(†) färdig att afresa l. afgå. Wore skiip wåre aldeles afferdige och skulle löpa tiil Siös. G. I:s reg. 9: 189(1534). Jagh stodh affärdigh in til Rome. Fosz 383(1621). Affärdigh ifrån Stockholm och til Finland. Girs E. XIV:s hist. 109(1630). Consist. Abo. 520(1652). — göra affärdig = AFFÄRDA 1 b.Giorde Konung Antiochus honom (dvs. det främmande sändebudet) afferdigh medh ett sådant swar. Schroderus Liv. 560(1626).
