SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALLA al3a2 (a`lla Weste), sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr det likbetydande t. alle; för det nuv. språkmedvetandet torde ordet förhålla sig till ALL som TVÅA till TVÅ, NOLLA till NOLL osv.]
motsv. ALL, adj. VIII 2: det tärningkast (i sht i brädspel), som ger samma antal ögon på båda (l. alla) de använda tärningarna; mest i pl. Holmberg (1795, under doublet). Allor på tre tärningar. Weste (1807). Lika tal såsom bägge Treorna .. kallas dubbla kast, Dubbletter eller Allor. Allorna hafva äfven sina serskilta namn. Lyckans talisman 6: 49 (1818). Få allor. Meurman (1846). Den, som slår tre gånger a(ll)or, vinner. Dalin (1850). Hvarje slag (med tärningarna), hvilket icke är en alla. Wiemer Alg. 137 (1857, 1878). Hämnd nog bjudes mig nu, mångsiffriga allor jag anar. Wirsén Vint. 237 (1890).
Spoiler title