publicerad: 1898
AFVENBOK a3ven~bω2k (Weste, Almqvist, Lyttkens o. Wulff m. fl.). äfv. a4ven~bω1k (Weste; jfr Kock Sv. akc. 2: 103). l. (mindre br.) ANNBOK an3~bω2k, äfv. an4bωk. r. l. f.; best. -en; pl. -ar (amböker Rosensten 14 (1737), sydsv. dialektform). (hafvenbok Ihre Gl. 1: 228 (1769), där h sannol. beror på etymologiserande stafning. — afvenbök Linné Flora 286 (1745), Hoffberg Växtr. Reg. (1768) — amboks-, se -HÄCK. ambök Rosensten 13, 14 (1737)) — Anm. Formen ANNBOK, som tidigast anträffats hos Wahlenberg Fl. svec. 651 (1826, 1833: Afvenbok rusticis contracte Ann-bok) samt i Conv.-lex. (1845. under afvenbok), har för det fäste den vunnit i riksspr. att tacka det företräde E. Fries gifvit den framför AFVENBOK, ett företräde, som berodde på felaktig uppfattning af ordets etymologi. jfr: Bokspråkets Afvenbok (är) en meningslös förvridning af det Tyska Hagebuch eller Danska Havebög; detta sköna träds Svenska namn .. är Annbok, af det fornnordiska Anna, arbeta, slöjda, emedan det lemnar yppersta virke till slöjd. Fries Utfl. 2: 87 (1852); Avenbok ..; enligt rent Svenskt uttal heter trädet Annbok. Dens. Ordb. 5 (c. 1870). jfr dock äfv. ANNBJÖRK. — I Skåne, där trädet torde vara mest kändt, är AFVENBOK i de bildades spr. den ojämförligt vanligaste formen.
Etymologi
[af ä. d. avenbøg, d. avnbøg, lånadt från det likbetydande mnt. hagenboke, t. hagenbuche, jfr nnt. dial. hanbök, t. dial. han-, hambuche, jfr med afs. på ljudförh. äfv. fd. haghænthorn, d. (dial.) haventorn, (h)awntorn; orsaken till, att h saknas i avnbøg är ej fullt klar, men sannol. har bortfallet egt rum redan å nedertysk botten; se om liknande fall Lübben Mnd. Gramm. 62. — Till förklaring af formerna am- o. ANN- erbjuda sig flere möjligheter. D. avn- kan i sv. ha blifvit amn- (jfr d. navn o. sv. NAMN), hvarefter n utstötts mellan två konsonanter o. sålunda ambök o. skånska dial. amböge uppkommit. ANN- kan förklaras ss. utgående från en skånsk dialektform *ān- af avn- (ss. Åsbomålets nān af navn osv. Billing Åsbom. 138). Möjl. har också formen am- utgått från ett dylikt *ān-, hvarvid n öfvergått till m framför b. Jfr äfv. de ofvannämnda formerna i nnt. o. t. dial.]
trädet Carpinus betulus Lin.; hvitbok; jfr ANN, HAGBOK. Ambök. Detta slagz Trä finnes icke uppe uti Riket, men uti Skåne växer det uti stor myckenhet på vissa Orter. Skånska Bonden kallar det Afvig-Bök. Rosensten 13 (1737; den af Trozelius utgifna upplagan af 1752 har AFVENBOK, se s. 29). Afvenbok. Faggot i VetAH 2: 10 (1741). Afven-Bok .. begynte .. i Stenbrohults Socken först at visa sig på ängarne til storlek af björk. Linné Sk. 46 (1751). Afvenboken, som äfven kallas Hvitbok. tjänar til Trägårdars prydnad. Fischerström 1: 16 (1779). Fries Utfl. 2: 87 (1852; se ofvan). Den som slöjdvirke utmärkta afvenboken. Uppf. b. 3: 405 (1873). Annbok .. är ett mindre träd .. med vanligen krokig och knölig stam, slät, gråaktig bark och blad, som tämligen likna almens. S. Almquist i NF 1: 815 (1876). Annbok. Santesson I Sv. 182 (1887). Avenbokar. A. Strindberg i Svea 1896, s. 172.
Ssgr: AFVENBOKS-301~ l. (mindre br.) ANNBOKS-BARK30~ l. 31~2. Afvenboks Barken .. gier gul färg på ylle. Rothof 4 (1762). —
-BJÖRK~2. (föga br.) trädet Betula lenta Lin.; hjortbjörk. Afvenboks Björk, af dess löf, som likna Afvenboken. Retzius i VetANH 19: 51 (1798). —
-MOSSA~20. en lafart. Afvenböksmossa. Hagströmer Hoffbergs Växtr. Reg. (1792). —
-SKOG~2. Annboksskogarne utmärka sig genom synnerlig täckhet och liflig grönska. Fries Ordb. 4 (c. 1870). —
Spoiler title
Spoiler content