SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ALLÉ ale4 (alle´e Weste), r. l. m. (m. Dalin (1850), Kindblad (1867) osv.; f. Möller (1790), Weste (1807), Lindfors (1815), Almqvist (1842)); best. -en (trestafvigt, i vers: J. G. Oxenstierna 2: 175 (1796, 1806), Wirsén Ton. o. sägn. 239 (1893)) l. -n (Bellman 6: 309 (1777), Geijer I. 3: 111 (1825), Wirsén Dikter 1: 51 (1876), Hedenstierna Komm. 227 (1891) osv.); pl. -er ((†) alleer, tvåstafvigt, Spegel Återv. par. 23 (1711)).
Etymologi
[jfr d. allé, t. allee, af fr. allée, gång i en byggnad, väg mellan tvenne rader träd, af aller, ]
— jfr DUBBEL-, HUFVUD-, MIDTEL-, PERSPEKTIV-, SIDO-, TVÄR-ALLÉ.
a) kör- l. gångväg, på båda sidor omsluten l. kantad af (i sht regelbundet planterade) träd; äfv., särsk. i ä. tid, om väg, omgifven af andra, ej alltför låga växter. En dyster, skuggig, ståtlig allé. Hafwer och H. K. M:t (dvs. C. X G.) .. sig föresatt .. att intaga Waldemarsöhn till enn lustgård, och den med .. genomhuggna gångar och alléer bepryda. S. Rosenhane i HSH 31: 9 (1663). Mäst allestäds på ömse sidor om lands vägar voro Hagtorns häckar, planterade, at en gick eller reste här, som i en Allée eller i en trä-gård. Kalm 2: 15 (1756). Vägar, gång-stigar, promenader och lust-gångar, som äro ordenteligen med trän eller buskar åt sidorne omgifne, blifva under namn af Alleer utmärkte. Fischerström 1: 44 (1779). Dubbla Alleer .. som bestå af fyra rader trän. Därs. Eglé .. / Steg af uti allén; kom osedd genom den. Leopold 2: 284 (1800, 1815). Den .. af höga .. träd .. i allée förvandlade vägen. Gosselman S. o. N. Amer. 1: 84 (1833). Det går en a(llé) upp till herrgården. Dalin (1850). En präktig allé med stora träd .. förenar staden med hafsstranden. Läseb. f. folksk. 749 (1892). — äfv. (mindre br.) om själfva trädraden. Omkring gården voro Alléer planterade af Poppel-Pil. Linné Sk. 305 (1751). J. G. Oxenstierna 4: 136 (1815). Under den knoppande alléen. SD (L) 1897, nr 222 A, s. 3. jfr: Lindar, planterade dels i alléer och dels i grupper. De Geer Minnen 1: 13 (1892). — jfr HERRGÅRDS-, LIND-, POPPEL-, SLOTTS-, TRÄD-ALLÉ m. fl.
b) väg, kantad af andra, i sht med regelbundna mellanrum anbragta föremål, t. ex. pelare, kolonner o. d. Carlstedt Herodot 1: 288 (1832). Der träden slutade, vidtog en lefvande allé af läroverkets .. ungdom. Böttiger 6: 383 (1847). Genom en stor port inträder man (i de egyptiska templen) vanligen i en allé af sfinxer. G. E. Beskow Resem. 39 (1861, 1881). (Man seglar) så godt som i en i stora krokar slingrande allé af grundprickar. SDS 1896, nr 570, s. 1. — jfr PELAR-, SFINX-ALLÉ m. fl.
Ssgr (till a): ALLÉ-LIND03~2. Allé-lind .. T(ilia) vulgaris .. Är den i alléer oftast planterade och benämnes äfven Holländsk Lind. Fries Ordb. 71 (c. 1870).
-TRÄD~2. J. Brelin i SP 1779, s. 131. Vresalmen .. egnar sig bäst till häck- och alléträd. Arrhenius Jordbr. 3: 226 (1862).
Spoiler title
Spoiler content