publicerad: 1898
AFKANTNING a3v~kan2tniŋ (a`fkantning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. af föreg. — konkretare (jfr AFKANTA 1): Alla skiljebågarnas mellersta språng ha afkantade hörn, der de uppgå från midtkolonnen. Den vestra och östra ha äfven afkantningar vid kragstenarna. Brunius Gotl. k. 3: 133 (1866).
Spoiler title
Spoiler content