1) gm sprängning aflägsna l. frånskilja (ngt). (Medelst krut) afspränga ett stycke af en klippa. För att afspränga kolfhalsar betjenar man sig af flera olika utvägar. Berzelius Kemi 3: 244(1818). Emaljen (låter) med en skarp tång afspränga sig från tandbenet. Därs. 6: 539(1830). Guldet kan på åtskilliga sätt borttagas (afsprängas) från ytan af gammalt förgyldt gods. Almroth M. tekn. 504(1839). (Sprängtickan) utbildas på gamla löfträd ..; utväxt afspränger den barken, då trädet utdör. Fries Utfl. 3: 347(1864). — gm frånskiljande medelst sprängning åstadkomma. Skålar af glas fås vanligen när kolfvar eller retorter gå sönder, då man afspränger .. större och mindre skålar. Berzelius Kemi 3: 145(1818). R. Falck i Tekn. tidskr. 1895, A. K. s. 12.— jfr AFSPRINGA 3.
2) gm sprängning bryta (ngt) i tu l. tvärt af. Runda stockar och växande träd kunna lika som skrädt virke afsprängas. Fältarb. II. 3: 21(1885). Brobjelkarna afsprängas medelst .. minor. Busch i NF 11: 31(1887).
II. (föga br.) intr.: spränga l. fara åstad i sporrstreck. Dalin(1850). jfr Lundell(1893).
