AFNAFLA a3v~na2vla, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. abnabeln]
obst. på (nyfödt barn) ombinda o. afklippa nafvelsträng. Det första badet erhåller barnet straxt, sedan det blifvit afnafladt. Sev. Ribbing Barns fostr. 44(1892). Afnaflingen bör ej ske allt för brådskande. Lindfors Norm. förloss. 63(1894). — jfr NAFLA.
