SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFGJUTA a3v~jɯ2ta (a`fgjuta Weste), v. -er, -göt, -göto, -gjutit, -gjuten (se för öfr. GJUTA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749, under abgiessung)), -NING (se d. o.).
Etymologi
[jfr d. afgyde, nnt. afgeten, t. abgiessen]
— jfr GJUTA AF.
1) [jfr d. afgyde] (föga br.) gjuta (en vätska l. ngt af en vätska) bort (ur ett kärl l. från ämne, befintligt i samma kärl); afhälla, låta afrinna. Lex. Linc. (1640, under defundo). (Från det fällda guldet) Afgjutes .. den ofvanliggande vätskan. Brandt i VetAH 13: 129 (1752). Berzelius Kemi 2: 182 (1812, 1822). Då afgjutes det klara. AHB 4: 5 (1860).
2) [jfr d. afstøbe] gm gjutning i form
a) afbilda l. efterbilda l. mångfaldiga (ngt). Afgjuta en modell. Lindfors (1815). Byström .. vill forma mig i ler. Det afgjutes sedermera i gips. Tegnér 6: 117 (1829). Uti ler formas endast större pjeser, eller sådana som blott en gång skola afgjutas. Almroth Tekn. 115 (1838). Skölden .. afgöts i flere exemplar af .. silfver. Nyblom i NF 4: 1432 (1881).
b) (efter modell) förfärdiga (ngt). Kindblad (1840, 1867). Alla (artilleri-)pjeser, hvaraf en leverans består, .. skola hvar efter annan i oafbruten följd afgjutas. SFS 1847, nr 17, s. 10. — jfr: Afgutet mynt. Lind (1749, under abgusz).
Spoiler title
Spoiler content