SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALDRIG al3drig2 (a`ldrig Weste, — ∪ Stiernhielm Herc. 85 (1668) osv.; aldrigh ∪ — Girs Edelh. G 1 b (1627), jfr skrifsätten aldriigh G. I:s reg. 2: 184 (1525), aldriich Därs. 4, se för öfr. nedan), adv.
Ordformer
(alderigh jfr Arvidi 119 (1651). alrig(h) Joh. 6: 35 (NT 1526), Job 3: 16 (Bib. 1541), L. Petri Kr. 80 (1559), Botvidi Brudpred. 34 (1620). allrig(h) Job 21: 25 (Bib. 1541), Tiällmann Gr. 226, 228, 234 (1696). jfr fsv. alrigh, allirigh nedan. — aldriich G. I:s reg. 2: 4 (1525), aldrich Mark. 11: 14 (NT 1526); jfr fsv. aldhrich nedan. aldric G. I:s reg. 4: 357 (1527), aldrick HSH 2: 65 (1560), alrick HSH 15: 61 (1576); jfr fsv. aldrik nedan. — al(l)dri Visb. 109 (c. 1620), 2 Saml. 13: 72 (c. 1690), Hof Skrifs. 163 (1753); nysv. hvardagstal jämte allri; jfr: Ty wij komm' aldr' i någon Slachtning. Stiernhielm Fred. Intr. 8 (1649). Dessa former torde i vissa, särsk. äldre fall motsvara fsv. aldre, aldri; i allm. bero de dock sannol. på bortfall af g i relativt oaccentuerad stafvelse; jfr Kock i Arkiv 7: 179. — aller Svart G. I:s kr. 91 (1561), Lucidor Hel. B 1 a (1669), Columbus Ordesk. 66 (1678), Rudbeck Atl. 3: 221 (1698). jfr fsv. aller nedan. — aldrid O. Petri Sal. K 2 b (1535). jfr fsv. aldredh nedan)
Etymologi
[fsv. aldrigh, aldregh (alderegh; aldhrich, aldrik; alrigh, allirigh; aldredh m. fl.), äfv. aldrighen o. aldre, aldri (aller), aldrig, någonsin; jfr isl. aldrigi, aldrigin o. aldri, d. aldrig, ä. d. aldre. Eg. dat. sg. af fsv. alder, isl. aldr, samma ord som ÅLDER, brukad som adv., dels ensam (aldre, aldri; aller), dels med vidfogad partikel, fsv. -gh(i), isl. -gi, hvilken användes att af pron. l. andra ord bilda indefinita former, oftast med negativ bet., jfr INGEN, HVARKEN. Grundbet. af ordet är: (icke) i någon tid, jfr fht. nio in altere, neonaltere, se 1 c β, got. ni aiw, t. nie, eg.: icke i tiden. Med afs. på så väl grundbet. som bildning jfr EJ. — Partikeln -gi återfinnes i de västgerm. spr. o. är besläktad med det på likartadt sätt använda got. -hun, lat. -que o. -cunque. — Den äfv. i ä. nysv. förekommande biformen på -k är utvecklad ur aldrigh o. bör sannol. förklaras ss. beroende på ljudlagsenlig öfvergång hos slutljudet i relativt oaccentuerad stafvelse, se Kock Unders. i sv. språkhist. 14, Dens. i Arkiv 6: 25, 36, 7: 179. — Att i aldrig den gamla stamvokalen bibehållits i motsats till i ÅLDER beror sannol. på den forntida, antagligen äfv. i ä. nysv. tid förek. accentueringen aldríg, se Kock Sv. akc. 2: 323, 497, Fsv. ljudl. 271, 399; jfr dock A. Karsten i Landsm. XII. 3: 91. — Se för öfr. Tamm Etym. ordb. 5, jfr äfv. Kock i Arkiv 9: 161]
1) [fsv. aldrigh; jfr isl. aldrigi, d. aldrig] om tid, för att beteckna ett (oftast starkt) nekande: icke någonsin. Jag har aldrig sett honom. Han kommer aldrig att lära sig goda seder. Han går just aldrig bort. Han är nästan aldrig borta. Thå skal iach bekenna them, Jach kende idher aldrigh. Mat. 7: 23 (NT 1526). Hwilkin som troor på mich, han wardher alrigh törstande. Joh. 6: 35 (Därs.). Altijdh skal eelden brinna på altaret, och aldrigh vthsleckias. 3 Mos. 6: 12 (Bib. 1541). Then aldrig otorstige Tysken. Stiernhielm Herc. 203 (1668). Aldrig en Iris på dessa bleka fält / Minsta blomma plockat. Bellman 3: 188 (1790). Jag skall aldrig älska, jag skall alltid älska: tvenne löften, lika dåraktiga bägge två. Stiernstolpe Kärl. ordb. 5 (1821). Frithiof, din dårskap jag aldrig förlåter. Tegnér 1: 107 (1825). Herren vill jag lofva, att aldrig för min skull / Det sucka skall så tungt uti skogen. B. E. Malmström 6: 37 (1840). Nå, sådant norrsken! Jag aldrig maken / Skådat på många, många Herrans år. Wennerberg 2: 19 (1848, 1882). Och aldrig blef han (dvs. Sven Dufva) kallad rädd, blott tokig mellanåt. Runeberg 2: 52 (1848). Nej aldrig går det ur min syn / Hur herrlig han såg ut. Dens. 5: 4 (1858). Aldrig ljuda skall det ord, / Att Finlands folk förrådt sin fria bygd i nord. Dens. 5: 8 (1860). Aldrig har Sveriges folk visat sig större än i farans stund. Starbäck Hist. bild. 1: 534 (1871). Mången, som / Från Wiborgsviken aldrig vände om. Snoilsky 2: 110 (1881). — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråkslika talesätt. Bättre sent än aldrig. Man skall aldrig säga aldrig. En olycka kommer aldrig ensam. Man wäntar aldrigh för länge effter dhet som gott är. Grubb 176 (1665). Man förwahrar sigh aldrigh för wäl. Dens. 506. Aldrigh så ondt, dhet är jw til något gott. Dens. 718; jfr 6. Ord-Kuäde kuäder så; All'd (dvs. alltid) bättre seent än aller. Lucidor Hel. B 1 a (1669). Man blir aldrig för gammal at lära. Rhodin Ordspr. 94 (1807). — i folkvisor. I vänten mig sent, men jag kommer aldrig. Sv. folkv. 1: 288.
b) i satser, som uttrycka otålighet l. gäckad väntan. Kommer han då aldrig? Blir du då aldrig färdig? — jfr 2.
c) [jfr fsv. aldrigh sedhan] med tillagdt tidsadverbial. Aldrig förut, efteråt, hittills, dittills. Äthe aldrich nagon här effter fruct vthaff tigh till ewogh tijdh. Mark. 11: 14 (NT 1526). Aldrich effter thenne dagh. RA 2: 182 (1568). Aldrig sedan, Never since. Serenius (1741). Aldrig än i våra bygder / Knecktens låga vekligt bran. Kellgren 1: 140 (1788). — (numera föga br.) Aldrig förr märkte hon någon af desse Gäster vara inkommen, än hon lät köra den samma ut. Dalin Arg. 1: 158 (1733, 1754). — särsk. i följ. (eg. tautologiska) förb., där tillägget har en förstärkande karakter o. där bet. ofta närmar sig 2:
α) Aldrig någonsin. Lind (1749). Komma de då aldrig nå'nsin hem från Omberget och jagten? Börjesson Solen sjunker 47 (1856). Aldrig någonsin skall du två mina fötter. Joh. 13: 8 (NT 1883). Nie und nimmermehr(,) aldrig någonsin vidare. Hoppe T. syn. 2 (1896). jfr: Aldrig har det hörts, han nånsin gåt på krogen. Nordenflycht QT 1746—47, s. 131. jfr äfv.: Hann (skulle) aldrigh någonn tijdt .. komma der till igenn. Svart G. I:s kr. 76 (1561).
β) [jfr mnt. ni- l. nuwerlde, mht. ni zer werlde, eg.: aldrig i världen; fht. nio in altere, neonaltre, eg.: aldrig i lifvet, t. ewig nie] (i sht i talspr.) Aldrig i tiden trodde jag, att detta skulle lyckas honom. Aldrig i världen hade jag kunnat ana något sådant. Nej, det skall aldrig i evighet ske. Aldrig i min(a) dar har jag hört något sådant. 2 Mos. 14: 13 (Bib. 1541; se under d). Hypotheses .. the ther ock i evighet alldrig kunna .. bevisas. Rydelius Förn. 124 (1720, 1737). Nordberg 2: 131 (1740). Aldrig i verlden hade et stoltare ord blifvit sagdt om mig. Weste Werther 69 (1783, 1796). Aldrig i lifvet. Geijerstam (1891; titel på ett lustspel). jfr: Ett i sanning kraftigt bedyrande är aldrig i lifvet, eftersom aldri-g just betydt ”icke i lifvet”. Noreen Spr. stud. 77 (1895).
d) [fsv. aldrig mer; jfr t. nimmer o. nimmermehr] Aldrig mer(a). Thenne (dvs. dessa) Egyptier som j seen j dagh, them skole j aldrigh mera see j ewigh tijdh. 2 Mos. 14: 13 (Bib. 1541). Drogh han aff Rijket .. och kom her sedan alrigh meer. Svart G. I:s kr. 121 (1561). Lind (1749). Aldrig mer tillräkna dem deras synder. Handb. 1811, s. 18. Upp. 18: 14 (NT 1883). — i folkvisor. Än många fästemän kan jag få, / Men en fader aldrig mer. Sv. folkv. 2: 8.
e) Nu eller aldrig. Nu eller aldrig, Now or never. Serenius (1741). Ödmann Anv. t. skrift. 36 (1823). Sent eller aldrig.
f) (hvard.) Varghuden .. frågade ej mer efter litet slask än det som aldrig var (dvs. icke alls). Törneros Bref 1: 384 (1833).
g) (i Finl., hvard.) i koncessiva satser: också ej. Mina händer duga nog, om de aldrig äro så fina. Topelius Läsn. f. barn 1: 54 (1856, 1883). Högfärdig kan man vara, om man aldrig är mer än en hallonmask. Därs. 3: 152 (1860, 1883). Anm. Uttr. är att skilja från 6 b, c, där aldrig numera står omedelbart tillsamman med o. bet. för öfr. på sätt o. vis är motsatt den här anförda.
Anm. till 1. I stället för aldrig kommer någon kan man med ungefär samma bet. säga l. skrifva ingen kommer någonsin. Däremot äro uttr. någon kommer aldrig, någonsin kommer ingen icke möjliga. Negationen måste nämligen hafva första platsen. Jfr ICKE, INGEN, INGENSTÄDES.
2) [jfr den motsv. anv. af fsv. aldrigh, isl. aldrigi, d. aldrig; jfr äfv. t. nie o. nimmer, eng. never, lat. numquam] ss. förstärkt negation med mer l. mindre fullständig förlust af den temporala bet.: alls icke, ingalunda, under inga omständigheter, på inga villkor, omöjligen. Jag kan aldrig begripa, huru detta gått till. Detta går aldrig väl. Du kan aldrig tro, hur roligt vi haft. Aldrig kunde jag tro något sådant; jfr 1. Gör, som jag befallt! (Nej,) aldrig! (i svar). Jag tror aldrig, att Poëten så nätt afbildat en furia, som (dvs. att) icke denna (lappkvinna) bättre henne repræsenterade. Linné Ungd. 2: 55 (1732); jfr 6 a. Hvar äro desse komne ifrån? sade han, de äro aldrig mina. Dalin Arg. 1: 78 (1733, 1754). Aldrig är det Crediten, sade jag. Därs. 1: 103. En hel dag .. (skulle) de stackarne aldrig (hafva) uthärdat. J. Wallenberg 140 (1771). Tro aldrig det. Lannerstierna Äfvent. 10 (1790). (Carl August hade) aldrig kunnat lefva öfver högst 2 år. Tegnér 5: 63 (1810). Det slår aldrig felt, att Araminta har mera trumf än någon annan. Almqvist A. May 42 (1838). Eva Widebeck, eller Det går alldrig an. V. Stålberg (1840; boktitel). Det var aldrig för tidigt, att du fick ögonen öppna. Lönnberg Skogsb. 151 (1881). — särsk. i ett slags frågor (l. utrop), som i allm. uttrycka en önskan l. en indirekt uppmaning o. på hvilka den frågande önskar sig ett nekande svar, äfvensom i frågor, som uttrycka ett tvifvel l. en öfverraskning. Du är väl aldrig sjuk? Det är väl aldrig din mening? Det är väl aldrig möjligt? Han blef väl aldrig ond på mig? Du tänker väl aldrig gå hem redan?
3) [jfr fsv. jak hawir aldre eet ordh at sighia; jfr äfv. eng. never a one] (numera i sht i ledigare talspr.) ss. ett förstärkt icke framför ett uttryck, som angifver ngt ringa l. obetydligt, i sht framför en ss. räkneord l. obest. art.: icke (en l. ngn) enda. Aldrig ett öre har jag vunnit på detta företag. Aldrig ett dugg. Aldrig ett tecken. Aff .. (fänikan) vnslap aller en man. Svart G. I:s kr. 91 (1561). Tyst som muren ..(;) tala aldrig et ord. Dalin Vitt. II. 6: 89 (1739). Betesmarken kring Falköping bestod af vida och bara fält, at aldrig en buske syntes på dem. Linné Västg. 80 (1747). Där kom aldrig en, Ne unicus quidem advenit. Sahlstedt (1773). Go'a frun! Nu kom hofmästarn hem och hade aldrig ett qvitt till fisk med sej. Jolin Barnhusb. 18 (1849), Aldrig ett ord sa' han åt mig. Strindberg Gill. 1 (1880). — framför superlativer. Aldrig det bittersta. Aldrig det minsta grand. — (föga br.) I aldrig något land sol, måne, blixt och skyar / Så lycklig bondeby bestrålar. Bellman 6: 170 (1785). [jfr fsv. ther när stodh aldre trä] (numera bl. hvard.) i vissa förb. med utelämnadt en osv. Aldrig tecken. Aldrig spår. Litet gnabb ibland skadar aldrig grand. För en Bonde, som i Skåne har många hästar, betyder hela skjutsen aldrig grand. Ad. prot. 1800, s. 809. (Du) säger henne aldrig ord. Wieselgren Gm hvirfl. 1: 104 (1891). (†) Ther war aldrigh sticka gerdesgård. M. Olofsson Stiernbielke hos Rääf Ydre h. 3: 398 (1594).
4) [jfr fsv. aff värie at han aldrig skal fa macht offuer swerigis riche; likartade konstr. förekomma äfv. i andra spr., ss. isl., fht. o. ä. nht.] (numera knappast br.) efter uttr., som innebära en negation: någonsin; jfr anm. nedan. Thetta nekade .. (han) sig aldrig haffua hört. A. Oxenstierna Skr. 1: 16 (1605). Hon .. fik ey heller aldrig mera see honom. Petreius Beskr. 2: 55 (1614). Akten Eders granneligen, at aldrig stiga ned ifrån Edert höga Domare-säte. Tessin Bref 2: 11 (1754). Anm. Det är i vissa fall omöjligt att afgöra, när i ofvanstående o. liknande uttr. den gamla fsv. bet. ”någonsin” kvarlefver l. när ordet förekommer ss. pleonastisk negation o. sålunda endast skenbart har denna bet.
5) [fsv. aldrigh ängin, se Schlyter Ordb. 772; jfr sv. dial. (o. Sv. folks. 338) aldringen, allringen af *aldri ingen, alls ingen; jfr äfv. ä. t. nie kein (mensch)] (†) i uttr. aldrig ingen (l. intet), alls ingen, aldrig någon; se för öfr. anm. nedan. Skulle strax vndersåterne settia sich vpp emoot honom (dvs. konungen), thå woro (dvs. vore) aldrigh intet stadigt regemente til. O. Petri Kr. 172 (c. 1540). På mitt hoffuudh haffuer aldrigh ingen rakoknijff kommet. Dom. 16: 17 (Bib. 1541); jfr Swedberg Schibb. 187 (1716). (Om) han komme till Regementedt igen .., skulle han wara allom godh och aldrig ingom ond. Svart G. I:s kr. 166 (1561). Min moder halp migh aldrigh inthet. M. Olofsson Stiernbielke hos Rääf Ydre h. 3: 398 (1594). Aldrigh ingen menniskia. Petreius Beskr. 2: 82 (1614). Det är alleringen så stor lögn; som icke hafwer sina witnen. Rudbeck Atl. 3: 338 (1698). jfr: (Då skulle) aller intet (dvs. alls icke) .. Swerige .. sedt bättre uth än Lappland .. och Ryszland. Därs. 238. Anm. I vissa af ofvanstående ex. o. med dem likartade uttr. torde aldrig hafva temporal bet.; jfr 1; i andra åter har ordet sannol. fullständigt förlorat den o. bör då betraktas ss. blott förstärkningsord till negationen; jfr 2, 3.
6) [jfr fsv. aldrigh sva mykil, aldre swa lätlika o. d. (se för öfr. Söderwall Ordb.); jfr med afs. på bet. äfv. eng. ever so, ä. eng. never so] i vissa koncessiva förb., åtföljdt af så, ss. uttryck för ett så långt som möjligt gående medgifvande.
a) (†) aldrig inleder en med den eg. hufvudsatsen sidoordnad sats (med predikatet i ind.), som begreppsmässigt motsvarar en koncessiv bisats. Huilken bön alla christna menniskior moste bidia, aldrich ära the såå heligha. O. Petri Män. fall F 4 b (1526). (Sorgen) håller en waken, aldrigh wil han (dvs. man) så gerna komma sigh til sömpns. L. Petri Chr. pina P 3 a (1572). Aldrig är han (dvs. Neptunus) så wild bland Storm och rasande Böllior / Aldrig är han så wred; när Amor täcks wincka med Öga, / Måst han sänckia sin Arm med sin tre-tandige Gaffel. Stiernhielm Cup. Intr. 3 (1649, 1668). Anm. I vissa af ofvanstående l. likartade uttr. torde ordet hafva ngt kvar af sin temporala bet. o. på grund däraf närma sig 1.
b) aldrig så ingår i en koncessiv bisats l. ock i en sidoordnad sats med predikatet i konjunktiv: så (stor osv.) som möjligt, huru (stor osv.) som helst. Om man också är aldrig så rik, så kan man dock blifva fattig. Gåfve ni mig aldrig så mycket, så gjorde jag det ändå icke. Vij haffwe icke heller råd .. att forstreckie thenn gode herre någonn merkelig summa, hwar wij än aldrig wilde szaa gerne. G. I:s reg. 10: 316 (1535). Om thet rägnade aldrigh så hårdt, så skulle ther icke falla een Droppa nedher vppå them. Kiöping 50 (1667). Ingen Ström han ware aller så hög, när han faller utföre, som icke måtte studza tillbaka. Rudbeck Atl. 3: 221 (1698). Arbetet må vara aldrig så tungt: han arbetar icke för tidens, utan för evighetens lön .. Striden må vara aldrig så svår; priset, för hvilket han kämpar, är oförgängligt. Hagberg Pred. 1: 165 (1814). Om dagen är aldrig så lång, så blir det afton en gång. Sv. ordspr. (1865); jfr Ps. 424: 7 (1819): Dagen han är dock aldrig så lång, / Att icke dess afton skall stunda. — (hvard.) abs.: huru mycket som helst. Hagberg Shaksp. 1: 42 (1847). Om vi .. svarfvade aldrig så, skulle ingenting räcka. Wetterbergh G. Nord. 4 (1862). Björkman (1889). jfr 7.
c) [jfr fsv. hwat hälst tingh, aldrigh swa lithet] det koncessiva förhållandet uttryckes ej gm särskild sats; i sht tillsamman med liten (l. litet). Vid aldrig så litet buller blir han rädd (dvs. hur litet bullret än är; vid allra minsta buller; vid hvarje buller, äfv. det minsta). Så offta han såg någhot alrig så lijtet tillfälle, föll han strax ifrå. L. Petri Kr. 80 (1559). Var och een (dvs. hvar o. en) .. Menniskia, den i aldrig så ringa ämbete sitter. Rudbeck Bref 1: 52 (1670). Hvar ok en af andre nationer, som har fått aller så lijte liuus där i. Columbus Ordesk. 66 (1678). Så snart Barnen aldrig så litet blefvo sina egna. Dalin Arg. 2: 23 (1734, 1754). Aldrig så litet falsk färgton .. och det hela är skämdt. Törneros Bref 1: 364 (1833). Luften riktigt ångade af vår, bara man kom aldrig så litet utom tullarna (i Uppsala). Geijerstam Strömoln 3 (1883). Med aldrig så liten eftertanke. Björkman (1889). Hvarje aldrig så liten talang. Dens.
7) (i sht i talspr.) i det koncessiva uttr. aldrig den (l. det), hvilken (l. hvad l. huru mycket) som helst, hvem (l. hvad) det än månde vara. Om ni gåfve mig a(ldrig) det, gjorde jag det ej .. Om det vore a(ldrig) den. Weste (1807). Almqvist (1842). Inte för a(ldrig) det. Lönnberg Skogsb. 148 (1881). — jfr aldrig så abs. anv. under 6 b slutet.
Spoiler title
Spoiler content