publicerad: 2023
ÖVERHET ø3ver~he2t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(offuerhet (-eet) 1526–1593 (: Offuerheetzämbetet). offuerhett 1559. öffuerhett (-tth) 1548–1590. öfwersheeten, sg. best. 1617. överhet (ø-, -f(f)u-, -fv-, -fw-, -eet(t)) 1526 osv.)
högre l. högsta (laga) makt l. myndighet (se d. o. 2); äv. (o. numera bl.) konkret(are), om innehavare av sådan makt osv., särsk. dels (i sht i sg. best.) om sammanfattningen av ett samhälles myndigheter (se MYNDIGHET 5) l. makthavare (särsk. ungefär liktydigt med: regering), dels i förb. med undersåte (uttryckande förhållande av över- o. underordning), dels i uttr. världslig överhet (se VÄRLDSLIG 2 a) (i sht förr äv. i individuell anv., om makthavare l. myndighetsperson (jfr ÖVERHETS-PERSON)); numera ofta med mer l. mindre klandrande l. ironisk innebörd, särsk. med bibet. av maktfullkomlighet l. egenmäktighet l. förmynderi o. d.; jfr ÖVER-HERRSKAP, ÖVER-MAKT, ÖVER-MAN 3, ÖVER-STÅT, ÖVRIGHET. Sätta sig upp mot överheten. Hans aversion mot allt som verkar överhet. Hwar och een siäl ware vnderdånugh th(e)m som wellet och offuerheten haffua. Rom. 13: 1 (NT 1526). Them (dvs. bönderna) behagar icke thet synnerligen wäl, at (malm)streken blifwa öffuerheeten kunnoge. Tempeus Messenius 22 (1612). När Öfwerheeten föhrer Krijgh, så sittia Vndersåterna emillan. Grubb 581 (1665). Then, som hafwer sitt hemwist utrikes, må ej winna burskap här i Riket, så länge han står i lydno under annan Öfwerhet. HB 3: 2 (Lag 1734). Under det man .. klagar öfver sjelfviska öfverheters småaktiga slughet. Atterbom Minn. 187 (1817). Riksspråket (blev) äfven för allmogen bekant och känt såsom predikstolens och öfverhetens språk. Schück o. Lundahl Lb. 1: 12 (1901). Bilden av staten som överhetens redskap förändrades gradvis och de tidigare förbjudna socialisterna förvandlades till legitima parlamentariker. SäljSkiten 17 (2009). — jfr LANDS-ÖVERHET. — särsk. i sådana mer l. mindre pleonastiska uttr. som höga överheten, i sht förr äv. vår höga överhet (jfr HÖG, adj. 10 a γ). UpplDomb. 5: 167 (1597). Der någon olydnad och motsträfvighet yppas emot höga Öfverheten, och andre Öfverhets-Personer. Wallquist EcclSaml. 5–8: 333 (1666). Emedan Höga Öfwerheten .. effter Middagen reste till .. Gref Bondes Gård och Spÿsade der. HovförtärSthm 1712, s. 773. Nog vore detta något som vår höga öfverhet och våra 380 lagstiftare borde tänka litet mera på. ÖstersundP 8/12 1903, s. 2. Man kom samman till söndagens gudstjänster av ganska växlande motiv – för att råkas, höra nyheter utifrån den stora världen, lyssna till höga överhetens påbud. Brilioth HerdabrÄrkest. 125 (1950).
Ssgr: ÖVERHETS-FASONER, pl. med klandrande innebörd; jfr fason 6. SvD(A) 25/2 1903, s. 4. En kraftfull och orädd politik mot klassamhälle och överhetsfasoner. DN 19/3 1990, s. A6. —
-KYRKA. (nästan bl. om ä. l. utländska förh.) om kyrka (se d. o. 4) som utgör (del av) l. företräder överhet(en). DN(A) 16/3 1920, s. 7. Också den svenska kyrkan (hade) intill senaste tid i hög grad burit prägeln av en präststyrd överhetskyrka. Brilioth SvKyrkKunsk. 301 (1933). —
-MAKT. makt som tillkommer l. utövas av överhet(en); jfr -myndighet, -välde. Man sade Domare- och Öfwerhets machten wara gifwen, så åt Pilatus, som allom Öfwerhets Personom. Sahlstedt Hoffart. Bih. 5 (1720). Partiets mål är att bryta ned den borgerliga överhetsmakten till förmån för demokratisk och jämlik självförvaltning. GbgP 6/8 2006, s. 6. —
-MYNDIGHET~102, äv. ~200. (numera bl. tillf.) överhetsmakt (jfr myndighet 2); äv. (o. numera bl.) klandrande, om ss. maktfullkomlig l. egenmäktig uppfattad myndighet (se d. o. 5). Upphäfda utan skadestånd äro .. Godsherrarnes domsrät, polis- och öfverhetsmyndighet (osv.). DA 22/12 1848, s. 2. Patriarken i Constantinopel förmådde icke göra sin öfverhetsmyndighet gällande med samma styrka, som påfven i Rom. Svedelius Statsk. 2: 36 (1868). Statliga överhetsmyndigheters byråkrater. FaluKurir. 9/1 2006, s. 2. —
-PERSON. (numera i sht i skildring av ä. förh.) person som tillhör l. företräder överhet(en); särsk. om dels (högre) ämbetsman, dels härskare l. kung; jfr -man o. myndighets-person, översåte. Bureus Warn. B 3 a (1604). (Kejsar) Iustinus sägz hafwa förordnat een besynnerligh Öfwerheetz person vthöfwer Italien. Schroderus Sleid. 111 (1610). Alla civila och militära öfverhetspersoner i landsorten .. skulle särskildt påminnas om vaksamhet. Odhner G3 1: 117 (1885). Överhetspersoner som präster, fogdar och lärare. NorrbK 9/1 2015, s. 16. —
-SAMHÄLLE~020. om samhälle som (i första hand) styrs av l. tjänar överhetens intressen; äv. klandrande, om samhälle kännetecknat av maktfullkomliga l. egenmäktiga myndigheter; jfr -stat. DN(A) 23/8 1931, s. 8. Den i första kammaren härskande ämbetsmannakonservatismen med dess vakthållning kring överhetssamhället. Carlsson LantmPol. 117 (1953). De människor i Stockholm som engagerat sig för bryggeriets bevarande har verkligen fått lära känna det hårda socialdemokratiska överhetssamhället. SvD 28/6 1976, s. 2. —
-SPRÅK. språk (se d. o. 4) använt av överhet(en); äv. (o. utom i skildring av ä. förh. numera nästan bl.) om (ss. främmande l. krångligt l. förtryckande o. d. uppfattat) sätt att uttrycka sig som kännetecknar överhet(spersoner) (jfr språk 6 a). Redan den 14 maj 1840 utfärdade .. (Kristian VIII) det så kallade språkreskriptet, i kraft af hvilket danskan blef domstols- och öfverhetsspråk i de delar af Slesvig, där den var kyrko- och skolspråk. SvH IX. 2: 56 (1908). Birger Norman .. påminde stillsamt om att konferensspråket skulle vara normalprosa. Inte modulspråk eller överhetsspråk. DN 30/9 1971, s. 26. —
-STAT. mer l. mindre klandrande, om stat kännetecknad av odemokratiska l. auktoritära l. maktfullkomliga styrelseformer; jfr -samhälle. Det definitiva och oåterkalleliga steget från den gamla ”överhetsstaten” till den moderna, parlamentariska styrelseformen. DN(A) 5/11 1917, s. 5. Överhetsstaten, som ville ovanifrån bestämma all organisatorisk utveckling. HT 1950, s. 2. —
-STÅND. (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) jfr stånd, sbst.1 11 b, 12, o. -ämbete. Att the som Öfwerheetz ståndh hafwa någon tijdh förklädt, the hafwa gemenligen större förfarenheet .. än undersåtarena. Rudbeckius KonReg. 33 (1614). Gud har, förklarade .. (Luther), upprättat tre regementen eller stånd, det lärande, det värjande, eller överhetsståndet, och det närande, samtliga med en gång för alla givna funktioner. DN 17/9 1970, s. 4. —
-VÄLDE. av överhet(en) utövat välde, överhetsmakt; särsk. (o. numera bl., mera tillf.) klandrande, om auktoritärt l. maktfullkomligt välde. Thet synes intet lijkt, at en sådan styggelig confusion och Oordning hade kunnat opwäxa, så frampt Menniskiorna thet Borgerlige Öfwerheetz-Wäldet sampt medh thesz Stadgar hade warit vnderkastade. Brask Pufendorf Hist. 2 (1680). Det finns .. ett växande motstånd mot överhetsväldet, en nymornad misstro mot allt vad myndigheter och politiker heter. DN 22/4 1983, s. 2. —
-VÄRDIGHET. (†) jfr värdighet 4 o. -ämbete. Hwadan ock .. Öfwerhets ock Domare-werdigheten icke är at anse för någon Constitutio humana, för någon blott Menniskio-bestellning. Sahlstedt Hoffart. Bih. 9 (1720). Serenius Kk 3 b (1734). —
-ÄMBETE~020. (numera bl. ngn gg) ämbete som hänför sig till överhetsmakten; jfr -stånd, -värdighet. PJGothus Luther Sät H 5 a (1593). At wi böre erkänna Öfwerhets embetet, såsom en ordning, som af den Högsta Guden är insatt. Bælter JesuH 5: 830 (1759). En kejserlig firman har utfärdats, hvari .. påbjudes fullständig likställighet mellan muselmaner och icke muselmaner, med afseende på val till de olika öfverhetsämbetena. AB 16/12 1875, s. 3.
Avledn.: ÖVERHETLIG, förr äv. ÖVERHETELIG, adj.; adv. -en (†, HforsT 1829, nr 35, s. 2, Hufvudstadsbl. 18/2 1913, s. 5), -t (AB 31/1 1884, s. 3, osv.). (-elig 1780. -lig 1697 osv.) (i sht i Finl.) som tillhör l. utgår från l. har avseende på överhet(en); särsk. om dels makt o. d., dels stadgande l. befallning o. d. Af Öfwerhetlig Macht och Wälde. Weise 366 (1697). Kommersekollegium (utfärdade) på öfverhetlig befallning .. ett cirkulär angående anstalter emot smittosamma sjukdomars införande. Hjelt Medicinalv. 2: 204 (1892). Det under öfverhetligt fastställd stadsplan lagda stadsområdet. 2NF 36: 338 (1924). Eländet kröntes av ett överhetligt förbud mot att fångarna skulle få ta emot matpaket av sina anhöriga. Hufvudstadsbl. 20/8 2017, s. 28.
Spoiler title
Spoiler content