SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFLEDARE a3v~le2dare (a`fledare Weste), (om person:) m.||ig., (om sak:) r. l. m.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr d. afleder, t. ableiter]
eg.: person l. föremål, som afleder. — särsk.
1) medel l. verktyg, hvarigenom ngt afledes; jfr AFLEDA I 2.
a) (mindre br.) aflopp för vätska l. vattensamling; jfr AFLEDA I 2 a. Atterbom Minnen 425 (1818; om konstgjordt aflopp). Neva .. är afledare för E(uropa)s största insjöar. Löfström i NF 4: 826 (1881).
b) (mindre br.) med. afledande medel; jfr AFLEDA I 2 a δ. Schulthess (1885).
c) fys. ämne l. redskap, hvarigenom elektricitet l. värme afledes; jfr AFLEDA I 2 b. Afledare för åskan kallas åskledare. SAOB (1870). jfr ÅSK-AFLEDARE. — [jfr t. (blitz-)ableiter] (†) åskledare. Almqvist (1842); jfr Weste (1807). — (†) kropp l. ämne, betraktad(t) med afs. på sin förmåga att (af)leda elektricitet l. värme; ledare. T. Bergman Intr. i VetA 1764, s. 23. Fjäder är en dålig afledare för värmen ..(;) metaller äro goda afledare för elektriciteten. Kindblad (1867).
d) skeppsb. balk, anbragt på sidan om ångares hjulhus i syfte att skydda detta mot stötar; jfr AFLEDA I 2 c. Nissen i NF (1875). Hahnsson (1884). — jfr AFVISARE.
2) bildl.: sak l. person, som gifver (l. tjänar till att gifva) annan riktning åt l. leder öfver på sig l. afvänder l. bereder aflopp åt (o. därigenom mildrar l. oskadliggör) ngt våldsamt, hotande, obehagligt osv.; jfr AFLEDA I 4 a. Det onda (som framkallade vikingatågen) .. hade tidigt funnit afledare i de stora folkvandringarne. Geijer II. 2: 50 (1832). Lena .. hade nu ingen annan afledare för sin .. vrede, än den stackars Abraham. Knorring Torp. 2: 154 (1843). Den grubblande dysterheten (hade) sökt en afledare i tonernas välljud. Ljunggren i NF 15: 1487 (1891). — jfr AFLEDNING I 3.
Spoiler title
Spoiler content