SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSTAMLING a3v~stam2liŋ (a`fstamling Weste), m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr holl. afstammeling, t. abstämmling]
(föga br.) afkomling, ättling. Desse bägge voro rätte afstamlingar på Svärdssidan af Svenska Ynglinga-ätten. Botin Hist. 1: 50 (1789). Almqvist (1842). Kindblad (1867). jfr: Olämpliga nybildningar och efterbildningar från främmande språk äro .. ”afstamling”, ättling (o. andra). Linder Regl. 210 (1886). — bildl., språkv. afledning, afledt ord. Botin Sv. spr. 17 (1777). Afstamling .. Dérivatif. Weste (1807).
Spoiler title
Spoiler content