SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2023  
ÖRJA œr3ja2, v., äv. ÖRA œ3ra2, v.3 -ade ((†) pr. pass. -es Enholm Anm. 1: 23 (1753)). vbalsbst. -ANDE, -ING (se avledn.), -NING (se avledn.). (ör- (öhr-) 1651 osv. örj- (-i-) 1640 osv.).
Etymologi
[jfr mlt. worgen, wörgen, mnl. worghen, wurghen (nl. worgen, wurgen), ffris. wergia, wirgia, fht. wurgen (mht., t. würgen), feng. wyrgan (eng. worry, ansätta, oroa); sannol. i avljudsförh. till VARG]
1) (i formen örj-) (†) strypa l. snara (ngn). Linc. Cccc 1 a (1640). Om the eij wore karlar ther till wille honn Örja eller strypa honom. GullbgDomb. 19/7 1649. ST 1895, nr 1647 B, s. 1.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) dra ihop (o. ta upp) (fiskenot); jfr LUKA, v. 2. En Notedrächt, Huilken Rastorp örja. VisingsbDomb. Vårt. 1644. Öras noten på isen, kallas vaken der hon upptages, örje-brunn eller örje-vak. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 70 (1868).
Ssgr (till 2; numera bl. i skildring av ä. förh.): A: ÖR-BRUNN. (ör- 1753 osv. örje- 1868) vak för upptagning av isnot; jfr brunn 3 o. -vak. Enholm Anm. 1: 23 (1753). På något afstånd från stranden .. lägges ett märke för waken, der waden skall uppdragas (örbrunnen). Ekström AfhFiska 25 (1845). —
-VAK. (ör- 1955 osv. öre- 1681. örje- 1868) (numera bl. tillf.) örbrunn; jfr vak, sbst.1, o. luke-vak, upptagnings-vak, örnings-vak. Fatab. 1914, s. 204 (1681).
B (†): ÖRE-VAK, se A.
C (†): ÖRJE-BRUNN, -VAK, se A.
Avledn. (till 2, numera bl. i skildring av ä. förh.): ÖRNING, sbst.2, l. ÖRING, sbst.2 om handlingen l. verksamheten att örja; förr äv. konkret: örbrunn. Een part (av notdragarna) förde fram Stängerna .. och inthet bruka the att pulsa vidh någon öhring eller luukewaak. SvKulturb. 9–10: 258 (1651). När .. noten hunnit så nära landet, att rackerna äro vid stranden, börjar, hvad man kallar, örningen. SkandFisk. Bih. 13 (1837).
Ssg (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.): örnings- l. örings-vak. örbrunn; jfr vak, sbst.1, o. ör-vak. Noten gifs neder uthe på stora öpna Siön i Nederlåtz-wakerna, och uptages i Örnings-wakerna. Tiselius Vätter 1: 118 (1723).
Spoiler title
Spoiler content