publicerad: 2023
ÖVER ssgr (forts.; jfr anm. sp. 332):
(II 2 f, 6, 8) ÖVER-MÄKTA. [jfr mlt. övermechten] (numera mindre br.) övermäktiga l. överväldiga (ngn l. ngt); i sht i pass. l. p. pf. At Skeppen wordo vthaff wädhret och bölliorna öfwermechtadhe. Schroderus Liv. 595 (1626). Ja! af tjusning öfvermäktad, / Tänd af Dig, för Dig försmäktad, / Jag i Dig vill drucken bli. PoetK 1817, 1: 134. Arbetare kan övermäktas av tanken att det mesta bestäms uppifrån från höjder de aldrig når. DN 6/1 1965, s. 21. —
(II 8) -MÄKTIG. [fsv. ivirmäktogher; jfr mlt. övermechtich] alltför mäktig (o. därmed svår l. omöjlig att besegra l. hävda sig mot l. komma till rätta med l. motstå); äv. mer l. mindre liktydigt med dels: överlägsen (se särsk. a β'), dels: överväldigande (se särsk. b, c); särsk. i sådana uttr. som bli l. vara ngn övermäktig (se a α, b slutet; jfr mäktig 2 c).
a) om person (äv. rike l. institution o. d.), särsk. om fiende(trupp) l. motståndare l. konkurrent o. d.; i sht förr äv. närmande sig bet.: allsmäktig l. maktfullkomlig; förr äv. liktydigt med: övermäktigad (se γ); äv. substantiverat; jfr mäktig 4, 5 o. -händig, -stor o. överhandtaga slutet, överlägsen 3, överväldig 2. Laget mötte en övermäktig motståndare. All öfuermechtiger kan icke haffua stadigheet. SvOrds. A 2 b (1604). At befara en öfvermäktig fiendes inträngande in i hiertat uti riket. 2RARP 14: Bil. 40 (1743). Den wäldiga och bergfasta borg, der Sweriges fordom så öfwermäktiga erkebiskopar herrskat. Fryxell Ber. 2: 235 (1826). Sedan .. (Karl XI) sjelf efter 1680 och 1682 års riksmöten blifvit öfvermäktig, medgaf han ständerna ingen rätt att kontrollera statens utgifter. NF 2: 380 (1877). Den grundsatsen, att Europas hufvudstater borde .. hindra ett enskildt rike att blifva öfvermäktigt på bekostnad af ett eller flere bland de öfriga. Pallin NTidH 11 (1878). De övermäktiga tyska stridskrafterna i väster. Spångberg BanbrHövd. 346 (1939). särsk. α) (numera bl. ngn gg) med framförställt obj. α') i uttr. bli (förr äv. varda) ngn övermäktig, (gm överlägsen styrka) få övertaget över l. (vara på väg l. nära att) övermanna l. besegra ngn l. bringa ngn på fall; förr särsk. med avs. på stad l. befästning o. d. Vppå thetta helleberghit skal iach byggia mina kyrkio, och helwitis poortar skola icke warda he(n)ne offuermectoghe. Mat. 16: 18 (NT 1526). Om Ammo(n)s barn warda tigh offuermechtughe, så wil iagh ko(m)ma tigh til hielp. 2Sam. 10: 11 (Bib. 1541; Bib. 1999: får övertaget). Swerige hade af Muskowiten en odrägelig och beswärlig granne, om han Refle Stad öfwermäcktig blefwe. Tegel E14 6 (1612). Omsider blefwe wi likwäl honom öfwermäcktige, och högge honom hufwudet af. Lagerström Bunyan 2: 180 (1727). Roger Taylor blev mig övermäktig. Jag förlorade i fem set. DN 8/6 1980, Söndag s. 4. β') i uttr. vara ngn övermäktig (i ngt), vara ngn överlägsen (se d. o. 1) (i ngt). Ath the godemen ridderscapit for:nde Söffwerin norby noogh wore öffwermectuge. G1R 2: 120 (1525). Arfwidson swarade Tolboum warit honom i krafterne wijda öfwermächtig. UUKonsP 15: 68 (1682). Waldemar war således sin Broder Magnus til alla delar öfwermägtig. Lagerbring 1Hist. 2: 559 (1773). Det var bara att ge upp striden. Han var mig övermäktig. SvD(A) 13/3 1931, s. 12. γ) (†) i uttr. (bli) övermäktig (ut)av ngn, (bli) övermäktigad l. besegrad av ngn. Så at en Winga på hwarthera sidhan i Slachtordningen, bleff vthaff then andra öfwermächtigh. Schroderus Liv. 938 (1626). Aff Fienden öfwermächtigh. Widekindi G2A 92 (c. 1676).
b) i bildl. anv., med mer l. mindre abstrakt huvudord; särsk. dels om ngt mer l. mindre oönskat l. betungande l. hotande: som knappast l. inte går att komma till rätta med l. bemästra l. undkomma (jfr överlägsen 3), dels (äv. om ngt önskvärt l. positivt) liktydigt med: överväldigande; jfr mäktig 6 c. Övermäktiga bördor, frestelser. Kraven kändes övermäktiga. Schartaus stora och öfvermäktiga personlighet. Thomander 2: 573 (1835). Jag känner ännu den öfvermäktiga doften från den stora hvälfda syrenhäcken. Solnedg. 2: 189 (c. 1865). Den Schellingska filosofiens öfvermäktiga inflytelse. Nyblæus Forskn. 2: 5 (1881). Ungskogar som hela sitt liv fått leva i övermäktig konkurrens med det äldre huvudbeståndet. Ymer 1950, s. 97. Det övermäktiga ögonblick, då jag tyckte att oändligheten själv höll sitt ansikte tätt intill mig, bottenlöst och förfärande. Ruin SjunknH 231 (1956). särsk. i uttr. bli (äv. vara) ngn övermäktig, bli osv. svår l. omöjlig att komma till rätta med osv. Hwad kan wiszare tin Gudom mig bejaka, / Än thet, at ingen tyngd tig öfwermächtig är? Brenner Pijn. 90 (1727). Slutligen blef .. oron henne öfvermägtig. Idun 1888, s. 159.
c) ss. adv.; i sht ss. bestämning till adj., särsk.: överväldigande, äv. närmande sig rent förstärkande bet.; jfr mäktig 6 d. Äfwen blef en tjenstequinna .. offer för lågorna, som redan öfwermäktigt utbrustit innan olyckan hann att upptäckas. LinkBl. 4/9 1833, s. 2. Det föreföll henne med ens som om denna lilla varelse vore så öfvermäktigt mycket starkare än hon. Benedictsson Ber. 11 (1887). När den förelagda eller självpåtagna uppgiften har känts övermäktigt tung. 3SAH LXV. 1: 29 (1955). Ett övermäktigt stort antal ungdomar i behov av hjälp. BoråsTidn. 26/8 2020, s. 6.
Avledn.: övermäktiga, v., se d. o. övermäktighet, r. l. f. om förhållandet l. egenskapen att vara övermäktig. Naturens övermäktighet. Den allmänna meningens förvirrade tro på Carl XII:s öfvermäktighet. Cygnæus 1: 104 (1848). Den öfriga befolkningen (i Göteborg), medelklass och arbetare, hör, tack vare grosshandlarnes öfvermäktighet, .. till bland de fattigaste och mäst undertryckta stadsbefolkningar i landet. NTid 8/1 1901, s. 2. Personer, som från födseln varit blinda, men som genom operation blivit seende, brukar säga, att deras första upplevelse av ögats värld var chockartad övermäktighet. Husén Psyk. 54 (1954). —
-MÄKTIGA. [till -mäktig] (numera bl. mera tillf.) (gm överlägsen styrka) övermanna (ngn) l. besegra l. betvinga (ngn l. ngt); äv. (o. numera i sht) bildl., om känsla o. d.; förr äv. refl.; jfr -manna, -mäkta. Till thess mann .. finge undsättning och medh Gudz hielp thenna fiendens ringa machtt heelt öffvermächttiga. HH 20: 325 (c. 1640). Dock wart han på sidstone öfwermägtigad och fasttagen. Björner Vols. 99 (1737). En djup stillhet öfwermäktigade sig mina sinnen. DA 28/2 1769, s. 1. En stöt (av den elektriska ålen) var merendels nog at öfvermägtiga de större och starkares motstånd (bland fiskarna). VetAH 22: 126 (1801). En dag övermäktigades jag av min nyfikenhet. SvD 18/3 1989, s. 16. —
(II 8) -MÄLNING. (†) ”övermål”; jfr mäla, v.1 Jtem är vpburitt aff Jacob Cledescriff(ue)r(e) Hollandz lärofft – 241 alin Öffwermelni(n)gh – 2 ½ alin. SkeppsgR 1541. Huadh som opbäres me(dh) Afradz Spannen, och huadh som sendes till Quarns, och man låther mältte, ther bör ware öfuermälning opå. Brahe Oec. 90 (c. 1580; uppl. 1971). —
(II 8) -MÄNGD. mycket l. alltför stor mängd. En öfvermängd af smekningar. Thackeray Pend. 1: 274 (1850). Den övermängd koldioxid som redan finns i atmosfären. SvD 31/8 2019, s. 23. —
(II 1 c, 8 c) -MÄNNISKA. [efter t. übermensch (i sht efter anv. av ordet i den t. filosofen Friedrich Nietzsches verk Also sprach Zarathustra från 1883–1885)] om (tänkt) människotyp som (i moraliskt l. intellektuellt avseende) står högt över l. är överlägsen genomsnittsmänniskan (o. därmed har rätt att sätta sig över rådande normer o. regler); äv. om enskild individ som anses l. anser sig besitta sådana egenskaper; särsk. i uttr. nietzscheansk övermänniska; jfr -mänsklig, -varelse, sbst.2, o. skickelse-hjälte. Hvad ömklig skräck, som nu fått råda / På öfvermenskan dig! Rydberg Faust 27 (1878). Möjligen kunde man dock få en dansk öfversättning från Brandes’ egen hand, ifall han icke är för mycket öfvermenniska att nedlåta sig till något sådant. Fröding 2Brev 2: 59 (1892). Den nittiotalets nietzscheanska övermänniska vars poserande amoralism näppeligen längre har några teoretiskt rättrogna förespråkare. Malmberg Värd. 248 (1937). Voltaire .. såg .. i Newtons teologiska insatser det för vanliga dödliga tröstefulla beviset för, att Newton ej var någon övermänniska. Lundmark Världsallt. 26 (1941). I den drömda övermänniskans gestalt tecknar Nietzsche sitt livsideal och får utlopp för sin tillbakaträngda religiösa längtan. Aspelin TankVäg. 2: 317 (1958).
Ssgr: övermännisko-attityd. AB(A) 2/12 1921, s. 7. Hos epigonerna (till Nietzsche) får övermänniskoattityden ett skimmer av obetalbar komik. Aspelin TankVäg. 2: 314 (1958).
-filosofi. jfr -människo-moral, -människo-tanke, -människo-teori. Reformatorn 22/9 1892, s. 1. Hos Nietzsche (förbinder sig) den romantiska Messiaslängtan, som är övermänniskofilosofiens grundstämning, med rent biologiskt-evolutionistiska tankegångar. Ahlberg FilH 6: 175 (1928).
-gestalt. jfr gestalt 3. DN(A) 29/6 1915, s. 7. Sådana ljusa övermänniskogestalter, uttryck för drömd harmoni, finns det gott om i Frödings diktning. IllSvLittH 4: 301 (1957).
-ideal. jfr ideal II 3. SocDem. 25/6 1898, s. 1. Stoikerna hyllar ett heroiskt övermänniskoideal. Aspelin TankVäg. 1: 145 (1958).
-kult. jfr kult, sbst.2 slutet. Dagen 20/5 1901, s. 3. (Strindberg) var nu mitt uppe i en ofruktbar övermänniskokult. PedT 1949, s. 49.
-moral. moral(uppfattning) som hyllar övermänniskan; jfr -människo-filosofi. NTid 19/9 1900, s. 1. Den forne asketen avslöjade sig som en glödande förkunnare av nietzscheansk övermänniskomoral. 3NF 8: 646 (1928).
-tanke. jfr tanke 1 h o. -människo-filosofi. GHT 1898, nr 298 A, s. 3. Den starkes kraft gäller mer än den svages rätt, och hypnosen af öfvermänniskotanken, tanken på segern i tillvarelsekampen förvirrar våra hjärnor. Norström Masskult. 31 (1910).
-teori. jfr -människo-filosofi. Det är hvarken socialismens jämlikhetsideal, ej häller Nietzsches öfvermänniskoteori som skall ge nyckeln till den sociala frågans lösning. UNT 18/3 1893, s. 2.
(II 1 d(, 8)) -MÄNSKLIG, förr äv. -MÄNSKELIG. som är höjd över l. ligger bortom det mänskliga; som överskrider vanliga mänskliga mått; mer än mänsklig (se d. o. 1 b); ofta närmande sig bet. dels: överjordisk l. himmelsk, dels: övernaturlig (se särsk. d. o. 2); äv. (med anslutning till över II 8 c): som erinrar om l. har avseende på en övermänniska.
a) om person. Den gamle Mannen förekom mig i detta ögnablick så öfvermänsklig, och du och Ni alle så djupt under mänskligheten. Eurén Kotzebue Span. 18 (1797). Att .. tala om en öfvermänsklig personlighet, som skulle afkläda sig gudomsformen och ikläda sig människoform och mänskligt tillvarelsesätt, är .. ett otvetydigt bevis, att man icke gjort personlighetens begrepp till föremål för någon närmare reflexion. Nyblæus RelUpps. 165 (1872). Å andra sidan har med skäl anmärkts, att hans karakterer oftast äro öfvermenskliga. NF 20: 576 (1897). Där gör snö och dimfrost i förening, att högfjällsbältet under vintern liknar ett fantastiskt arbete av någon övermänsklig silversmed. Selander LevLandsk. 71 (1955).
b) om ngt sakligt; särsk. om dels egenskap, dels börda l. ansträngning l. (arbets)uppgift o. d.: som går utöver l. överstiger människans vanliga förmåga l. kapacitet; äv. substantiverat. Övermänskliga krafter, lidanden, bördor, frestelser. Ett nästan övermänskligt mod. Konungzliget nampn och wärdigheet .. warde medh öffuermenskeligh ähre aff vndersåterne wyrdede. Sparre Oration A 3 a (1594). Öfwermänsklig skönhet. Columbus Ordesk. 37 (1678; uppl. 1963). Kändt är, att äfven egypterna sågo i en eller annan af forntidens faraoner väsen af öfvermensklig storlek och styrka. Rydberg Urpatr. 55 (1873). Det var övermänskligt, vad han hade ansträngt sig för att bistå alla. Lagerlöf Holg. 2: 468 (1907). Det minst övermänskliga hos Zarathustra blev det mest härmade, därför att tidsandan var så föga övermänsklig. Heidenstam TankUtk. 89 (1922).
c) ss. adv.; äv. närmande sig l. övergående i rent förstärkande bet. En öfvermänskligt mild, alt förlåtande Religion. Kellgren (SVS) 5: 369 (1791). Det var öfvermänskligt roligt. Sundbeck Elsa 78 (1897). Jag står vid fönstret och ser ut på de övermänskligt lugna tallarna. Antti MyckJord. 224 (1987).
Avledn.: övermänsklighet, r. l. f. om förhållandet l. tillståndet att vara övermänsklig. En nimbus af öfvermensklighet. GHT 18/1 1848, s. 2. Den egendomliga kvinnobild, sammansatt av intellektuell övermänsklighet och animal undermänsklighet, som Strindbergs hatsyn projicerat. SvScenk. 567 (1940). —
(II 1) -MÄRSSEGEL~020. sjöt. övre märssegel. 1VittAH 4: 192 (1783). För att göra riggen mera lätthanterlig var märsseglen delade i övermärssegel och undermärssegel. Landström SeglSkepp 172 (1969). jfr stor-övermärssegel. —
-MÄSTARE.
1) (†) till II 6, 8: överman; jfr mästare 8. Ullman GrefvHänd. 31 (1782). Der hade jag fått min öfvermästare. Wingård Minn. 3: 94 (1846).
2) (utom i slutet numera bl. i skildring av ä. förh.) till II 7 a, om (l. ss. titel för) mästare (se d. o. 1) i överordnad ställning; förr äv. motsv. mästare 7, om den (i visst avseende) förnämsta personen. Öfwer .. (hospitalets krigsmän) regerade en Öfwermästare, som allena hade Macht at straffa Öfwerträdarna effter sin egen Godtyckio. Schroderus Os. 2: 643 (1635). En så amfibisk karl är antingen intet eller allt. Antingen utskrattas han, eller blir han allas öfvermästare. Almqvist TreFr. 1: 76 (1842). En så stor fabrik där man kunde hålla ett antal övermästare och uppsyningsmän. Kjellberg Ull 452 (1943). jfr siden-övermästare. särsk. (fullt br.) om (l. ss. titel för) sådan mästare inom ordensväsende; jfr mästare 1 b. AB 13/12 1855, s. 2. Övermästaren höll en instruktion för nyinvigda bröder. JönkP 15/2 2020, s. 3. —
-MÄSTRA. [jfr ä. t. übermeistern]
1) (numera bl. tillf.) till II 2 f, 6, 8: (gm list l. skicklighet o. d.) lyckas besegra l. betvinga l. göra sig till herre över (ngn l. ngt); särsk. (o. numera i sht) i fråga om idrott; i sht förr särsk. med avs. på fiende(trupp) l. befästning o. d.; äv. bildl.; jfr mästra 1 o. -manna. At fienden kunde förraska eller på något annat sätt öfwermästra Staden. HSH 35: 295 (1656). Pålacken berättar, at dhet partiet af våra, som blifvit af Pålackarne angripit, skal och af dhem blifvit aldeles öfvermästrat. Carl XII Bref 246 (1703). Huru Dierfheten kan .. öfwermästra den sedige Meriten med alle sine förtienster. Kling Spect. B 3 a (1734). Ett äfventyr mellan ett Helgon och några djeflar, som slutligen blefvo öfvermästrade. Atterbom Minn. 495 (1818). Något av dessa lag måste FIBK antagligen övermästra för att nå kvalplatsen. Ölandsbl. 22/2 2014, s. 19.
2) (†) till II 8: i hög(sta) grad l. till övermått mästra (se d. o. 2 b) (ngn l. ngt); särsk. motsv. mästra 2 b β. Hoo then mest kunde lasta, öffuermestra, och medh mongahanda subtiliga listiga glosor förfalska. PErici Musæus 1: 87 b (1582). —
(II 8) -MÄTA, -ning. ta till i övermått l. ”övermål”; i sht (o. numera bl., tillf.) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., liktydigt med: ”övermål”; jfr -måla, v.2 Ther wärdering skier, och någon thera parten tycker öfwermätit wara, hafwi witzord sökia then å nyo. Schmedeman Just. 595 (1669). Högre kostnader för svinn och övermätningar. DN(A) 16/4 1948, s. 16. —
(II 8) -MÄTELIG. [jfr -mäta] (†) omåttlig l. gränslös; jfr o-mätlig 2. Öfwermätelig girigheet. Schroderus JMCr. 103 (1620). Han begynte strax .. at .. vthösa Landet, hwar til hans Hustro gaf honom medh sijn öfwermätelighe pracht Orsak. Schroderus Albert. 2: 157 (1638). —
(II 8) -MÄTIG. [jfr mlt. övermētich, t. übermässig o. -mäta] (†)
1) överdriven; jfr mätig 1. Sadhe ock någhot om sigh sielff, thet ock hwarken osant eller öfwermätigt funnit wardt. Schroderus Liv. 642 (1626).
2) om vers(rad): vars antal stavelser överstiger det antal som metriken föreskriver, hyperkatalektisk. Denna vers är icke allenast öfwermätig, utan äfwen kakophonisk. SvLitTidn. 1818, sp. 190. NysvSt. 1921, s. 89. —
(II 8) -MÄTT. mer än l. alltför mätt.
a) motsv. mätt, adj. 1. Rosenfeldt Vitt. 130 (c. 1690). Då åto de och blefvo öfvermätta. Psalt. 1888, 78: 29. Trött och övermätt, däst och stinn med uppsvälld mage. EskilstKurir. 21/12 2018, s. 26.
b) i bildl. anv. av 1 l. motsv. mätt, adj. 2 a: som fått alltför mycket l. mer än önskvärt (av ngt); särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av på l. av (jfr mätt, adj. 2 a α). Övermätt på prylar, nöjen. Då en menniska trår efter synden, så får hon dertill sådane tillfällen, att hon alldeles fördjupas deruti, och blifwer deraf öfwermätt. Schartau UtkPred. 373 (1797). Både menniskor och jord börja nu bli öfwermätta af regn. DA 28/6 1830, s. 1. (Det) går .. inte att se sig övermätt på Cronqvists bilder. EnköpP 21/3 2020, s. 16.
Avledn.: övermätthet, r. l. f. (numera bl. tillf.) övermättnad. JournLTh. 1810, s. 942. (En amma) må äta kalf, lam, hemtamd fogel .. o. d., likväl icke till öfvermätthet. Hygiea 1842, s. 499. Nu har övermätthetens era kommit. Expressen 10/10 1955, s. 4. —
(II 8) -MÄTTA, -ning. till övermått mätta (ngn l. ngt); göra (ngn) övermätt; äv. abs.; särsk. (o. i sht) i bildl. anv. (se b); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; ss. vbalsbst. -ning dels om sådant handlande (se särsk. a), dels liktydigt med: övermättnad (se särsk b slutet).
a) motsv. mätta, v. 1; särsk. dels med avs. på djur, dels med refl. obj.; jfr -lasta 3 g. (Eng.) Accloy’d .. (sv.) öfwer-mättad .. säges om magen när han är öfwerlastad. Serenius A 2 b (1734). Uti Hufvudstaden .. synes sammanlefnaden hufvudsakligen bestå uti att tillsammans öfvermätta sig med mat och dryck och spela kort. AB 13/7 1833, s. 5. Den förste kristne kejsaren .. , Konstantin, öfverfyllde arenorna med krigsfångar och öfvermättade de vilda djur, som skiftesvis med gladiatorerna måste strida i amfiteatern, med människokött. Rydberg KultFörel. 1: 77 (1884). En människa som icke genom övermättning fördärvat sin förmåga att känna mättnad. DN(A) 6/1 1952, s. 5.
b) i bildl. anv. av a l. motsv. mätta, v. 2; jfr -saturera. En övermättad stil, bostadsmarknad. Övermättad av intryck. Hvarken har hela Rikets Gäld genom nuvarande Creditsedlar blifvit circulerande, eller finnas rörelserne därmed så öfvermättade, at våre Exportvaror, til följe af förhöjda tilverkningspris, blifvit osäljbare å utrikes ort. LBÄ 5–6: 70 (1797). Mindre underligt är, om en och annan osund dimma uppsteg ur den med fuktighet öfvermättade jorden. Frey 1850, s. 220. Små bekymmer och små inkomster hvarken öfveranstränga eller öfvermätta. Börjesson C12 26 (1858). I vår förvirrade, med raspsykologiska missförstånd övermättade tid. Malmberg Värd. 173 (1937). Ingen kan säga att vi övermättas med klassisk komedi numera här i landet. GHT 18/2 1947, s. 3. särsk. (i fackspr., i sht kem.) motsv. mätta, v. 2 b γ, med avs. på ämne l. lösning: (gm förhöjd temperatur o. d.) mätta i högre grad än som vore möjligt under normala förhållanden (särsk. i uttr. övermättad lösning (jfr lösning, sbst.2 I 4)); äv. motsv. mätta, v. 2 b β, med avs. på luft l. (vatten)ånga o. d.; jfr -lasta 3 f. Ett med Phlogiston öfwermättadt Stål. Rinman JärnH 319 (1782). Saussure ansåg .. utdunstningen som en rigtig dunsternas uplösning af luften .. Genom öfvermättning, som kunde infalla dels af för stor ymnighet af dunster dels af afkylning, förorsakades fällning. Ehrenheim Phys. 2: 79 (1822). Öfvermättas den salpetersura lösningen med ammoniak, får den hvarken förändras af svafvelväte eller ammoniumoxalat. SvFarm. 315 (1901). Mycket talar för att salterna i urinen hållas i övermättad lösning tack vare s. k. skyddskolloider. Bergstrand SvLäkS 460 (1958). Laddade partiklar som passerar genom övermättad vattenånga ger upphov till dimspår längs partikelbanorna. GymnFys. 3: 243 (1979). —
-MÄTTNAD. [till (-mätt l.) -mätta] om förhållandet l. tillståndet att vara övermätt l. övermättad l. ha övermättats, övermättning; äv. (o. i sht) bildl. (se b); särsk. i uttr. (ända) till övermättnad (jfr till I 10); jfr -fyllnad o. övermätthet.
a) motsv. -mätt a, -mätta a; jfr mättnad 1. Vi hade .. den fördelen att hvarken vi eller våra tjenare någonsin blefvo sjuka af öfvermättnad. AB 19/10 1844, s. 1. Man ser .. (tärnorna) fladdrande .. öfwer wattnet för att störta ned på fiskar, hwilka de förtära i största mängd, ända till öfwermättnad. Holmström Ström NatLb. 2: 60 (1852). Smaken är så ljuvlig att man kan äta tills man nästan svimmar av övermättnad. Olzon Rawlings Hjortk. 188 (1943).
b) i bildl. anv. av a l. motsv. -mätt b, -mätta b; jfr mättnad 2. Denna öfwermättnad (för teateruppsättningar) har också haft sin wanliga följd: ledsnad och miszaktning. SP 5/3 1827, s. 2. Följden (av de långa kurserna i skolan blir) för de unga .. öfveransträngning och andlig öfvermättnad vid läsårets slut. Verd. 1885, s. 286. Det slog mig att Kvickenbergs leda vid idrotten kanske kunde bero på en tillfällig övermättnad. Lo-Johansson TvivlIdr. 34 (1931). Dansare som springer i cirklar har man sett till övermättnad på scenerna. SvD 5/10 2006, Kultur s. 12. särsk. (i fackspr., i sht kem.) motsv. -mätta b slutet; jfr mättnad 2 b α. EskilstT 8/5 1880, s. 3. Graden av övermättnad är beroende av arten av de kondensationskärnor, på vilka utfällningen av små vattendroppar äger rum. FlygMotBibl. 4: 52 (1935). —
(II 8) -MÖBLERA, -ing. med avs. på rum l. bostad o. d.: förse med alltför många möbler; i sht i p. pf. En del af dina möbler får stå på vinden och en del kan godt rymmas i mina ej öfvermöblerade rum. DN 8/3 1880, s. 1. Det är nog väldigt lätt att övermöblera en sådan här liten bostad. ICAKurir. 1988, nr 18, s. 7. —
(II 1 d, 7 b) -NATIONELL. som står över l. är överordnad enskilda nationer l. nationella intressen, supernationell; ibland närmande sig bet. dels: överstatlig, dels: internationell. De första ansatser till öfvernationella kulturströmningar, som falla inom historiens ram. SvD(A) 16/8 1912, s. 8. Rikets övernationella sammansättning kom att ge den österrikiska kulturen dess särskilda färg och dess särskilda innebörd. OoB 1932, s. 312. (Den franske presidentens) motstånd mot övernationella inslag i EEC. SvD(A) 28/11 1965, s. 4. Minnet av tidigare konferensers brusande övernationella entusiasm. Isaksson o. Linder Wägner 1: 201 (1977). Naturrättstanken – föreställningen att det finns övernationella, universella och i princip oföränderliga rättsprinciper – är av gammalt datum. Östling NazSensm. 181 (2008).
Spoiler title
Spoiler content