SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALFA al3fa2 l. al4fa, äfv. HALFA ha3lfa2 l. hal4fa, sbst.2, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(alfa Hellstenius i NF 1: 443 (1875) osv. — halfa E. Hildebrand Hellwald 2: 47 (1878))
Etymologi
[jfr fr. alpha, af arab. halfa (med hest h-ljud)]
växten Stipa l. Macrochloa tenacissima Lin., esparto- l. spartogräs, spanskt gräs. Ett slags gräs, ”alfa”, som i mängd växer på högslätterna (i Algeriet), har i senare tider, på grund af dess trådämnes användbarhet vid tåg- och papperstillverkningen, blifvit en ganska vigtig utförselvara. Hellstenius i NF 1: 443 (1875). T. Fries Bot. 1: 210 (1891). Haren lyckas slita sig lös (från falken) och kastar in i alfan. E. Rålamb i Ord. o. bild 1896, s. 454.
Ssg: ALFA-, äfv. HALFA-GRÄS30~2. = ALFA, sbst.2. Kruhs Thomé, Jordkl. 2: 297 (1882). Lind Geogr. 260 (1884).
Spoiler title
Spoiler content