SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALDER al4der, sbst.1, r. l. f. (f. Aurivillius Gr. 29 (1684)); best. aldern, sällan aldren; pl. aldrar.
Etymologi
[jfr sv. dial. alder, ålder, f. (Rietz), nor. older, m.; ursprungligare form än AL, sbst.1, med till stammen hörande r af äldre z (dvs. klingande s) o. med d ljudlagsenligt inskjutet mellan l o. r; se för öfr. AL, sbst.1, ALLE, sbst.2, ARRE]
(mindre br.) al; i sht arten Alnus incana Tausch., gråal, arre, jfr Rietz 6, S. Almquist i NF 1: 338 (se nedan). Helsingius (1587, under aal). En .. klippa med .. aldrar .. omgifven. Mörk Ad. 1: 16 (1742). Ahl eller alder. Gissler i VetAH 12: 23 (1751). Arren eller Aldren. Agardh Stat. III. 1: 170 (1857). Gråalen, vanligen kallad arre eller alder. S. Almquist i NF 1: 338 (1875). Gråalen, Norrlands alder. A. Strindberg i Svea 1896, s. 188. Anm. Ss. namn på Betula Alnus Lin., dvs. Alnus glutinosa Willd., angifver Retzius Fl. oec. 111 (1806): Ahl. Alder. Ulra. Alle, men ss. namn på Betula (Alnus) incana anför han endast Arre. Hvit-Ahl; jfr äfv. Fries Ordb. 1, 4.
Ssgr: ALDER-KÄPP30~2. Bureus Suml. 46 (c. 1600). Ehrnström i VetANH 4: 31 (1783).
-KÄRR~2. Ehrnström i VetANH 4: 19 (1783).
Anm. Undantagsvis slutar förra ssgs-leden på -s: alderskiär Sv. Merc. 2: 789 (1757).
Spoiler title
Spoiler content