publicerad: 1898
AFVEL a4vel, äfv. a3vel2 (a´fvel Weste, àväl Almqvist; jfr Kock Sv. akc. 1: 192).
r. l. m. ((†) n.: i bet. 1: Björner Frith. 30 (1737); i bet. 5: Rääf Ydre h. 3: 277 (i handl. af 1714), Kolmodin Qv.-sp. 2: 427 (1750), Celsius G. I:s hist. 717 (1753, 1792) o. E. XIV:s hist. 59 (1774), Wilcke Tal i VetA 1759, s. 5; i bet. 8: Rudbeck Atl. 1: 83 (1679), 2: 523 (1689), 3: 417 (1698) m. fl. ställen, Thomander Skr. 1: 20 (1829); i bet. 9: RARP 3: 98 (1638), Rääf Ydre h. 3: 182 (i handl. af 1639), Robins. Cr. 61 (1752, 1772); i bet. 11: RARP 3: 393 (1644), 6: 188 (1657));
best. afveln (C. Alströmer Præs. i VetA 1770. s. 96, Möller (1790) osv.) (fordom vanl. afvelen Brahe Oec. 56 (1585), Linné Öl. 114 (1745), Tessin Bref 1: 309 (1756), Sahlstedt (1773), Adlermark i VetANH 14: 220 (1793), stundom aflen Linné i VetAH 2: 38 (1741), Boije 2 (1756), Manderström Rimlex. 11 (1779), Palmblad Fornk. 1: 19 (1843));
pl. (†): i bet. 5 = (Celsius G. I:s hist. 717 (1753, 1792), Wilcke Tal i VetA 1759, s. 5); i bet. 8 = (Eldh Myrt. 101 (1725), Thomander Skr. 1: 20 (1829)); i bet. 11: afveler (FH 4: 175 (1556), Brahe Oec. 89 (1585)); = (RARP 3: 393 (1644), 6: 188 (1657)).
Etymologi
[fsv. afl, avel, m., sannol. äfv. n. (se Kock Ordspr. 2: 192); jfr d. avl, r., nor. avl, n., isl. afl, n., fsachs. aƀal; jfr äfv. AFLA o. ÖFVERÄFL]
Översikt
Öfversikt af betydelserna.
1) kraft, (kropps) styrka; 2) arbetskraft, driftighet; 3) förvärfvande; förvärf; förvärfd egendom; 4) (produktivt) arbete; alstring, tillverkning; 5) produkt(er), afkastning; 6) (planmässigt) förökande o. uppfödande (af husdjur); 7) (reglerad) fortplantning (af husdjur); 8) afkomma, afföda; 9) kreatursuppsättning; boskap; 10) ras; 11) afvelsgård.
1) [fsv. afl, kraft] (†) kraft, (kropps)styrka. Så öfvermåttan både stoor och stark, at han .. alsingen bådhe medh afvel och växt skall hafva hafft sin lijke. L. Petri Kr. 30 (1559). Jagh kan icke förtiya hans lemmar, hans starcka affuel. Dens. Job 41: 3 (1563). (Oden kunde gm s. k. sejd) fråntaga .. (människorna) Wett och Förstånd, Afwel och Styrkja. Peringskiöld Hkr. 1: 8 (1697; arkaiserande); jfr Dalin Hist. 1: 108 (1747) [jfr isl. taka frá mǫnnum vit eða afl]. Björner Kong Alf 42 (1737; arkaiserande).
Anm. Från bet. 1 har väl utvecklats bet. (godt) gry, som afvel har i sv. dial.: Afl brukar boo'n för art; ”däd är int' afl ti den Goss'n” indoles. Columbus Ordesk. 16 (1678). Vore dä nå'n avel i honom, så gjorde han dä. Rietz 16 (1867).
2) (†) arbetskraft, driftighet. Gack til myrona .. / Och se hvad afvel, flit och id i henne är. Kolmodin Qv.-sp. 1: 106 (1732). jfr: Afvel, flit, idoghet, Diligentia, studium, industria. Swedberg Ordab. (c. 1730).
3) [fsv. afl, förvärfvande, förvärf] (†) förvärfvande, förvärf; förvärfd egendom. Afl. aflinga godz. Som icke är ärfft, vthan förwärfft. Stiernhielm Fateb. (1643). — jfr AFVELS-GODS samt FREDS-AFVEL o. AFLA 1.
4) (produktivt) arbete, alstring.
a) (†) (produktivt) arbete. Afl betyder .. arbete. Columbus Ordesk. 14 (1678). Borgaren richtar sig af andras afvell och arbete. 2 RARP 3: 451 (1723). — id, näring. Christna och Judar och Turkar, med hvars och ens värf och afvel. Eneman 2: 115 (1712).
b) alstring, produktion, tillverkning.
α) (numera föga br.) i eg. bet. (G. I) sökte .. at skaffa tilväxt och afvel af de nödvändigheter (dvs. förnödenheter), hvilka .. för menigheten fordrades. Celsius G. I:s hist. 259 (1746, 1792). Varor .. af Svensk eller Norrsk afvel eller tillverkning. SFS 1825, s. 104 (om landtmannaprodukter, fiskvaror, industrialster, böcker m. m.). — (†) Berg, som en starck metallisk afl i sigh hafwa. Hjärne Anl. 228 (1694). jfr AFLA 4 a α. — jfr HONUNGS-, PÄRLE-, SILKES-, STEN-AFVEL.
β) (†) om ngt icke materiellt; jfr 5 b. Hvad som sannt är i denna proposition, är auktors, men allt hvad deruti finnes annat, är af kritici egen afvel. Chydenius 223 (1765). Det lilla förråd det (dvs. svenska språket) än har öfrigt af egen afvel. Liljestråle Præs. i VetA 1784, s. 25.
5) [jfr fsv. afl, afkastning af jordegendom, o. AFLA 2] (numera mindre br.) (arbets)produkt(er), alster, afkastning.
a) om afkastningen af jordbruk, boskapsskötsel, jakt, fiske, bergsbruk osv.; oftast = LANDT-AFVEL. Hist. handl. 11: 5 (1530). The (som bo på kungsgårdarna) schole .. holle (dvs. underhålla) sig aff Gårdernes affuell och icke Befatte sig med nogre Lefreringer ifrå andre Orther. HSH 27: 59 (1563). Afwelen aff Fisket. Brahe Oec. 81 (1585). Afwel kallas alt hwad som Jorden föder aff sigh, antingen det är Boskap, Fisk, Fogel, Diur, Örter, Säd, eller andre ägodelar, som kasta aff sigh någon winningh. Rudbeck Atl. 2: 450 (1689). Afvel af Bruk, .. (se) Tillvärckningar. Drysell 9 (1728). Vare ej förbudit, at lägga sin egen afvel och afrad up, och then sälja hvar han vil. HB 6: 2 (Lag 1734). Handeln .. Köper af Landtmannen des frukt och afvel. J. Alströmer Præs. i VetA 1745, s. 10. Landets afvel och afkomster (blefvo) maskarna till rof. Chydenius 17 (1763). (E. XIV) hyste sunda tankar om upodlingen af Rikets egne afvel, som af fremmande oarbetadt i Riket köptes, men sedermera förädlat det samma påfördes. Celsius E. XIV:s hist. 59 (1774). Sockne-boerne besöka .. Hedemora med sin afvel, såsom Kött, Smör, Fogel, Fisk m. m. Hülphers Norrl. 2: 25 (1775). Afvel .. Mindre egentligt: afkomst af egendom, inkomst, skörd ur trädgård. Almqvist (1842). Afvel .. (föga brukl.) Afkastning af jordegendom. Dalin (1850). Allmogen tilläts inom riket .. afsätta sin egen och sina grannars afvel; men han fick ej köpa af andra deras afvel och varor, för att deraf göra upplag. Ljungberg hos Agardh Stat. III. 3: 299 (1859; efter ä. handling). — jfr LANDS-, LANDT-, LANDTMANNA-, SÄDES-AFVEL.
b) (†) bildl.: produkt, verk; jfr 4 b β. Så mycket mig är witterligt lär förr mig, här i Swerige ingen Qwinsperson med makan (dvs. maken till) foster eller egit afwel wara framkommen. Brenner Dikt. 1: Dedik. (1713; om författarinnans ”Poetiske Dikter”); jfr 8 b. Alt hvad jag hade giordt, var otrons egit afvel. Kolmodin Qv.-sp. 2: 427 (1750). Vetenskaperna, dessa vårt förstånds käraste afvel. Wilcke Tal i VetA 1759, s. 5. — jfr SNILLE-AFVEL.
6) (planmässigt) förökande o. uppfödande af boskap o. andra (hus)djur. (De få exportera) hestar och annen boscap wtaff siin egenn affuel. G. I:s reg. 1: 225 (1524). Afvel, m. die Zucht. Vieh-Zucht. Lind (1749). Boskap af vår egen afvel (rearing). Widegren (1788). Aflen af svin .. synes i forntiden här (dvs. i Grekland) varit betydlig. Palmblad Fornk. 1: 19 (1843). jfr: En förening för afvel af mulor. SD (L) 1895, nr 61, s. 4. — särsk. om förädling af husdjur. Hvar och en som vill befatta sig med afvel bör .. egna den största uppmärksamhet åt sjelfva parningen. C. G. Wrangel Handb. 1441 (1887). jfr: Motsatsen till medveten afvel eller afvel med urval är den regellösa afveln, vid hvilken djurens parning ej ledes, utan valet öfverlemnas åt deras naturdrift. Björkman Settegast 106 (1869). — jfr BI-, BOSKAPS-, DJUR-, FASAN-, FISK-, FÅGEL-, FÅR-, GRIS-, GÅS-, HUSDJURS-, HÄST-, HÖNS-, KALKON-, KO-, KREATURS-, SILKESMASK-, SVIN-, VILD-AFVEL m. fl.
Anm. Bet. 6 är sannol. utvecklad ur bet. 4 gm den förmedlande bet.: produktivt landtmannaarbete i allm. [jfr d. avl i bet. jordbruk].
7) [jfr AFLA 3] (reglerad) parning l. fortplantning (af husdjur). (Baggen) må icke gerna nyttjas til afvels senare än i 6:te hösten. C. Alströmer Præs. i VetA 1770, s. 97. Af honlammen .. utväljer man de bästa till afvel. Nilsson Fauna 1: 535 (1820, 1847). Spatt .. utesluter hästen från afvel. Tidén 3 (1841). (En hingst, som) blifvit använd till afvel. C. G. Wrangel Handb. 178 (1885). På de större godsen (i norra Skåne) underhållas ända till .. 300 modersuggor för afvel. VL 1894, nr 93. s. 3. jfr: (Hingstens) i ren afvel fallna son. Billing Hipp. 181 (1836). — jfr FAMILJE-, HEM-, IN-, INCEST-, REN-, SLÄKTSKAPS-, TVILLING-AFVEL.
a) i eg. bet.; vanl. koll.
α) om afkomma af djur, numera i sht boskapsdjur l. bin. Willfogel. hwilka flyga hwar Wåhr .. att här i Norden afläggia sitt Afwel. Rudbeck Atl. 3: 417 (1698). Tin hiordars afvel skal förmeras år från år. Kolmodin Qv.-sp. 1: 162 (1732). Verk-Bien äro .. endast förordnade at upföda och betiena Aflen i Hushållet. Linné i VetAH 2: 38 (1741). Ju magrare afvels-dammarne (för fiskodling) äro, ju mera blifver afvelen förökt. Dens. Sk. 378 (1751). (Bina) behöfva mer värma om Våren inom boet för afvelens tilredning. Koch Bi-skiötslen 77 (1753). Han väntar afvel (prolem) af den hästen. Sahlstedt (1773). Året förutan rast .. riktar hans hjordar med afvel. Adlerbeth Buc. 87 (1807, 1814). Lägga på afvel. Weste (1807). De (dvs. hjordarna) trifvas i ro och föröka sin afvel beständigt. Runeberg 1: 81 (1832). Medlet af September månad är vida lämpligare (för binas slaktande) emedan ingen afvel då mera finnes i kakorne. Leuhusen Biskötseln 82 (1833). (Gud) skall välsigna .. afveln af din nötboskap, och afveln af dina får. Melin Hel. skrift. 5 Mos. 7: 13 (1859; Bib. 1541: fruchtena aff tinne koo, och fruchtena aff tijn fåår; öfv. 1893: dina fäkreaturs afföda och dina fårs afvel). jfr: Kyrkioheerde eger ock qwicktijonde upbära af åhörarenars afwel (dvs. församlingsbornas under året födda ungdjur), såsom hwar tijond kalf. lamb, killa (dvs. kid), grijs, gåås etc. Emporagrius i KOF II. 2: 330 (c. 1655). — (föga br.) om individ. Ett snöhvitt fårs afvel. ett glänsande lam. P. J. Petersson Tibull. 43 (1860). (†) i pl. Den raska Fågle-Kung han väner (dvs. vänjer) sina Afvel, / At med en stadig Syn betrachta Solens Strål. Eldh Myrt. 101 (1725). — jfr BOSKAPS-, FÅR-, GRIS-, HÄST-AFVEL m. fl.
β) om afkomma af människor (numera med förklenande bibetydelse). Man beklagar ett huus. Slächt eller Familia såsom Öde, der ingen maka är, der intet afwel eller Arfwingar äro (quæ conjugiorum et prolis est expers). Rudbeck Atl. 2: 583 (1689). Se'n skall den skökan, er fördömda mor, / Sin egen afvel. liksom jorden, sluka. Hagberg Shaksp. 8: 98 (1849). — jfr: Jättarnas afwel. Rudbeck Atl. 3: 129 (1698). När .. Indianerne .. fingo först se dessa Negrar. trodde de .., at de voro sjelfva Hin ondes afvel. Kalm 2: 481 (1756). Asarnes afvel / Skinnat oss alla (dvs. jättarna). Wennerberg 3: 14 (1883). — (†) om individ: afkomling. Thet Ädle Dyre Hielte Blod / Stoore Gustafs Säd. och Afl (dvs. drottning Kristina). Stiernhielm Fred. 12 intr. (1649). — jfr KÄMPE-AFVEL.
b) (föga br.) bildl. Lögn och drafwel, födher elack afwel. Grubb 493 (1665). Skorpion och Gumse, Jungfru, Tjur, / Tartarens afvel allihopa. A. G. Silfverstolpe Skald. 225 (1801, 1814; om djurkretsens tecken). Nattens afvel. Thomander Skr. 1: 20 (1829). — (†) om dotterspråk. Hwad uttalet angår, så är Italienskan des (dvs. latinets) naturlige afwel. Pfeif De habitu 134 (1713).
9) (numera föga br.) kreatursuppsättning l. besättning (af boskapsdjur på en gård); boskap. Holla affuel på .. Cronones sætegård. G. I:s reg. 4: 329 (1527). Måå thu ware förtänckt vdhi vm thenn gårdt Starby att ther motte bliffwe satt affwel på. Därs. 16: 214 (1544). Afvel .. Stock of cattel. Serenius (1741). Afvel .. ein Hauffen Vieh. Lind (1749). Jag lade mig till et helt afvel af dessa kreatur (dvs. getter). Robins. Cr. 61 (1752, 1772). Med magert hö kan aldrig aflen på en gård hållas .. (vid) magt. Boije 2 (1756). På denna herrgård finnes en ypperlig afvel af korthornig boskap och mycket ullrika får. G. Thomée enl. Kindblad (1867). En ladugård full af brokig afvel. Ahrenberg Hemma 18 (1887). jfr: (†) Drifva en gård med egen afvel; ein Nebengut, worauf man keine Wirthschaft hat, von Hofe aus bestellen. Möller (1790). — (föga br.) om djur(stock) i allmänhet: Husets all afvel / Plaskas och tvättas, / Hundar och kattor, / Siskor också. C. F. Dahlgren S. arb. 2: 189 (1842). (i Finl.:) Allsköns tropisk afvel. Ahrenberg Hemma 53 (1887). Vildgäss, trutar, allor, gräsänder och all hafvets flygande afvel. Dens. Hihul. 105 (1889).
10) (numera föga br. utom i förb. med föreg. af) ras (af husdjur). Hästar, kor, svin, får af god afvel. Afvel. race. Möller (1745). Den finulliga Afveln (af får) .. är (i Spanien) mäst ymnog. C. Alströmer Præs. i VetA 1770, s. 96. Af eterisk / Afvel, dess (dvs. ragnens) lysande spann ur näsan frustade lågor. Adlerbeth Æn. 177 (1804, 1811). Hästar (voro), då som nu. sällsynta i Grekland; afveln är liten och dålig. Palmblad Fornk. 1: 169 (1843). Afvel .. Ras af husdjur. Dalin (1850). En dogg af gallisk afvel. Janzon Catullus 1: 23 (1889). — jfr DJURS-AFVEL,
11) (†) afvelsgård. The affueler såm .. bliffue wprettede. FH 4: 175 (1556). Wahrur, som wij hafwe eller kunne eröfra (dvs. skaffa oss) af wåre afwel. Landhbönder, eller förlähningar. RARP 3: 393 (1644). Därs. 6: 188 (1657).
(6, 7) -DJUR~2. Tidén 1 (1841). —
(jfr 7 samt AFLA 3) -GÅNG. (†) utförsgång för rom o. mjölke hos fiskarna. Gissler i VetAH 12: 125 (1751). —
(8) -GÖRANDE, n. (†) Serenius (1734, under prolification; det sv. ordet är en mekanisk öfv. af det eng.). —
Anm. Ssgr af typen A äro numera föga br. — De under A anförda ssgr, hvilkas senare led börjar med s, kunna äfven föras till B.
(4) -BEVIS~02. (föga br.) Förteckning å de Svenska och Norrska varor, för hvilka, då de från ena till andra Riket sjöledes föras, afvels- eller tillverkningsbevis icke erfordras. Bandstakar, Bark, .. Båtar .. Fiskvaror .. Hummer .. Marmor (osv.). SFS 1825, s. 109. —
-BRUK~2. [jfr d. avlsbrug]
1) (†) till 6 o. 11: landtbruk o. boskapsskötsel. En .. fullvuxen Dräng, som brukas til Afvelsbruk och elliest. Taxa 6 Aug. 1723.
(6) -DIPLOM~02. Ungston vid 3 års ålder, hvilka äro synnerligen lofvande som afvelsdjur. .. (belönas) med ett afvelsdiplom. SFS 1890, nr 6, s. 6. —
(6, 7) -DJUR~2. Gustaf I .. sökte förädla den inhemska fårracen genom införande af utländska afvelsdjur. P. v. Möller Jordbr. 26 (1881). Afvelsdjur kallas, i motsats till bruksdjur, blott sådana. som genom sin afkomma skola fortplanta och förbättra stammen. Juhlin-Dannfelt 8 (1886). —
(7) -DUGLIG~20. Tuppen är afvelsduglig från 1—5 års ålder. Lindqvist i NF 7: 100 (1883). Afvelsdugliga hingstar. C. G. Wrangel Handb. 1222 (1886). —
(7) -FISK~2. Uppf. b. 3: 594 (1873). Plantering af något nyttigt fiskslag .. genom öfverförande af mogen afvelsfisk. FFS 1878, nr 27, s. 15. —
(6, 7) -FÅR~2. Alströmer 4 (1727). (Alströmer införskaffade) Engelska afvels-får till förädling af den Svenska ullen. Malmström Hist. 2: 9 (1863). —
(6) -FÖRENING~020. ”Afvelsföreningen för rödbrokig svensk boskap”. Tidskr. f. landtm. 1893. Annonsbl. nr 6, s. 1. GHT 1895, nr 214 A. s. 2. —
(3) -GODS. (†) Afwelsgods. däd man sielf har aflat. skaffat. Columbus Ordesk. 14 (1678; anf. ss. talspråk). —
-GÅRD, se d. o. —
(6, 7) -HINGST~2. Europæus (1852). Afvelshingstar. såväl varmblodiga som kallblodiga. PT 1895, nr 91 A, s. 3. —
(8 a α) -HINNA (†) i biskötsel. hinna, som i afvelspipan omsluter bilarven. Adlermark i VetANH 13: 185 (1792). —
(6) -HÖNSERI~102. —
(8 a α) -KAKA~20. i biskötsel. Fischerström 1: 558 (1779). Afvelskaka .. Kakan i en bikupa. med puppan eller afveln uti. Almqvist (1842). SAOB (1870). —
(8 a α) -KUPA~20. i biskötsel. Fischerström 1: 626 (1779). Afvelskupa .. Bikupa, ämnad för ny afvel. Almqvist (1842). Dalin (1850). —
(6, 7) -MATERIAL~1002 l. ~0102. Björkman Settegast 129 (1869). Stuteriets afvelsmaterial. SDS 1895, nr 444, s. 2. jfr AFVELSÄMNE 1. —
(8 a α) -PIPA~20. i biskötsel. bicell (med yngel). Afvelspipa .. eine Brutzelle. Möller (1790). Adlermark i VetANH 13: 182 (1792). Afvelspipa .. Det lilla rummet, pipan eller hålet i en vaxkaka. som innesluter en puppa till ett bi. Almqvist (1842). Dalin (1850). —
(6) -PRIS~2. Afvelspris är ett pris, hvilket tillfaller den hästuppfödare, i hvilkens ego en på kapplöpningsbanan segrande häst blifvit född. SDS 1894, nr 253, s. 2. —
(6) -ÄGG~2. —
-ÄMNE~20.
1) till 6, 7; jfr AFVELSMATERIAL. Anläggandet af mindre Stuterier, hvarvid icke obetydliga kostnader blifvit använde till anskaffande af tjenliga afvels-ämnen. SFS 1834, nr 2. s. 37. Söka bekomma afvelsämne från Norge. E. Schoug i LAHT 1880, s. 189.
2) (föga br.) till 8 a α: i biskötsel. Hvar och en Afvelskaka består af 3 afvelsämnen: Ägg, Ungar. Puppor. Fischerström 1: 625 (1779). Rothman Bisk. 1: 52 (1800).
Spoiler title
Spoiler content