1) medömkan l. medlidande; äv. ss. medlidsamt uttryck för den talandes inställning l. känsla, övergående i bet.: bedrövelse l. sorg; förr särsk. i sådana uttr. som vara en ynk (att se), vara bedrövligt (att se), vara ynk om ngn, vara synd om ngn; jfr YNKA, sbst. 1. Sälies gårdarna af then ena cronones tiänare efter then andra, så att ynk ähr åt. OxBr. 12: 199(1618). Man skall göra något för ynk skull sade skånska bonden, när han körde timmer till sitt Herrskap. Osbeck Lah. 330(i handl. fr. 1767). Juridiken .. läste jag både djupt och häftigt: men i stort. Allt måste der skapas: om den skall vara en Lära eller en Vetenskap. Men här – gaf den mig ynk och förakt. BL 18: 197(c. 1790). Will ingen hjelpa upp Wexiö Bladet. – Det är ynk om H:r Boktryckaren. VexiöBl. 1810, nr 43, s. 3. Det var en ynk att se den granna karlen gå här krokig och hopsjunken och dricka konjak och tala om att skjuta sig för pannan. Fröding Eftersk. 2: 8(1910). Så kom de tillbaka enögda och med avslitna hasor och ville ha ära, omtalning och ynk hemma i Pommern. Martinson Nässl. 311(1935). För min del utsträckes ynket även till krigets offer i Sydvietnam och .. Tibet, Östeuropa m. fl. SvD 16/1 1973, s. 10.
2) kvidan l. klagan l. jämmer l. ynkligt gnäll, ofta i förb. med mer l. mindre likbetydande ord. Då konungen kommer fram, råder det stor ynk och klagan i frustugan. Drottning Dagmar har dött i liten Kirstins armar. SDS 6/5 1899, s. 2.
SAOB
