SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFTÄKT, f.
Etymologi
[fsv. aftäkt; jfr isl. aftekt]
eg. vbalsbst. till AFTAGA. — jfr TÄKT.
I. (†) handlingen att taga (ngt l. ngn) bort från (ngn l. ngt); jfr AFTAGA I.
1) afdrag, minskning, afknappning, uteslutning; jfr AFTAGA I 2 g. (Guds) ord .. reent och heelt .. vthan affteckt och tilsetning. P. Erici 1: 193 a (1582).
2) [jfr fsv. aftäkt] jur. borttagande af redskap l. kläder (från person, som beskylles för åverkan o. d.); jfr AFTAGA I 5 a. Då någor beskyller annan för Skogshygge, och der på giör olaga aftäckt. Abrahamsson 476 (1726). Nehrman Pr. civ. 224 (1732, 1751). Genom aftägt, skaffa sig bevis, at then som sakerna tilhörer, fiskat i annars fiskevatn. Dens. Pr. cr. 79 (1759).
3) i uttr. Aftäkt afdagha (dvs. afdagatagande). Stiernhielm Fateb. B 3 a (1643); jfr AFTAGA I 5 c.
II. (†) förhållandet, att (ngt) aftager l. minskas; aftagande, minskning; jfr AFTAGA III, särsk. a o. b. (Månens) liws haffuer sijn affteckt, til thes thet intet meer synes. L. Petri Sir. 43: 7 (1561). Landzens .. tillwext eller afftächt. RARP 3: 168 (1641). Krafternes merkelige afftecht. A. Oxenstierna Bref 4: 18 (1642). Swedberg Ordab. (c. 1730). jfr: Damnum .. Skade, aftägt, minskning, förlust. Ekblad (1764).
Spoiler title
Spoiler content