SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AGITERA ag1ite4ra l. -e3ra2, l. aj1-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, AGITATION (se d. o.); jfr AGITATOR, AGITATÖR.
Etymologi
[af t. agitieren, fr. agiter, af lat. agitare, eg. häftigt drifva, afl. till lat. agere i bet. drifva]
1) gm bearbetningar l. uppviglingar (ifrigt) verka (för ngt). Agitera för l. emot en sak. Konv.-lex. (1856). NF (1875). Branting i NF 14: 1527 (1890). SD (L) 1896, nr 371, s. 5.
2) (†) häftigt l. ifrigt föra (en tvist o. d.); drifva, förehafva. Den controversia, som emillan the Nordiske Chronor agiterades. RARP 7: 134 (1660). — (föga br.) häftigt l. ifrigt behandla (ett ämne o. d.). S. .. hade .. i pressen agiterat detta ämne. De Geer Minnen 2: 61 (1892).
Spoiler title
Spoiler content