SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFKAPA a3v~ka2pa, v.2 -ade.
Etymologi
[jfr holl. afkapen]
(föga br., skämt.) med våld l. list afhända (ngn ngt). Han har a(fkapa)t mig tio riksdaler. Dalin (1850). — jfr KAPA, v.2
Spoiler title
Spoiler content