[efter t. abstammen; jfr d. afstamme, holl. afstammen]
(föga br.) intr.: härstamma. Djur af fullgod pedigree (afstamning). LAT 1863, s. 221.— (numera knappast br.) bildl., språkv. vara afledd. Z .. finnes .. uti zira, Canzli och therifrån afstammande ord. Ihre Förel. 44(1745). Porthan i VittAH 4: 48 (1795). — jfr STAMMA, v.1
Ssg: AFSTAMNINGS-ORD. (enst.) språkv. afledt ord. Dahl Gram. gr. 165(1809).
