(nästan bl. i högtidligare spr., vanl. mer l. mindre bildl.) glans, som ett föremål fått af ett annat; återglans, återsken, afspegling (af ngt lysande). Religion heter hon (stjärnan), och hon uppgick fordom .. såsom en afglans från andarnas eviga Sol. Wallin 1 Pred. 1: 169(c. 1830?). (Lifvet) är .. en afglans af det gudomliga. Geijer I. 6: 292(1844). Dess (skenets) afglans. Rydberg Faust 213(1878). (Sonen) är Guds härlighets afglans. Wikner Pred. 424(1879); jfr Ebr. 1: 3. En svag poetisk afglans hvilar ännu öfver de .. (tautologiska) uttryck, hvilka äro försedda med .. rim. Noreen i Nord. tidskr. 1894, s. 188.
