AFBLECKA a3v~blek2a (se för öfr. BLECKA, v.), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
skogsv. på ytan af en trädstam borthugga (bark o. d.) för åstadkommande af bart ställe l. s. k. blecka. Mycket mera (måste) hvarje gång (då ett träds kåda å nyo skall uppsamlas) afbleckas. A. Funck i VetAH 15: 99 (1754). Möller (1790, under blecka). — jfr BLECKA AF.
