publicerad: 2023
ÖVERLÄGSEN ø3ver~lä2gsen, adj. -lägset; -lägsne, -lägsna; -lägsnare. adv. -LÄGSET; förr äv. ÖVERLÄGSE, adj. oböjl.
Ordformer
(öfverlägse (-fw-) 1645–1824. öfwerlegsen 1725. överlägsen (-fv-, -fw-) 1671 osv.)
Etymologi
[till ÖVERLÄGEN (l. efter t. überlegen (se ÖVERLÄGEN)) efter mönster av sådana adj. som AVLÄGSE(N), adj.2]
1) som (i visst avseende) är (betydligt) bättre l. större l. starkare l. mäktigare l. förmer o. d. (än visst jämförelseobjekt l. viss motståndare o. d.); som befinner sig i överläge l. har övertaget; särsk. i uttr. vara ngn l. ngt överlägsen l. överlägsen ngn l. ngt (i ngt); äv. utan mera framträdande tanke på jämförelse, närmande sig l. övergående i bet.: enastående l. storartad l. utomordentlig; i vissa språkprov svårt att skilja från 2; jfr ÖVER-HÄNDIG, ÖVER-LIGGA 1, ÖVERLÄGEN 1, ÖVER-MÄKTIG (a β'), ÖVER-VUXEN 3, ÖVERVÄGA 2 c. En överlägsen motståndare. Ett överlägset antal röster. Överlägsen skicklighet, begåvning. Moraliskt överlägsen. Vinna överlägset, i överlägsen stil. IllSvH 4: 320 (1645). Demetrius .. war Ryssarne wäl wuxin, vnderstundom och öfwerlägse. Widekindi KrijgH 70 (1671). Skulle företrädes-täflan upkomma emellan en sådan Näring, och en annan, som kan åberopa sig en jämnlik och äfven öfverlägsen gagnelighet. LBÄ 14–15: 88 (1798). De produkter några Danska konstnärer inlemnat, hvilka voro de Svenska betydligen underlägsna i värde och betydligen öfverlägsna i pris. AnderssonBrevväxl. 1: 186 (1858). Ett öfverlägset väl skrifvet arbete. PT 1916, nr 281 A, s. 2. Spektralanalysen är i fråga om känslighet överlägsen vanliga kemiska analysmetoder. Bergholm Fys. 4: 90 (1957). En man måste få lov att känna sig överlägsen, det är hans rättighet. Jörgensdotter BergDöttrar 252 (2009).
2) som anser l. (gm sitt beteende) förefaller att anse sig överlägsen (i bet. 1), ungefär liktydigt med: självgod l. dryg l. nedlåtande l. arrogant l. nonchalant; äv. (o. i sht) överfört, om beteende l. uttryckssätt o. d.; jfr 1. En överlägsen min, ton. Han uppträdde så överlägset. Nominatus och dasitivus! utropade skolmästaren, .. med ett ofantligt öfverlägset smålöje. Topelius (SLS) 7: 960 (1864). Det öfverlägset skämtande sätt, som blifvit den bortskämde unge mannens vana. Hedenstierna FruW 30 (1890). Det är en bluff .. sade jag öfverlägset. Wägner Norrt. 134 (1908). Bäraren småflinar, nöjd och överlägsen. Hä, hä. Inte tror väl herrn att man omakar sig för futtiga femti öre? Inte jag, inte! Bergman Patr. 94 (1928). Kamrater berättar att han gjorde ett fint och distingerat och ibland något överlägset intryck. 3SAH LXIII. 1: 39 (1952). Hennes överlägsna oberördhet gjorde Wallander arg. Mankell Villospår 362 (1995). ”Tror jag knappast, inte om det sköts smart”, log Gustav Gundell överlägset och världsvant. Guillou TjuvMarkn. 209 (2004).
3) (†) om ngt betungande l. hotande o. d.: övermäktig l. överväldigande; jfr ÖVERLÄGEN 2. Huru länge jag denna trägna Syslan kan orka förestå, som mig så öfwerlägsen och swår faller. VDAkt. 1776, nr 209. Det är swårt .. att bli friad från Satans magt då han håller på att befästa sitt wälde med öfwerlägse frestelser. Schartau Pred. 662 (1812). Märktes en öfverlägsen fara vara för hand, så hade han .. beredt sig undflykt. Gumælius Bonde 50 (1828).
4) (†) berusad l. drucken. Swedberg SabbRo 652 (1692, 1710). Större Delen, som af Winet woro öfwerlägsne, hade nu en tung Sömn öfwerfallit. Malmborg Barclay 691 (1740). Widegren (1788).
Avledn.: ÖVERLÄGSENHET, r. l. f. om förhållandet l. egenskapen att vara överlägsen.
1) till 1; särsk. ungefär liktydigt med: överläge l. övertag; äv. (numera bl. tillf.) konkretare, om egenskap i vilken ngn är överlägsen; förr äv. konkret (se slutet); i vissa språkprov svårt att skilja från 2; jfr överlägenhet. Numerär, militär överlägsenhet. Överlägsenhet i styrka, kunskaper. Laget visade sin överlägsenhet genom att vinna med 5–0. Serenius Hhh 2 a (1734). Jag erkänner Tyska Nationens vida öfverlägsenhet så väl i Componisters mängd som skicklighet. Kellgren (SVS) 4: 302 (1782). En örlogs-hamn, belägen vid fasta landet, kan eröfras af en fiende som tilfälligtvis äger öfverlägsenhet blott til lands. Lefrén Förel. 3: 202 (1817). Näringsgrenar i hvilka storindustrien alldeles icke har någon naturlig öfverlägsenhet. EkonS 1: 439 (1894). Det där eviga spörsmålet om mannens resp. kvinnans företräden och överlägsenheter. TrelleborgsT 22/1 1944, s. 4. jfr eld-, ras-överlägsenhet. särsk. (†) mer l. mindre konkret: övermakt; äv. om person med överlägsna l. utomordentliga egenskaper. 2SAH 2: 266 (1799). Som en embetsman var han en öfverlägsenhet af första ordningen. Crusenstolpe Ställn. 12: 12 (1848). Sedan Baranoffs ryttare försvunnit, räknade den första träffen blott sex skvadroner mot en alltjämt växande överlägsenhet. SvD(A) 4/12 1926, s. 11.
2) till 2, ungefär liktydigt med: självgodhet l. arrogans l. nonchalans; jfr 1. Hofmästaren .. begaf sig in i slottet, affekterande en vårdslös öfverlägsenhet, som han kopierat efter de förnäma. Topelius (SLS) 7: 363 (1856). Han betraktade henne med sublim överlägsenhet. Siwertz JoDr. 59 (1928). En ny tid bröt in med bättre förståelse för varandra. Överlägsenheten hos en del av de befordrade personalgrupperna försvann, alla blevo kamrater. Järnvägsminn. 103 (1952).
Ssgr (till överlägsenhet 1): överlägsenhets-känsla. jfr känsla 8 b. AB 7/9 1853, s. 1. Yttringar av maskulin överlägsenhetskänsla. Abenius Drabb. 116 (1950).
-period. (numera bl. tillf.) period (se d. o. 3) av överlägsenhet; särsk. i idrottsmatch. Sin första överlägsenhetsperiod dokumenterade .. A. I. K. med att göra mål strax i början. DN(A) 23/7 1917, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content