SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1893  
ADAMANT (betonadt: ∪ ∪ — Messenius), m.
Etymologi
[af lat. adamas, -antis; jfr fht. adamant]
(†) diamant. L. Petri Sir. E 1 b (1561). Wore mitt bröst aff hårdan Eek, / Ja hiertat aff hård Adamant. Messenius Swanh. 19 (1613). — jfr DEMANT.
Spoiler title
Spoiler content