AFNAFSA a3v~naf2sa, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (mindre br.) gm nafsande borttaga (ngt). Hunden hade afnafsat garneringen på klädningen.
2) (föga br.) gm nafsande stympa (ngt). — oeg. Greta (hade) låtit afnaffsa vingarna på hönsen, emedan de .. plägade .. flyga upp och sätta sig i (fönstret). C. F. Dahlgren S. arb. 5: 22 (1832).
Anm. I båda bet. (utom i part.) hellre NAFSA AF.
