blekna, blifva blek (stundom med bibegrepp af kraftförlust; jfr AF II 5 c). Afblekna .. bleich werden. Möller(1790).
a) om person l. ansikte. Öfver hennes afbleknade drag spridde en glad aning sitt ljusa återsken. Mellin Nov. 1: 76(1838, 1865). Wilhelmina, som nyss förut afbleknat, (blef) alldeles blodröd i ansigtet. Palmblad Nov. 4: 42(1851). Felicia afbleknad, men samlande sin styrka. Atterbom LÖ 2: 103(1854). — [jfr t. verblichen] om en afsvimmad l. död. Heinrich(1814). Mellin Nov. 2: 102(1834, 1867). Förskräckta sprungo alla till den hastigt afbleknade. Carlén Repr. 416(1839). (Den dödes) afbleknade ansigte. Dens. Köpm. 2: 419(1860).
b) om ljus o. d. Att glansen af hans (G. III:s) minne aldrig må afblekna. Leopold 6: 22(c. 1820).
