[Ordet förekommer ss. enkelt i isl. aðal, medfödd art, väsen, egendomlig beskaffenhet, o. motsvaras af fht. adal, börd, härkomst, särsk. ädel börd, samt står i afljudsförhållande till fsv. oþal, oþol, jord, som tillhör ngn med full eganderätt, isl. óðal, fsachs. ôðil, fht. uodal, uodil, arfgods, fädernegods. I fsv. (äfvensom i fgutn.) förekommer aþal (äfv. aþul, adhol, adhel, adhil) endast i ssgr o. betecknar, liksom isl. aðal-, det äkta, förnämliga, fullkomliga, egentliga, hufvudsakliga (i yngre handskrifter förekommer dock stundom adel- i samma bet. som oþal: adel-by, -iord, -vatnvärke; jfr ADEL, arfjord). Redan i ä. nysv. synes ordet vara utdödt (jfr dock ADELTULLKVARN); de nysv. ord, i hvilka det mot fsv. aþal svarande adal l. adel (se ADEL-HUS,-HÄR,-PORT,-SLOTT) ingår ss. första led, hafva upptagits ur fornspråket. I d. har adel- (tidigt sammandraget till al-) fortlefvat in på 1600-talet]
