SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AGITATION ag1itatʃω4n l. -aʃω4n, l. aj1-, äfv. 01—, r. (f. Rydqvist); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. o. fr. agitation, lat. agitatio]
vbalsbst. af AGITERA.
1) (ifrig o. upphetsande) bearbetning af den allmänna meningen, (i sht politisk l. social) uppvigling, upphetsning, rörelse. SvT 1852, nr 16, s. 2. Den agitation emot saken, som utgick från regeringens motståndare. Odhner G. III:s hist. 1: 378 (1885). Inom .. (Frankrike) pågick .. en liflig protektionistisk agitation, drifven med skicklighet och kraft af erfarna ledare. Forssell Stud. 2: 417 (1888). Nu (år 1844) börjades en ”agitation” för att upprifva .. (studentkårens) beslut. Svedelius Förfl. lif 417 (1889). (De) hade .. satt i gång en agitation. Schybergson 2: 179 (1889). De agitationer, som bedrefvos till .. (representationsförslagets) förmån. De Geer Minnen 1: 274 (1892). — jfr RÖSTRÄTTS-, VAL-AGITATION m. fl.
2) (föga br.) uppskakadt l. upphetsadt tillstånd, (stark) oro. Den agitation, hvari jag befunnit mig. De Geer Minnen 2: 270 (1892).
Ssgr (till 1): AGITATIONS-FOND10— l. 0103~2. VL 1896, nr 173, s. 2.
-HÄRD~2. Lundell (1893).
-MEDEL~20. C. F. Bergstedt i Sv. tidskr. 1875, s. 513.
-NUMMER~20. Detta bör bli ett stort (ypperligt) agitationsnummer.
Spoiler title
Spoiler content