SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFFÄRDA a3v~fæ2rda (a`ffärda Weste), v. -ade. vbalsbst. -AN (†, Swedberg Schibb. 263 (1716)), -ANDE, -ELSE († Lind (1738, 1749); Dähnert (1784)), -ING (†, A. Oxenstierna; se 1 b, c), -NING (†; se 1 c α, 2 c).
Etymologi
[jfr FÄRDA samt ä. d. affærde; på bet.-utvecklingen (se särsk. 2) hafva sannol. orden FÄRD, AFFÄRD, AFFÄRDAS, dep., inverkat]
— jfr FÄRDA AF, AFFÄRDIGA o. AFFÄRD.
1) göra (ngn l. ngt) färdig(t) till afresa l. afsändande.
a) (†) utrusta (ngn) till afresa, låta (ngn) afresa l. gå bort (med nödig utrustning l. med afskedsgåfva). Wij .. haffuom saa afferdath the godhe bröder (munkarna i Gripsholms upphäfda kloster) medh clæde och peninga .. at oss hopes ath the schula tacka oss. G. I:s reg. 3: 102 (1526). (Drottningen) affärdade .. hänne af gården .. med .. hederliga gåfvor. Björner Sams. 5 (1737).
b) (†) gifva (främmande sändebud, rättsökande o. d.) svar l. besked, så att de kunna afresa l. komma åstad; expediera. (Den franske) Ambassadeuren fåår sin afferding I denne .. weka. A. Oxenstierna Bref 4: 226 (1646). Humbla 368 (1740). Budet är redan affärdadt, har redan fådt sitt svar. Möller (1782, under abfertigung). — jfr: Medh .. (dessa) skrifftlige Swar .. bleffue förbemälte Danske Sendebud .. afferdade åth Danmarck tilbaka igen. Tegel G. I:s hist. 1: 183 (1622).
c) (numera mindre br.) göra (ngt) färdigt till afsändande; göra (ngt) i ordning o. afsända (det). Du .. ansteller din S. hustrws lijks afferding och afföring. A. Oxenstierna Bref 4: 401 (1647). — särsk. med afs. på
α) fartyg. Besluta om Skeps affärdningar. Octroy f. Söder Comp. 1626, XXII. Affärda .. ett fartyg. Jungberg (1873).
β) skrifvelse o. d.: färdigskrifva l. slutbehandla o. afskicka; expediera; aflåta. Affärda en skrifvelse till ngn. Tyske Secreterare .. warda brukade til at vpsettia och afferda Swenska bref. Swedberg Schibb. 169 (1716). (Fordom) blefvo nästan så många saker (dvs. akter, inlagor o. d.) affärdade (från ett ämbetsverk) om året som ingifne. Dalin Arg. 2: 322 (1734, 1754). Från sitt skrifbord .. med en ödmjuklig penna, / Affärdar (han) än ett bref. Bellman Gell. 132 (1793). Då jag (vid handelspulpeten) affärdar ordres till Liverpool. Almqvist A. May 18 (1838). jfr 2 c.
2) afsända, afskicka, låta gå l. afgå.
a) afsända (ngn i ett uppdrag l. i ett bestämdt syfte).
α) (numera föga br.) i allm. (Gustaf Trolle) affärdade fluxt effter (dvs. för att förfölja) honom Tuhundrade Man. Girs G. I:s hist. 22 (1630). Sultanerne .. affärda hit (till Egypten) en Pascha .. att styra och förvalta landet. Eneman 1: 214 (1718). (Konungen) beslöt .. att till Admiralen affärda en person, som .. kunde göra sig väl underrättad om allt. Cronholm Lig. 123 (1839). Odhner G. III:s hist. 1: 118 (1885). (†) (Inlärandet af gr. grammatiken) bör vara fullgjordt, innan den Studerande affärdas (dvs. dimitteras) till ett högre Lärosäte. Ödmann Anv. t. skrift. 71 (1823; möjl. till AFFÄRDAS).
β) med afs. på (sände-)bud o. d.: låta afgå. Hafwer H: K: Mtt: .. affärdat sine Sendebudh till .. (mötet i) Lybeck. RARP 1: 109 (1629). (Birger Jarl) affärdar en beskickning till danska hofvet. Lehnberg i 1 SAH 2: 148 (1787). Kristina .. affärdade åtta ilbud för att upphinna och fasttaga flyktingen. Fryxell Ber. 9: 234 (1841). Affärda .. Brukas egentligen, då bortskickandet sker i tjensteväg, t. ex. ”affärda en ambassadör, en kurir”. Man säger icke om ett vanligt bud, att man ”affärdar” det; utan man ”skickar” det, såvida ej stilen vill göras högtidlig. Almqvist (1842). — jfr: Jag blef affärdad till denne med budskap. Adlerbeth Ov. 366 (1820).
b) skicka (ngn) från sig l. i väg. Ehrenadler 386 (1723). Sedan han undervisat .. jagtknektarne .. huru de skulle utföra sitt uppdrag samt affärdat dem. O. Wetterhoff 2: 225 (1887). — jfr: Dismis(s) .. afskeda, affärda. Serenius (1734); jfr 3 b.
c) (föga br.) låta (ngt) afgå; afsända, expediera. Alla Brefwen .. böra wara .. färdige innan .. den .. förordnade affärdningstimman, så at Posten .. wid klåckeslaget .. kan affärdas. Underrätt., utdr. af post-ordn. 1709, 2 (möjl. till AFFÄRDAS). Hasselquist 590 (1750). I ögonblicket var annonsen skrifven och affärdad till Dagligt Allehanda. Wallmark Resa 33 (1819, 1832). jfr 1 c β.
d) (†) om Gud: låta (ngn) gå hädan; hädankalla. Gudh .. hafwer .. genom döden afferdat fordom min Hoffmestare Anders Bergenfellt. A. Oxenstierna Bref 4: 147 (1644). — jfr AFFÄRD 2.
3) blifva färdig med, göra sig kvitt l. göra sig af med (ngn l. ngt).
a) afsluta sin sysselsättning med (ngt), oftast med bibegrepp af skyndsamhet; göra undan l. ifrån sig, expediera. Han affärdade kandidatexamen på tre terminer. Med strykande aptit affärdar han den ena rätten efter den andra. I en hast affärda en sak. Heinrich (1814). Dessa frågor kunna vi med några få ord affärda. Svedelius Statsr. ansv. 441 (1856). Fort affärdar jag detta arbete. Hahnsson (1884). Sådana företeelser .. (pläga) summariskt affärdas med några ringaktande slagord. H. Hjärne i Sv. tidskr. 1894, s. 6; jfr c α.
b) (medelst betalning, gåfva, löfte osv.) göra sig kvitt (ngn,) hvars sällskap l. biträde osv. man icke (vidare) önskar l. behöfver. Efter en stunds samtal blefvo de affärdade med en sup. Quennerstedt 236 (1867). Jag .. lofvade komma .. Men bonden var ej så lätt affärdad. Han stod qvar och språkade. Från skogar 59 (1892). — jfr: Bärarne betalades och affärdades. Almqvist Det går an 77 (1839).
c) (snöpligt) visa ifrån sig l. göra sig kvitt. Hos Grekerna (var) tillåtet att för de ringaste omständigheter affärda en hustru. den man icke mera älskade. Ödmann Str. förs. II. 1: 128 (1803). — särsk.
α) (på ovänligt l. förolämpande sätt) gifva (ngn) besked o. förmå (honom) att aflägsna sig; afskeda, ge respass åt, afsnäsa; (kort, knapphändigt, tvärt osv.) afvisa (ngn l. ngt). Affärda ngn med ovett l. med ett kok stryk. Med en axelryckning affärda en frågande l. en fråga. Med slätt Beskeed affärdad. Spegel Guds verk 44 (1685). Han affärdade honom med kårta ord. Sahlstedt (1773). (De) trodde .. at jag ville gäcka dem, och affärdade mig tämligen groft. Weste Werther 7 (1783, 1796). Jag affärdade honom med en örfil. Mellin Nov. 1: 472 (1829). Med en speglosa affärda en allvarsam sak. Rydqvist Resa 315 (1838); jfr a. Han kom till mig och var ovettig, men jag a(ffärda)de honom snart. Dalin (1850). Affärda .. (förslagen) såsom opraktiska. Forssell Stud. 2: 49 (1884).
β) med framgång bemöta, vederlägga, (ned-) tysta (en motståndare, en opponent osv. l. ngns skäl o. invändningar). Lindfors (1815). Dalin (1850).
4) expediera (ngn ur lifvet), göra af med, döda. Du (bör) med gift eller dolksting affärda dessa. Stagnelius 2: 98 (c. 1815). Att affärda de .. sofvande .. (knektarna) gick i en handvändning. Blanche Engelbr. 77 (1846). Med bajonettstötar affärdade (de) röfvaren. Lundgren 1: 354 (1849, 1874).
5) (†) afträda (en besittning). Halland .. skulle straxt affärdas och vpantwardas under Sweriges Crono til ewärdeliga ägo. Girs E. XIV:s hist. 68 (1630).
Ssg: AFFÄRDNINGS-TIMME. (†) se under 2 c.
Spoiler title