SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AKUSTIK ak1usti4k, r. (f. Rydqvist); best. -en.
Etymologi
[jfr d. o. t. akustik, fr. acoustique, af gr. ἀκουστική (näml. τέχνη), adj. (i f.) till ἀκούειν, höra]
1) fys. lära om ljudet o. hörseln. Wikforss (1804, under akustik). Fock Fys. 230 (1853, 1859). På akustiken eller ljudläran grundade orgelförbättringar. A. Mankell Mus. hist. 1: 254 (1864). Rubenson i NF (1875).
2) i utvidgad anv.: (en byggnads, konsertsals osv.) ljudförhållanden. Kyrkans akustik. Akustiken i den nya kyrkan (i Helsingfors) är makalöst god. Nya pressen 1891, nr 338, s. 2. En god akustik innebär, att talarens eller sångarens stämma höres väl öfverallt i lokalen. Anderberg i NF 19: 132 (1895).
Spoiler title
Spoiler content