publicerad: 1898
AFLÖPA a3v~lø2pa (a`flöpa Weste), v.1 -er, -lopp, -lupo, -lupit, -lupen l. -löpte, -löpt, -löpt (den förra, ä. böjningen har bäst bibehållit sig i ordets bildl. anv. (I 7). I de få fall, där ordet numera användes rent konkret, äro formerna -löpte, -löpt lika vanliga l. kanske vanligare; se för öfr. LÖPA, v.1). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749, under ablauff)), -NING; jfr AFLOPP.
Etymologi
[fsv. aflöpa; jfr d. afløbe, mnt. aflopen, holl. afloopen, t. ablaufen]
— jfr LÖPA AF.
Översikt
Öfversikt af betydelserna.
I. intr.: springa bort l. åstad (1); afsegla (2); om fartyg: gå af stapeln (3); om urverk: gå ned l. löpa ut (4); om vätska: afrinna (5); om hår: affalla (6); om förlopp l. utgång (7).
II. tr.: gm löpande fråntaga l. afstöta.
I. intr.
a) (†) om krigsfolk, som deserterar: löpa bort; rymma sin kos. Tå Proviantet begynte tryta, begynte och Folcket aflöpa (från de i vinterhamn liggande skeppen). Girs G. I:s hist. 157 (1630).
b) (†) om bud: skyndsamt afgå. Sedan lät Konung Erich sitt Budh aflöpa til Herr Carl de Mornaij. Girs E. XIV:s hist. 46 (1630).
c) om hästar: löpa åstad; starta. Den ene hästen är orolig vid aflöpningen. C. G. Wrangel Handb. 1024 (1887). — jfr AFLOPP 1.
2) [jfr fsv. aflöpa, d. afløbe, holl. afloopen, t. ablaufen] (sjöledes) afgå; afsegla; jfr AF I 1, II 1.
a) (†) om personer. Then skwthe (dvs. skuta) .. ther the landzknecther med afflope (dvs. aflupo) tiil gotlandt. G. I:s reg. 2: 80 (1525). Konungh Cristernn .. (är) medh enn hop skip och Folch .. åfflupen. Därs. 7: 437 (1531). Strax ther effter afflupe en Part aff Her Berent von Melens Tiänare, medh en Espingh (dvs. ett slags fartyg) sin Koos effter honom. Tegel G. I:s hist. 1: 105 (1622); jfr 1 a.
b) (†) om fartyg: löpa ut. G. I:s reg. 8: 270 (1533). Wåre Båther (äro) icke ännu iffrå Stocholm afflupne. RR 10 April 1545, fol. 126 b. Jagh haffuer .. lätit .. itt skip afflöpa medh fult segel. Balck Cat. Gg 6 a (1596). Om Pingesdagha Affton, afflop heela Flottan .. vthur Calmare Sundh til Gottland. Tegel G. I:s hist. 1: 87 (1622). Girs G. I:s hist. 163 (1630).
3) [jfr d. afløbe, nnt. aflopen, holl. afloopen] om fartyg: glida ned (från ngn yta); gå i vattnet; sättas i sjön; gå af stapeln; jfr AF II 1 a.
a) (numera knappast br. utom i vbalsbst. AFLÖPNING) abs. I går war Konungen och såg afflöpa ett Skepp .., som Hertigen aff Albermarle hafwer låtit byggia. OSPT 1686, nr 48, s. 7. Chapman 221 (1775). När Skeppet är aflupit. Pihlström 1: 1 (1796). Nissen i NF 1: 209 (1875).
b) (mindre br.) i uttr.: aflöpa från l. af stapeln. At göra klart til et Skepps Aflöpning från sin Stapel. Pihlström 1: 1 (1796). Vid detta tillfälle aflopp Fregatten Svarta Örn af stapeln. Gyllengranat 2: 72 (1840). Uppf. b. 7: 326 (1875). — jfr LÖPA (af stapeln).
4) [jfr holl. het uurwerk is afgeloopen, t. die uhr ist abgelaufen] (†) om urverk: gå ned; löpa ut; sannol. urspr. med afs. på lodet l. snöret. Segerwerket (dvs. urverket; här: lefnadsuret) är nu nästan afflupit. P. J. Gothus Skrift. sent. A 7 b (1597). — jfr FÖRLÖPA.
5) [jfr d. afløbe, holl. afloopen, t. ablaufen] om vätska o. d.: afrinna, rinna bort, få aflopp; jfr AF II 1.
a) i allm.
α) (†) afrinna, rinna bort. I. Erici 1: 95 (c. 1640). (Synda-)Floden .. steg uti 150 dagar för än Watnet begynte aflöpa. Rudbeck Atl. 1: 34 (1679). Sniö och Slagg .. samkas in i öpna Jorden, och får icke med Wårfloden aflöpa. Rålamb 13: 8 (1690). En öpning .., hvar igenom vatnet åter aflöper. Triewald Förel. 2: 203 (1736). När (vid ostmassans pressning) vaslan är väl aflupen. Nordenberg i VetAH 3: 134 (1742). Åkren kullrades mera til Rågsädet, at vatnet om vintertiden mer måtte aflöpa. Linné Sk. 250 (1751); jfr β. — om blod(förlust). Blodets aflöpande. Peringskiöld Hkr. 1: 801 (1697). med indirekt obj.: Han satt .. vanmächtig för det blod, som honom aflupit. Mörk Ad. 1: 37 (1742).
β) (mindre br.) få aflopp. I sådana trakter, der vattnet ej kan aflöpa. Palmblad Geogr. 56 (1835, 1851).
γ) (†) om hafvet: falla (vid ebbens inträdande). Hafwet som afflöper och kommer igen. Lex. Linc. (1640, under reciprocus). Siön afflöper. Siön vpstiger. Rel. cur. 171 (1682). jfr Serenius (1734, under ebbing). — jfr AFLOPP 2 a γ.
b) (numera knappast br.) tekn. Spegeln ställes .., så att qvicksilfret får aflöpa. Berzelius Kemi 2: 353 (1812). Ur finförtenningspannan (flyttar man blecken) .. uti en talgpanna, för att låta det öfverflödiga tennet aflöpa. Almroth Tekn. 490 (1839).
6) [jfr fsv. aflöpa] (†) om hår: affalla, bortfalla, falla af; jfr AF II 3 a α. Då håren äro aflupne. Dalin Vitt. 6: 68 (c. 1760).
7) [jfr d. afløbe, holl. afloopen, t. ablaufen] om förlopp l. utgång.
α) försiggå, passera, ega rum. Huadh .. emellan edher och de Danske Commissarier passeret och aflupit är. Gustaf II Adolf i Oxenst. brefv. 1: 250 (1624). jfr: (Jungfru Maria) måste fly uti et främmande land .., (något) som .. icke aflopp med glädje och goda dagar. Borg Luth. 1: 293 (1753).
β) om tid(rymd): förflyta, förlöpa. Interregnum .., thet är then tijdh som aflöper emillan then ena Konungen affaller (dvs. faller ifrån, dör), och then andra tilwälias (för -es). Girs G. I:s hist. 174 (1630). Der effter aflupo någre dagar. RARP 4: 455 (1650). — om (ngns) lif l. lefnad: förflyta. Hans lewerne aflöper uti en stundelig kropsz och sinnes orolighet. Hermelin D 6 b (1683). — förgå, förlöpa (så l. så); jfr b. Tiden (må) ey frucktlöst aflöpa. 2 RARP 2: 19 (1723). Lallerstedt Dygdel. 42 (1739, 1746).
γ) närmande sig b: tilländalöpa, sluta. Tå .. (mötet i Vadstena) war wäl afluppit, begaff sigh Engelbrecht til sitt krijgsfolk. Schroderus J. M. kr. 618 (1620).
b) [jfr d. afløbe] med afs. (mer l. mindre) fäst vid utgången l. resultatet: utfalla, sluta(s), gå (så l. så), få (god l. dålig) utgång; jfr AFLOPP 3 b. Verbet förbindes med
α) adverbial till sättet.
α') pers. konstr. Detta aflopp illa, lyckligt, icke utan strid, icke utan tårar, till hans heder. Den saken aflopp bättre, än man kunde tro. Huru alt will afflöpa, ded giff(ve)r tijdhen. A. Oxenstierna Bref 4: 418 (1647). Stiernhielm Lycks. 3 intr. (1650). (I apologistens rum) aflopp allt tyst och fredligt. Ödmann Hågk. 48 (1801); jfr a. Sådant aflöper visst icke utan kostnader. Palmblad Nov. 4: 3 (1851). En .. revolution i världshushållningens vilkor .. kan icke aflöpa med mindre, än att de producerade varornas bytesvärden minskas. Forssell Stud. 2: 183 (1888); jfr a. Allt aflopp gladt och fredligt. De Geer Minnen 1: 131 (1892); jfr a. — (numera föga br. uttr.) Om Handelen wäl afflöper, så skal Hofwudsumman förökas. Schroderus Uss. G 4 b (1626). Then (dvs. underhandlingen) vid Dirschow uthan frucht aflop. A. Oxenstierna Skr. 1: 120 (1627). Att denne Rikzdagh så fredeligen war aflupen. RARP 2: 25 (1633); jfr a. Då .. allt aflupit med framgång, / Gick han till stugan. Runeberg 1: 85 (1832, 1851). På Riddarhuset hafva hans vältalighetsstycken gemenligen aflupit med något mindre bifall. Crusenstolpe 1720 274 (1837). I alla de med döden aflupna fall. Hwasser Sm. skr. 1: 273 (1839). — (†) Tractaterne (dvs. underhandlingarna) .. äre .. til en godh endskap aflupne. N. Av. 16 Okt. 1656. Det aflöper intet med hans heder. Serenius (1741). — jfr: Saakernas afflöpande (dvs. huru sakerna aflupit) muntligen .. förnimma. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 44 (1623).
β') opers. konstr. Den gången aflopp det lindrigt för honom. Fabius .. gaff .. tilkenna (för sin fader), .. huru afloppet war vthi Häären (wie es in dem Heer ergangen wer). Schroderus Liv. 194 (1626). Domherren bad kyrkoherden att underrätta honom huru det aflupe för D. Quijote. Lidforss DQ 1: 712 (1891). — (mindre br.) med prep. med för att beteckna den l. det, för l. med hvilken l. hvilket ngt går (så l. så). Huru med Cleri anhållande och swaret therpå är aflupit. KOF II. 1: 58 (1650). Huru thet med Czar Peter aflöpande warder, lämnas (åt) tiden. Block Progn. 70 (1708). Det behöfdes ej glasögon för att se, huru det skulle aflöpa med journalen. S. Ödmann hos Böttiger 5: 80 (1816). (†) Torde .. med dhem .. icke til det bästa aflöpa. N. Av. 20 Dec. 1655.
β) (mindre br.) med adj. ss. predikatsfyllnad. Ingen hviskning aflopp oanmärkt. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 146 (1831). — (†) En grym och faselig gerning. Mon then hafwa olönt aflupit? Swedberg Sabb. ro 309 (1689, 1710).
Anm. Ss. hjälpverb användes numera nästan endast hafva.
1) (enst., †) gm större skyndsamhet i förväg fråntaga (ngn ngt); i förväg för (ngn) intaga (ngt). Hannibal .. hadhe bestält .. itt Hinderhåld (dvs. ett bakhåll), som skulle .. biudha til at aflöpa the Romare Slåttet (den Römern das Schlosz abzulauffen). Schroderus Liv. 300 (1626). — jfr AFRÄNNA, AFSTORMA.
2) [jfr t. sich etwas ablaufen] (enst., †) gm häftigt anlopp afstöta (ngt). Ett värk (dvs. ett litterärt arbete), som Theon lär sin tand emot aflöpa (dvs. mot hvilket t. o. m. den stränge kritikern Theon ej torde kunna göra ngn befogad anmärkning). Granatenflycht Vitt. 329 (1708); jfr Horatii Epistlar I. 18: 82. — jfr AFRÄNNA.
Ssgr: (I 3): AFLÖPNINGS-BÄDD310~2. skeppsb. en på hvardera sidan om stapelbädden byggd bana, på hvilken aflöpningssläden (se d. o.) glider vid aflöpningen. GT 1788, nr 78, s. 3. Nissen i NF 1: 209 (1875). —
(I 5) -RÖR~2. (†) Aflöpnings-rör .. die Abfallsröhre, wodurch das überflüssige Wasser seinen Abfluss hat. Möller (1790). jfr AFLOPPSRÖR. —
(I 3) -SLÄDE~20. skeppsb. en vid fartygets botten fäst timmerbyggnad, hvaruti fartyget står för att vid aflöpningen hålla sig upprätt. Möller (1790). Nissen i NF 1: 209 (1875). —
(I 3) -TÅG~2. skeppsb. tåg, som användes vid (stora) fartygs aflöpning (i trånga hamnar) för att minska den hastighet fartyget fått under åkandet utför bädden. Pihlström 1: 2 (1796). Witt 303 (1863). Nissen i NF 1: 210 (1875). jfr TÖRNTÅG.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content