SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSTICK a3v~stik2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr d. afstik, t. abstich]
Lind (1749, under abstich).
1) (föga br.) motsv. AFSTICKA I 6 a: medelst gravering framställd afbildning. Wikforss (1804, under abstich). SPF 2: 15 (1813). Afstick i koppar af franska konungar. G. Thomée enl. Kindblad (1867). — jfr AFSTICKNING 3, (KOPPAR-, STÅL-)STICK.
2) motsv. AFSTICKA I 9; i kortspel: i sista hand gjordt stick; bortspel. Den som sitter närmast utspelaren .. gör afstick och bortkastar korten. Handbibl. f. sällsk. 1: 367 (1838). SAOB (1870). Sundén 1: 394 (1886).
3) (föga br.) = AFSTICKARE II b (se d. o.). Jag gjorde ett hastigt afstick på Gefle-Dala-jernvägen. Svedelius Förfl. lif 590 (1889). Därs. 604, 607.
Spoiler title
Spoiler content