SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFTÄRA a3v~tä2ra, äfv. ~tæ2ra, v. -tär, -tärde, -tärt, -tärd (se för öfr. TÄRA). vbalsbst. -ANDE, -ING (Lundberg Husdj. 293 (1868); Sandahl i NF 1: 928 (1876)), -NING ~tæ2rniŋ (föga br., Thorild 4: 251 (1792)).
Etymologi
[jfr d. aftære, t. abzehren]
— jfr TÄRA AF.
1) tära bort; (småningom) tära, tära på. Deleen (1836, under abzehren). Dalin (1850).
a) (föga br.) om utifrån verkande orsak. Trän .., som afwärja wädret, att det intet aftärer .. (gräsets) safft och wäxt. Rudbeck Atl. 3: 242 (1698). — bildl.: utplåna. Afbida den dag, som .. / Aftärt hvar vidlådande fläck (concretam exemit labem), och i eterns klarhet / Ställer omsider fram vårt åter förädlade väsen. Adlerbeth Æn. 160 (1804, 1811).
b) (mindre br.) om sjukdom o. d.: (småningom) beröfva (en människokropp osv.) hull o. krafter. Långsamma plågor, ohelbara brister aftära och upplösa din fallande hydda. Wallin 2 Pred. 1: 210 (1831).
c) AFTÄRAS i intr. bet.: (småningom) förlora hull o. krafter. Under sjukdomen aftärdes hans kropp mer och mer. jfr: (Inflammationens öfvergång i varbildning) tillkännagifves genom .. svettning, aftäring och kraftlöshet. Lundberg Husdj. 293 (1868). — i p. pf. ss. adj.: (mycket) afmagrad l. affallen, (nästan) utmärglad. Mannen var .. aftärd genom hunger och elände. Ödmann Hunt. 100 (1797); jfr b. Der låg .. (Ödmann) och, med aftärd hand, .. skref böcker åt verlden. Wallin Vitt. 2: 352 (1837). En stackars blek, aftärd kapucinerbroder. Beckman Påfv. 47 (1880). SDS 1896, nr 132, s. 1. jfr SAOB (1870).
2) (föga br.) tära l. fräta i tu l. tvärt af. Ljusets aftärning midtpå (gm ljusskarens nedglidning). Thorild 4: 251 (1792).
Spoiler title
Spoiler content