SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AJA aj3a2, v. -ade, o. (†) AJAS, dep.; vbalsbst. (föga br.) -ANDE.
Ordformer
(ayas Bureus)
Etymologi
[af interj. AJ; jfr sv. dial. aja, aja sig, nor. aia, västflaml. aien (Vries 1: 2071)]
1) intr. i aktiv form bl. i bygdemålsfärgad(t) tal l. framställning. = 2. Bondeson N. allmogeber. 154 (1888). jfr Almqvist (1842).
2) (hvard.) refl.: jämra sig, ömkligen beklaga l. beskärma sig, klaga, låta illa. Spegel Gl. 603 (1712). Almqvist (1842). (Sådana människor) aja .. sig, när löjets gnistor spraka. Palmær 157 (1848). Lundell (1893). — jfr OJA SIG, VOJA SIG.
3) (†) dep. = 2. Ale (dvs. alle) arme ayas, mædan dhe mæd Jæmren bekayas. Bureus Suml. 77 (c. 1600; anf. ss. ordspr.).
Spoiler title