SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSVÄLLA a3v~sväl2a, v. (se SVÄLLA).
Etymologi
[jfr t. abschwellen]
(numera bl. ngn gg i vbalsbst. -NING) om ngt uppsvälldt: aftaga. Afsvella. Deturgere. Ehrencrona (c. 1730, under svella). Afsvällning af buken. A. Kjellberg i Eira 1896, s. 75.
Spoiler title
Spoiler content