SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFTÄLJA a3v~täl2ja (a`ftälja Weste), v.1 -er, -de, -t, -d (se för öfr. TÄLJA, v.1). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[fsv. aftälghia]
— jfr TÄLJA (v.1) AF.
1) gm täljning aflägsna l. frånskilja; bortskära. Aftälja barcken (på rönnkäppar). S. Chydenius hos Trozelius Rosensten 245 (1752). (skalbaggs-)larverna framkommit i större mängd, hvilket lätt kan undersökas på aftäljda barkspånor, afskalas barken helt och hållet. Uppf. b. 3: 415 (1873). Nordin Boktr. 95 (1881). — bildl. (†) Af latinen härkomne ord, .. hvilke numera så diupt äre inrotade, att the medh ingen flit stå til at utrödja och aftälja. Stiernhielm Vitt. 183 (c. 1650).
2) gm täljning minska (på längd, tjocklek osv.); gm täljning jämna l. hyfsa l. putsa. Aftälja .. Démaigrir. Nordforss (1805). Limporna .. naggas glest med en aftäljd slät trästicka. Langlet Husm. 526 (1884). En bred bänk af en (medelst täljyxa) aftäljd jättefura. Schröder Örj. Kajl. 23 (1893). — jfr: (†) Hårda berghet .. är vppå alla sidhor afftelgt och brant giordt (abgeschnitten). Schroderus Liv. 428 (1626).
3) (mindre br.) tälja l. skära i tu l. tvärt af. Dalin (1850).
Spoiler title
Spoiler content