l. förhållande o. d.) som skiljer ngn l. ngt från ngn l. ngt, särsk. som avstänger l. avgränsar ngn l. ngt från ngn l. ngt l. skiljer folk l. folkgrupper l. personer från varandra l. hindrar kontakten mellan folk l. folkgrupper osv. Gestrinius Vitt. 244 (1718). Fördraget i Vadstena och de kyrkliga tvistefrågorna hade rest en skiljemur emellan konung Johan och hertig Carl. Svedelius i 2SAH 46: 174 (1870). Mellan adeln och det fåtaliga högre borgerskapet fanns (i Spanien på 1600-talet) socialt en skarp skiljemur. Almquist VärldH 5: 280 (1933). (År 1828) grundlades den organiska kemien, då revs en av de viktigaste skiljemurarna mellan den levande och den döda materien ned. Bolin KemVerkst. 56 (1942). —
(I 6, 22 a) -MYNT. (skilje- 1665 osv. skiljo- 1767—1797) [jfr d. skillemønt, nor. skillemynt; efter t. scheidemünze] ss. växelmynt o. vid betalning av mindre summor använt, på mindre belopp lydande mynt (urspr. sådant mynt vilkets värde understiger det åsatta värdet), småmynt; motsatt: huvudmynt o. sedel. Skiljemynt ha präglats i valörer om ett, två, fem, tio, tjugofem och femtio öre samt en, två och fem kronor. Stiernman Com. 3: 343 (1665). (Eftersom) han ey alltijd kan hafwa till räckel(ig)t skilljemynt, at gifwa tillbakars på mynteteckn el(ler) zedlar. VRP 1717, s. 258. Till skiljemynt skall användas dels silver, legerat med koppar i det förhållande, som här nedan säges, dels kopparnickel, dels brons eller järn. SFS 1920, s. 737. jfr koppar-, silver-skiljemynt. särsk.
a) i uttr. använda ngt som skiljemynt, med avs. på vara l. annat föremål än mynt, som användes ss. betalningsmedel. 2VittAH 8: 185 (1794, 1808; om guldringar). Bolin VFöda 334 (1934; om kakaobönor).
b) i jämförelser (jfr a) o. bildl., särsk. ss. beteckning för enkla, vardagliga handlingar (särsk. hövlighetsbevis o. d.) l. enkla (särsk. slitna l. banala) ord l. uttryck som allmänt brukas. Man gör (i Engl.) af höfligheten en konst. Det är ett slags skiljemynt i allmänna sammanlefnaden, som man för med sig, för att slippa ge intet eller förmycket. Geijer Minn. 41 (1809, 1834). Alla de små uppmärksamheter, som äro kärlekens skiljemynt. Lundegård Tit. 374 (1892). Ratandet av de gängse språkliga poetiska skiljemynten. LundagKron. 1: 377 (1918).
Ssgr: skiljemynt- l. (utom i -serie, -sort o. -sorterare vanl.) skiljemynts-brist. Blix SvFinance 48 (1797).
(I 6, 22 a) -MYNTNING. [elliptiskt] (mera tillf.) myntning av skiljemynt. 2VittAH 23: 19 (1857, 1863). —
(I 29, II 5, III 21, IV 16) -MÅN. (skilje- 1744—1750. skils- 1672) (†) skillnad; skiljaktighet. Verelius Herv. 105 (1672). Om aldrig så många Canaler giordes emellan Hafvet och Mälaren, skulle de ingen skiljemon giöra i den senares högd. Dalin Hist. 1: 620 (1747). Skiljemohnen emellan .. (djurens) Själar och Menniskors. Orrelius Diurr. 80: 7 (1750). —
(I 5) -MÄRE. (†) skiljande gräns o. d.; anträffat bl. i bildl. anv.; äv. närmande sig bet.: skillnad. Det är en kedja emellan de naturliga Kropparna, efter hwilken de synas lika som skapade, och det ena är så litet skildt ifrån det andra, at om wi råkade på rätta wägen, så skulle wi knapt finna skiljemäre dem emellan. Gedner Linné En fråga 25 (1753). Adlerbeth PVetA 1790, s. 41. —
-MÄRKE. (skilje- 1626 osv. skiljo- 1740—1900. skils- 1703)
1) till I 5: föremål (naturföremål l. särskilt utplacerat föremål) l. märke o. d. som bildar l. markerar gräns mellan olika områden (t. ex. ägor l. byar l. landsdelar l. länder), gränsmärke, råmärke. Flodhen Iberus skulle wara ett skilliemerke emillan .. (romarnas) och the Hispaniers Häärskap och Regimente. Schroderus Liv. 485 (1626). Der någon .. rå, rör eller andra laga skilliemärken uptager .., böte 20 daler. FörarbSvLag 4: 253 (1697). SFS 1938, s. 666. särsk. (i sht i vitter stil) bildl., om ngt som markerar l. utgör en gräns mellan olika epoker l. företeelser, skiljelinje, gräns o. d. Denna Epoque (dvs. slutet av stormaktstiden) gör et stort skiljemärke i wår Historia. Schück VittA 5: 647 (i handl. fr. 1779). Näst ofvan andra klassen af nuvarande lärdoms-skola .. önskade jag skiljemärket inom skolan satt, emellan dess lägre och högre afdelning. Geijer I. 4: 373 (1838). HT 1935, s. 110.
2) (†) till I 5 a: skiljetecken (se d. o. 2). (Jag) beklagar .. at en part lärde nog draga monga och longa meningar ihop, vtan at retzligen skilja them med wanliga skiljemerken, som kallas colon, semicolon och punct. Swedberg Gr. 139 (1722). Hanell Skiljomärk. § 2 (1764).
3) till I 29, II 5, III 21, IV 16: (känne)märke l. kännetecken (av konkret l. abstr. slag) varmed ngn l. ngt skiljes l. kan skiljas från ngn l. ngt l. från (alla) andra personer l. föremål (av liknande l. närbesläktat slag), skiljande kännemärke l. egenskap o. d. Scherping Nyck. 45 (1730, 1754). En lätt och efter Disciplarnes begrep lämpad method, så at de lära .. at känna naturalierne efter deras utwärtes skiljemärken. PH 7: 5013 (1760). Floristiska arbeten uppgifva .. som ett skiljemärke, att skogsklöfvern saknar matt fläck på bladens öfre sida. LAHT 1893, s. 327. Petre KonstJakt 111 (1935). jfr art-skiljemärke. särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. skiljemärke från ngn l. ngt, om kännemärke som skiljer ngn l. ngt från ngn l. ngt. Bergklint MSam. 1: 173 (1781). Steffen Lönarb. VI (1900).
b) (†) i uttr. skiljemärke på ngn, ngt som är utmärkande för ngn, kännetecken på ngn. Utgöra tröghet och torftighet det bestämda skiljemärket på en outbildad menniska, så utgöra deremot tröghet och njutningsraseri det på en öfverbildad. Livijn 2: 5 (1817).
c) med. om kännetecken varmed en sjukdom skiljes från en annan; (vid diagnos användbart) symtom. Hygiea 1842, s. 580. LbInternMed. 2: 226 (1916). —
(I 29) -NAMN. (†) benämning som markerar skillnaden mellan olika personer l. föremål l. företeelser; jfr -ord. NSvMerc. 1761, s. 189. LittT 1797, s. 33. —
(I 23) -NÄMND. nämnd utsedd att avgöra en tvist (särsk. avtalstvist) mellan enskilda personer, företag l. organisationer gm skiljedom; jfr förliknings-nämnd. Centrala skiljenämnden, en 1920 inrättad statlig institution med uppgift att avgöra sådana tvister rörande tolkningen av kollektivavtal, som hänskjutas till nämnden av de tvistande parterna; 1928 ersatt med arbetsdomstolen. Raphael Arbetsg. 2 (1888; om engelska förh.). Tvist rörande avtal, som ingåtts vid fondbörsen, kan, om de tvistande önska .., hänskjutas till en skiljenämnd. SFS 1949, s. 1302. jfr riks-skiljenämnd.
Ssgr (i fackspr.): skiljenämnds-avtal. avtal mellan vissa parter att avgöra vissa tvister emellan dem gm skiljedom av skiljenämnd. Motorför. 1955, nr 11, s. 27.
(I 29) -ORD. (skilje- c. 1740. skils- 1663) (†) = -namn. Stiernhielm Vitt. 184 (1663). (Av insektsläktet) Fluga, Lat: Musca (fins det) öfwer 70 slag; af hwilka här bekantaste skilje-orden äro .. Spy-fluga; Röd- el. Skitfluga. Broman Glys. 3: 529 (c. 1740). —
-PRICK. [jfr ä. d. skilleprik]
2) (numera bl. tillf., i fråga om förh. i vissa utländska språk) till I 29: (punkt o. d. använd ss.) diakritiskt skrivtecken; jfr -punkt 4, -tecken 4. Scherping Nyck. 14 (1730, 1754; i syriska). Björnståhl Resa 3: 4 (1777; i turkiska). —
-PUNKT. (skilje- 1793 osv. skiljo- c. 1800—1885) [jfr t. scheidepunkt]
1) till I 1, III 1, 5, IV 1, 5: punkt (se d. o. 7) där ngt skiljes l. skiljer sig l. lossnar o. d. från ngt l. där ngt grenar l. delar sig. Hildebrand i 3SAH 12: 210 (1897).
2) till I 5.
a) (†) till I 5 a, om skiljetecken; anträffat bl. i pl., om en följd av korta, dubbla streck använda för att markera uteslutning. DA 1793, nr 78, s. 1.
b) (numera bl. tillf.) bildl., om ngt tänkt ss. en punkt som utgör l. markerar en gräns mellan olika epoker l. företeelser. Weste FörslSAOB (c. 1815). En verklig skiljepunkt mellan tvenne perioder finna vi år 1527, då konung och folk officielt bröto med katolicismen. Hildebrand Medelt. 1: 2 (1879).
3) (†) till I 8, III 5, 8, IV 5, 7, i uttr. skiljepunkt från ngt, om ngt tänkt ss. en punkt där ngn skiljer sig l. skiljes från ngt; jfr punkt 8. Huru hastigt står han vid den eviga skiljopunkten från alla jordens nöjen och gåfvor (dvs. inför döden)! Lehnberg Pred. 3: 260 (c. 1800).
4) (numera bl. tillf., i fråga om förh. i vissa utländska språk) till I 29, = -prick 2; särsk. i pl., om trema. Weste FörslSAOB (c. 1815). Strömborg SvSprSkol. 16 (1857).
5) till I 29, II 5, III 21, IV 16, bildl., i anv. motsv. punkt 9; dels om punkt där meningarna gå isär, dels om punkt l. detalj vari ngn l. ngt skiljer sig från ngn l. ngt l. ngn är oenig med ngn. Läran om nådavalet utgör en ibland de hufvudsakliga skiljepunkterna emellan de båda Protestantiska kyrkorna. Norbeck LbTheol. 123 (1845). HT 1926, s. 125. —
(I 5) -RUM. (skil- 1710 (: skillrummen, pl. best.). skilje- 1710 (: skillerummen, pl. best.), 1815 osv. skiljo- c. 1680) [fsv. skilrum; jfr dan. o. nor. skillerum]
1) (numera bl. tillf.) rum l. utrymme som skiljer ngt från ngt, mellanrum o. d. SyneprotBara 23/5 1710, s. 1. (Öppningen till tegelugnen skall före teglets bränning täppas igen med) en enkelt uppdragen mur, frammanför hvilken ännu en enkel mur uppföres med minst 6 tums skiljerum emellan. VetAH 1815, s. 55.
2) [jfr motsv. anv. i d.] (†) om föremål (förhänge, vägg o. d.) som skiljer ngt från ngt l. delar upp ett rum l. utrymme i olika avdelningar; äv. bildl. Wår Frälsare hafwer borttagit skiljorummet, och förwärfwat os en fri tilgång til Guds Nådastol. Spegel Pass. 436 (c. 1680). Holmström Ström NatLb. 4: 133 (1852; mellan bins celler). —
(I 5) -RYGG. (skilje- 1954 osv. skiljo- 1823) rygg l. ås l. upphöjning o. d. som skiljer ngt från ngt. Florman Anat. 1: 130 (1823; på hjärnskålens kilben). Ymer 1954, s. 90 (om höjdrygg). —
(I 5) -RÅ. (skilje- 1787 osv. skiljo- 1848—1922) jfr dels -gräns, dels rå, sbst.3; äv. bildl. Om en evigt fästad, igenkännelig skiljerå är satt mellan sanningens och villornes land; så har man at derföre tacka .. Johan Locke. Kellgren (SVS) 5: 143 (1787). Sedan skiljorån emellan de vid .. (ägo-)styckning uppkomna lägenheternas egor blifvit å marken .. uppgången och rörlagd .., uppgjordes följande: Egostyckningsbeskrifning. FFS 1896, nr 10, s. 19. —
(I 23) -RÖST. (†) utslagsröst; anträffat bl. i bildl. anv. Dalin Arg. 2: 411 (1734, 1754). Är det icke vår lycka, som skal afgöras (vid ingående av äktenskap)? Bör man då ej äga skiljerösten i egen sak ..? Wallenberg (SVS) 1: 289 (1771). —
(I 1) -SAND. [jfr d. skillesand] tekn. fin sand som strös l. siktas över en av packad sand bestående gjutformshalva för att man, efter att ovanpå denna ha färdigställt den motstående halvan, skall kunna skilja de två halvorna åt. TT 1871, s. 14. —
(I 13 a, c) -SKRIFT. (skilje- 1662. skiljo- 1674) (†) = -brev 2. VDAkt. 1662, nr 40 (i fråga om brytande av trolovning). Därs. 1674, nr 231 (i fråga om skilsmässa mellan äkta makar). —
(I 5) -STEN. (skilje- 1901 osv. skiljo- 1793—1831) sten som utgör gränsmärke; äv. mer l. mindre bildl. PH 15: 451 (1793). Heidenstam Birg. 45 (1901; i bild). —
(I 5) -STRECK. [jfr t. scheidestrich] streck l. linje varmed ngt skiljes från ngt l. som markerar skillnaden mellan olika avdelningar av ngt. Emellan hvarje post (i memorialet) drages ett skiljestreck, gående från datotill penningekolumnen. Smedman Kont. 2: 4 (1872). PT 1903, nr 150 A, s. 1. särsk.
a) (numera bl. tillf.) till I 5 a.
β) streck (l. annat skrivtecken) använt ss. interpunktionstecken l. skiljetecken. Dalin Arg. 2: 388 (1734, 1754; om parentes). Lindfors (1824).
b) bildl.: skiljelinje o. d. Agrarförbundet vill tydligen dra ett klart skiljestreck mellan sig och övriga i riksutskottet representerade politiska grupper. DN(A) 1929, nr 350, s. 7. —
(I 9, 12, III 9, 11, IV 8, 10) -STUND. (skilje- 1896 osv. skiljo- 1837) [jfr t. scheidestunde] (i vitter stil, numera bl. tillf.) avskedsstund. Zedritz 1: 22 (1837). särsk. om den stund då ngn gm döden lämnar ngn. Hallström Brilj. 109 (1896). —
-STYCKE.
1) (tillf.) till I 5: stycke l. del av ngt som skiljer ngt från ngt (särsk. ett rum från ett annat). Hennerberg (o. Norlind) 1: 20 (1912).
-STÄLLE. (skilje- 1899 osv. skiljo- 1799)
1) (numera bl. tillf.) till I 7: ställe där ngt skiljes från ngt; äv. bildl. Wulf Köppen 1: 654 (1799; bildl.).
2) skogsv. till I 7 b β: ställe där flottningstimmer delas upp l. sorteras efter timrets ägare (med särskilda anordningar för timmerskiljningen, t. ex. skiljebommar, skiljefickor o. rännor). TT 1899, Byggn. s. 74.
Ssg (till -ställe 2; skogsv.): skiljeställs-arbetare. person som arbetar med sortering av flottningstimmer vid skiljeställe. YrkesförtArbFörmedl. 52 (1936). —
(I 5) -SÅDD. (numera föga br.) lant. besående av mellanrummet mellan parcellerna l. försöksrutorna vid försöksodling. LAHT 1915, s. 367. —
(I 5) -SÄDE. (numera föga br.) lant. utsäde för besående av mellanrummet mellan parcellerna l. försöksrutorna vid försöksodling. UtsädT 1894, s. 165. —
-TECKEN. (skilje- 1679 osv. skiljo- 1783—1820) [jfr dan. o. nor. skilletegn]
1) (numera bl. tillf.) till I 5, = -märke 1; äv. bildl. (jfr -märke 1 slutet). VDAkt. 1737, nr 50 (mellan ägor). Det finnes icke något så skarpt markerat avbrott, intet så tydligt skiljetecken i livet som studentexamen. Lewenhaupt Sjuttiot. 209 (1937).
2) till I 5 a: skrivtecken använt att åtskilja meningar, satser, satsdelar l. ord, interpunktionstecken; i sht förr äv. dels om bindestreck, dels om komma l. punkt som användes för att åtskilja siffror med olika värden, särsk. decimalkomma. Stora skiljetecken, om punkt, frågetecken o. utropstecken. Små skiljetecken, om kolon, semikolon o. komma. Tiällmann GrLat. A 1 b (1679). Molander Förespel 54 (1753; om bindestreck). Almqvist Räkn. 32 (1832; om decimalkomma). Skiljetecken böra .. undvikas å titlar. Nordin Boktr. 150 (1881). Såsom skiljetecken mellan orden (på en runsten i Gårdby) är ett litet kors användt. AntT IX. 2: 10 (1887). GrafUppslB (1951).
3) (†) till I 6, 22 a: skiljemynt. (Agardh o.) Ljungberg I. 3: 11 (1853).
4) (numera bl. tillf., i fråga om förh. i vissa utländska språk) till I 29: diakritiskt skrivtecken; jfr -prick 2. Molander Förespel 54 (1753; om trema). Murberg i 1SAH 2: 18 (1787, 1802).
5) (numera bl. tillf.) till I 29, II 5, III 21, IV 16: skiljemärke (se d. o. 3), kännemärke, kännetecken. Serenius Qqq 4 a (1734). När flere af en släkt wid .. (torner-)spel infunno sig, hafwa de til skilnad utzirat Skölden stundom med olika färgor, stundom med andra skiljetekn. Lagerbring 1Hist. 2: 724 (1773). Såsom .. skiljetecken må anföras, att bladflikarne på den verkliga persiljan äro försedda med små hvita spetsar, hvilka saknas på den vilda. HbTrädg. 2: 75 (1872). FoFl. 1916, s. 272. särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. skiljetecken från ngt, kännemärke som skiljer ngn l. ngt från ngn l. ngt; äv. bildl. Tron på en enda Gud .. var Judarnes skiljetecken från alla öfriga folkslag. Ödmann StrFörs. III. 1: 69 (1811). Rydqvist SSL 2: 291 (1857).
b) (†) i uttr. skiljetecken på ngt, kännetecken på ngt; äv. bildl. SvMerc. IV. 2: 184 (1758; bildl.). Berzelius Blåsr. 3 (1820).
Ssgr (till -tecken 2): skiljeteckens-lära. sammanfattning av reglerna för skiljetecknens rätta bruk. Skiljeteckenslära. Lundskog (1891; boktitel).
(I 23) -TRAKTAT. (i fackspr.) traktat innehållande skiljedomsavtal. BtRiksdP 1914 A, 4: nr 240, s. 2. —
(I 5) -TUNGA.
2) (†) om den tunga som bildas, då en väg l. ett järnvägsspår grenar sig, mellan väg- resp. spårgrenarna. JernkA 1861, s. 150.
3) (i fackspr.) från en vägg utskjutande tunga som skiljer olika avdelningar i ett rum l. utrymme från varandra. Stål Byggn. 2: 37 (1834). SvD(A) 1963, nr 295, s. 28. —
-VAL.
1) (†) till I 6, 23: bestämmande av fördelningen av ngt mellan ngra. Nordenflycht (SVS) 1: 407 (1745).
2) i sht polit. till I 23: nytt val för utseende av ngn, vilket förrättas i det fall då vid det första valet den till en viss post o. d. föreslagne icke erhållit den för ifrågavarande fall föreskrivna (absoluta, kvalificerade) majoriteten. 2NF (1917). —
-VATTEN. (skilje- 1740 osv. skiljo- 1734—1917)
1) (numera bl. tillf.) till I 5: vatten(samling) som skiljer landområden från varandra; äv. bildl. Skrymteri är thet skiljowatnet, som skiljer Gud och menniskior ifrån hwar andra. Scherping Cober 1: 211 (1734). Den europeiska sidan av Bosporens skiljovatten. Hedin Bagdad 287 (1917).
(III 5, IV 5) -VÄG. (skilje- 1733 osv. skiljo- 1741—1966) [jfr t. scheideweg] om var o. en av de vägar som gå åt olika håll vid ett vägskäl; äv. om vägskäl. En .. åckerlycka, belägen i hörnet wid skilljewägarne till näset och Bäckaslöf. VRP 5/3 1733. En dag, då .. (Herkules) strövade omkring med boskapen, kom han till en skiljeväg, där två gudinnor mötte honom. Grimberg VärldH 2: 181 (1927); jfr a. särsk.
a) [med syftning på den antika saga som berättar om hur Herkules en gång stannade vid ett vägskäl, tveksam om vägen, varvid dygdens o. lustans gudinnor visade sig för honom o. sökte locka honom åt var sitt håll; ofta med tanke på den på denna saga grundade framställningen i Stiernhielm Herc. (1648, 1668)] i uttr. Herkules vid (förr äv. på) skiljevägen. Hercules På Skiljowägen. Förestäld Uti en Opera. Klemming DramLitt. 87 (boktitel fr. 1749). ABeijer (1955) hos Stiernhielm o. Columbus (SVS) 76. Redan påföljande år kom Selanders opus 2: ”Gryning”. .. Här vågade han framträda och redovisa hur han står som en Hercules vid skiljovägen, ytterligt tveksam om den attityd han skall ta till livet. Hedberg i 3SAH LXVI. 2: 229 (1957); jfr b α.
b) bildl. (jfr a).
α) [vanl. med anslutning till a] om tillfälle l. tidpunkt då ngn l. ngt står inför (nödvändigheten att göra ett val mellan) olika alternativ l. inför ett kritiskt avgörande o. d.; särsk. i sådana uttr. som stå vid, äv. framför, förr äv. på skiljevägen l. på den herkuliska skiljevägen. I (avgående gymnasister) stån, såsom den unge Hercules, framför skiljevägen till godt och ondt. Bergklint Vitt. 299 (1784). Wetterbergh Sign. 83 (1843: på skiljovägen). Cygnæus 6: 30 (1853: på den herkuliska skiljovägen). Hvarje skiljoväg i lifvet / Har sin löftesstjerna fått: / Nya pligter, nya strider (osv.). LSandell i Korsblomman 1869, s. 30 (1868). Statsministern .. hade under 1871 års lagtima riksdag verkligen vacklat, han hade stått vid en skiljoväg, och han hade besinnat sig en stund, innan han .. följde sitt parti. Hedin Tal 2: 104 (1883). Vår kultur står vid en skiljeväg. DN(A) 1964, nr 35, s. 4.
(I 5) -VÄGG. (skilje- c. 1680 osv. skiljo- 1749—1905) vägg som skiljer olika rum l. utrymmen från varandra, mellanvägg. Cellarius 109 (1699). De nye private husen (i Köpenhamn) byggas af klint .., skiljowäggarne mäst af kors wirke. Palmstedt Res. 27 (1778). Form 1952, s. 173. särsk.
a) oeg., om väggliknande bildning l. hinna l. membran som skiljer ngt från ngt, särsk. som skiljer håligheter i en organism från varandra. Rosenstein Comp. 293 (1738; mellan hjärtats kamrar). Fröhusets skiljeväggar äro (hos ljung) fastvuxne vid fruktpelaren. Wikström ÅrsbVetA 1832, s. 80. Näsans eller Luktens organ är, genom en broskaktig skiljewägg, delad i 2:ne delar. Hartman Naturk. 288 (1836). jfr näs-skiljevägg.
c) bildl., = -mur b. Synden reser up en skiljewägg emellan Gud och menniskior. Spegel Pass. 408 (c. 1680). Rydberg KultFörel. 2: 200 (1885).
(I 6, 7, III 5, IV 5) -VÄXEL. järnv. växel varmed järnvägsvagnarna i ett tågsätt delas upp o. ledas in på olika spår; äv. (o. vanl.) om växel som sammanfogar två järnvägslinjer med varandra. TT 1899, Byggn. s. 14. TurÅ 1956, s. 200. —
(I 5) -YTA. (skilje- 1912 osv. skiljo- 1937) (i fackspr.) yta som bildar gränsen mellan två massor l. vätskor l. gaser. Hallström NNov. 107 (1912). Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 320 (1949). —
E (förr äv. skilies-, skillies-) († utom i -man o. i denna ssg ålderdomligt): SKILJES-BREV, -DOMARE, -MAN, se D. —
-MÅL, se I. —
F (förr äv. skillio-) (numera bl. arkaiserande, företrädesvis i vissa ssgr, t. ex. -brev, -man, -väg): SKILJO-BALK, -BERG, -BETYG, -BREV, -BRÄDE, -BÅGE, se D. —
(I 10, II 3, III 10, IV 9) -DAG. [jfr t. scheidetag] (†) om ngns dödsdag. Scherping Cober 2: 130 (1737). —
(I 7) -DAL. (†) dal där enl. bibeln dom skall hållas över människorna o. där goda skola skiljas från onda. Herrans dagh är hardt när j Skiliodalenom. Joel 3: 14 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. (1858); Bib. 1917: Domens dal). —
-DOM, -DOMARE, se D. —
-FÅRA, -GRÄNS, -GÅRD, -GÄRDSGÅRD, -HAGE, -HÄGNAD, -LINJE, -LÄRA, -MAN, -MUR, -MYNT, se D. —
-MÅL, se I. —
-MÄRKE, -PUNKT, -RUM, -RYGG, -RÅ, -SKRIFT, -STEN, -STUND, -STÄLLE, -TECKEN, se D. —
-VATTEN, -VÄG, -VÄGG, -YTA, se D.
G (†): SKILJOS-GÄRDSGÅRD, se D.
I (skils- (skijls-, skills-, skilsz-) 1530 (: skilsherrer, pl.)—1740 (: skills-man). skilz- (-dsz-, -dz-) 1635 (: Skildszmåål)—1681 (: Skilzmän, pl.). Se för övr. skilfång o. skilsmässa) [beträffande förledens ursprung se A] († utom i skilsmässa): SKILS-FÅNG, se skilfång. —
(I 23) -HERRE. [jfr t. scheideherr] skiljedomare (se d. o. 2); jfr skedes-herre 1. G1R 7: 495 (1530). —
-MAN, se D. —
-MÅL. (skiljes- 1635—1742. skiljo- 1681—1686. skils- 1555—c. 1712) [jfr dan. o. nor. skilsmål] Jfr A.
3) till I 13 a, c, III 12 a, IV 11 a, c, = skilsmässa 7 a, c. När troolofninger skee för höge Altaret, blifuer Capitlet frii för mykit öffuerlopp om skilzmållen. SynodA 1: 19 (1608). Horerij är een rättmätigh orsaak til skiljesmåål. Schroderus Os. 1: 338 (1635). VDAkt. 1686, nr 220.
4) till I 27 d: åtskillnad. (Kristus) gör här een skijlsmål på, Syndernes fiende är han (dvs. Gud), men icke menniskionnes. LPetri 2Post. 105 b (1555). —
-MÅN, -MÄRKE, se D. —
-MÄSSA, se d. o. —
-ORD, se D.
Avledn.: SKILJAKTIG, SKILJAKTLIG, se d. o. —
SKILJARE, m.||ig. resp. (om sak) r. l. m. [jfr d. skiller samt t. scheider] A. om person som delar l. skiljer ngt o. d.; särsk.
1) textil. till I 1, 6, i fråga om tillverkning av plagg l. plaggdelar i en rundstickningsmaskin i en serie som bildar ett sammanhängande, rörformigt stycke: person som skiljer plaggen l. plaggdelarna gm att ta bort en tråd som håller samman dem; jfr skiljerska 1.
2) till I 7: person som skiljer ngt från ngt l. sorterar upp ngt o. d.
a) till I 7 a β, om person som utför renskiljning. Læstadius 2Journ. 188 (1833). Grundström Pirak NomadLiv 88 (1933).
b) (†) till I 7 b α, om person som med hammare slog sönder den från gruvan upphämtade malmen o. därvid skilde ut de renare malmstyckena; jfr skiljerska 2. JernkA 1904, s. 550 (1605). Rinman 2: 757 (1789). jfr (ss. senare ssgsled): Malmskilliere. Sommarin ArbSvBergv. 133 (i handl. fr. 1598).
c) till I 7 b β, om person som utför timmerskiljning. SvYrkeslex. nr 261 a, s. 1 (1952). jfr timmer-skiljare.
3) (tillf.) till I 13 a, om person som upplöser l. ogiltigförklarar ett äktenskap. Strindberg SvÖ 1: 205 (1882). B. om sak.
4) till I 5, om ngt (naturföremål, gräns o. d.) som skiljer (folk boende inom) ett område från (folk boende inom) ett annat område. Kjellén SvGeogr. 123 (1900; om naturlig gräns). SörmlB 4 (1918; om sjö). jfr land-skiljare.
6) till I 7: apparat o. d. som användes för att skilja ut ngt från ngt l. sortera upp ngt, separator. WoJ (1891). Funch KBref 64 (1909; om malmskiljare). jfr malm-, vatten-skiljare.
Ssg (till skiljare 4): skiljar-, äv. skiljare-roll. (mera tillf.) om den roll ngt (t. ex. en gräns l. ett skiljande naturföremål) spelar ss. skiljare. Kjellén Stormakt. 2: 58 (1905). —
SKILJBAR, förr äv. SKILJEBAR, adj. (skilj- 1806 osv. skilje- c. 1755) Schultze Ordb. 4249 (c. 1755).
1) till I 1: som kan tagas loss l. skiljas från ngt. Åstrand 2: 277 (1855). Apparatens delar är skiljbara. IllSvOrdb. (1955). jfr o-skiljbar.
2) språkv. till I 1, 8, om verbalsammansättning: vars leder kunna skiljas från varandra, icke fast; i sht förr äv. om sammansättningspartikel: som ingår ss. led i en verbalsammansättning av detta slag; jfr oäkta II 3 e β. Prepositionerna (försättningsord) delar man i twå klasser, uti skiljbara .. och oskiljbara. Lindfors Bröder 121 (1806). En växling mellan oskiljbar och skiljbar sammansättning. Ljunggren FörhVbalpartVerbFsv. 1 (1932). jfr o-skiljbar.
3) till I 25, i uttr. skiljbar från ngt, om ngt tänkt l. ngt som man uppfattar med sinnena (särsk. ser): som kan hållas isär från ngt annat, som kan urskiljas bland en mängd av företeelser l. i en massa l. mot bakgrunden av ngt o. d.; jfr 4. Atterbom LÖ 2: 47 (1827). Åt båda sidorna föreföll .. (slätten vid Jelets) nästan ändlös; dess gränser förlorade sig i ett skimrande dimblått fjärran, knappast skiljbart från himlens ljusa, töcknigt dallrande rand. Langlet Ryssl. 373 (1898).
4) till I 27: som framträder på ett sådant sätt att förväxling med ngt annat icke behöver ske, som man kan skilja (från ngt) resp. (med pluralt huvudord) som man kan skilja från varandra; stundom svårt att skilja från 3. Att gifva .. för ögat väl skiljbara tecken åt de korta nuanserna af .. vokalljuden a, ä, e, i (osv.). AGSilverstolpe Bokst. 6 (1811). Att kvartetten skulle tillhöra ett sällskap, kalladt ”Sprallhökarna”(,) verkar .. som en .. örfil, ty så härlig sång kan ej presteras af banala sångare, och banalitet och ”sprallhökighet” äro väl svårligen skiljbara begrepp. SvD 1913, nr 148, s. 11.
Avledn.: skiljbarhet, r. l. f. till skiljbar 1, 2, 3, 4 (o. med motsv. bruklighet). SvTyHlex. (1851). —
-SKILJE, se d. o. —
SKILJELIG, adj.; adv. -en (Lind (1749; under scheidbarlich)). [fsv. skililiker (ss. senare led i ssgr, t. ex. oskililiker); jfr (ä.) d. skillelig] (†) till I: skiljbar o. d. Lind (1749; under scheidbar). jfr o-skiljelig. särsk.
1) till I 6, 25, i uttr. skiljeligt i grader l. slag, som man kan uppdela l. indela i l. varav man kan urskilja grader resp. slag. Alt för mit hjerta och mit Förstånd var et oändeligt stort och skönt, skiljeligt i grader, ej i Slag. Thorild (SVS) 3: 426 (c. 1790).
2) till I 8: som kan skiljas l. isoleras (från ngt). Reflexionen .. skulle mycket misstaga sig om den trodde, att gränsen (för en handling ss. varande god) vore något ifrån sjelfva den goda handlingen skiljeligt. Biberg 2: 67 (c. 1820). —
SKILJELSE, r. l. f. [fsv. skililse]
1) till I 10, II 3, III 10, IV 9: bortgång, död; i ssgn hädan-skiljelse.
SKILJERSKA, f. kvinna som delar l. skiljer ngt o. d.; särsk.
2) (†) till I 7 b α, om kvinna som med hammare slog sönder den från gruvan upphämtade malmen o. därvid skilde ut de renare malmstyckena; jfr skiljare 2 b. JernkA 1904, s. 550 (1605).
Spoiler title
Spoiler content