SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AGREERA ag1ree4ra l. -e3ra2, v.1 -ade.
Etymologi
[jfr t. agreieren, af fr. agréer, mlat. aggratare, af lat. ad o. gratus, behaglig]
1) (numera knappast br.) finna behag i, väl l. gunstigt upptaga; samtycka till, bifalla, bevilja, medgifva. Kongl. Maij:tt .. aggreerade och behagade een närmare wänskap (med Danmark). 2 RARP 7: 127 (1660). OSPT 1687, nr 23, s. 8. Att Kongl. Maj:t .. i nåder lärer agréera vår önskan. Ad. prot. 1789, s. 897. Dalin (1871). (De kungliga) ”agréerade” dess (dvs. vitterhetssällskapet Utile Dulcis) klagan öfver den ”milda Adolfs död”. Levertin Wellander 100 (1896; cit. fr. 1771).
2) (föga br.) handel. erkänna o. underskrifva (en skuldförbindelse); godkänna, acceptera. Smedman (1874).
Spoiler title
Spoiler content