AGANIPP ag1anip4, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af gr. Ἀγανίππη, en källa på det åt Apollo o. sånggudinnorna helgade berget Helikon]
i poetisk stil stundom användt i mer l. mindre bildl. bet., i sht om poesiens källa. Jag kunde Papper noog i Aganippen twetta (dvs. fylla papper med vers). Spegel Guds verk 111 (1685). Aganippens stränder. E. Sjöberg 142 (1820). Vi (magistrar, som under promotionen stodo på ”parnassen”,) törstade och med begärligt öga / Vi kring oss sågo efter Aganippen, / Men ej det minsta spår af henne funno. Dens. 214 (1824). Nicanders veka lynne förde honom att söka ögonblickets glömska i en annan källa, än Aganippens. Ljunggren Sm. skr. 3: 165 (1881). — om dryckesbål. Vi sitta i jubel vid vår aganipp. Runeberg E. skr. 1: 87 (1853).
Anm. Af ordet har bildats adj. AGANIPPISK, som förekommer t. ex. i namnet på det i Sthm 1839 stiftade Aganippiska brunnssällskapet (se NF 19: 102).
