SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ALLGEMEN (a`llgemen Weste), adj. -are; -T, adv.
Etymologi
[jfr ä. d. algemen, holl. algemeen, t. allgemein]
— jfr GEMEN, MEN, adj.
Anm. Ordet förekommer icke i fsv. o. har i nysv. ej anträffats före början af 1600-talet. Redan under senare delen af 1700-talet synes det hafva blifvit sällsynt i litteraturen; Weste (1807) o. Lindfors (1815) beteckna det ss. mindre godt l. mindre vanligt.
I. (†) allmän.
1)
a) som tillhör l. finnes hos l. utföres af alla; gemensam; jfr ALLMÄN I 1. — särsk.
α) om känslor, tillstånd, handlingar osv.; jfr ALLMÄN I 1 a β. Dahlstierna Kunga skald C 1 a (1697). Wår algemena ofullkomlighet. Swedberg Sabb. ro Förmäle § 5 (1710). Frese Verldsl. dikter 99 (1717, 1726).
β) om person; jfr ALLMÄN I 1 b β. Een allgemeen fiende. RARP 7: 169 (1660). jfr: Latinen .. är the Lärdas allgemena tolk. Rydelius Förn. 24 (1718, 1737).
b) offentlig; jfr ALLMÄN I 2. Stadium .. Rennebahn, allgemen löpareplatz. Lex. Linc. (1640). — Allgemeen publication. Stiernman Riksd. 2: 1578 (1668).
c) som omfattar alla l. gäller för alla; som vänder sig till alla; jfr ALLMÄN I 3. Then .. allgemeene Apostoliske Christelighe Kyrkie. Carl IX Cat. Ee 2 b (1604). Dhen allgemena lag, som heela Verlden häfftar (dvs. sammanhåller). Lagerlöf Vitt. 56 (1683). Den .. allgemena Kallelsen (till Guds rike). Bælter Jesu hist. 5: 811 (1759). jfr: Ett allgement Grund- och Hufvudmått bör vara, hvarefter alla större och mindre mål kunna reguleras. Landtm. förf. 2: 2 (1733).
2) syftande på ett område osv. i dess helhet; som omfattar l. sträcker sig till l. motsvarar l. är gemensam för det hela; jfr ALLMÄN II. Widare beslötz .. thet heele Landet sitt allgemeene Rådh (eyn gemeynen Rath) hafwa skulle. Schroderus Liv. 891 (1626). En allgemen Amnestie af alt som tilförne skedt. Nordberg 1: 677 (1740); jfr ALLMÄN I 3 a. En allgemen egenskap af (dvs. hos) hela Jord-klotet. Klingenstierna Præs. i VetA 1755, s. 7. — särsk.
a) i uttr. allgemen läkedom, universalmedel l. -medicin; jfr ALLMÄN II g β. Salander 124 (1727).
b) allmängiltig, alltid o. öfverallt gällande. Denne algemene faste regula. RP 3: 85 (1633). M. Strömer i VetAH 8: 140 (1747).
3) syftande på de stora dragen l. det väsentliga af ngt; generell; jfr ALLMÄN III. Alttherföre tiänar ju thenna allgemena kundskapen (om alla vetenskaperna) til en stor vplysning vti hvar och en besynnerlig (dvs. särskild) disciplin. Rydelius Förn. 3 (1718, 1737); jfr 2.
4) syftande på staten; offentlig; publik; jfr ALLMÄN IV. Ett stoort och allgement Pancket och Gästebudh på thet Konungzlighe Slottet Stockholm. Tegel G. I:s hist. 1: 64 (1622); jfr 1 b. — särsk.
a) i uttr. (det) allgemena bästa, det allmänna bästa; jfr ALLMÄN IV e. P. Brahe d. y. i Oxenst. brefv. 3: 477 (1634). Swedberg Schibb. 79 (1716).
b) anv. ss. sbst.: det allmänna; jfr ALLMÄN IV h. De som ärligit göra til algemenas besta. Rudbeck Bref 1: 13 (1662). Därs. 9.
5) vanlig, af vanligt slag, som brukar förekomma; jfr ALLMÄN V. All-gement Frisk-watn. Stiernhielm Arch. Q 1 b (1644). Algemeene swenske oohl (dvs. ord). Columbus Ordesk. 10 (1678); jfr a. Rusiner, allgemena och besynnerliga (dvs. särskildt) Corycaiska från Karaburun. Eneman 1: 57 (1711). Effter thet nu så algement är, at hwar och en, som något är, wil helsas för herre. Swedberg Schibb. 43 (1716). De algemena bråken. Mört 46 (1727). — särsk.
a) (i) allgement tal, (i) dagligt tal; jfr 1 a. The ord och ordalag, som wi dageligen bruke vti algement tal. Swedberg Schibb. 160 (1716).
b) [jfr t. im allgemeinen leben] allgemena lefvernet l. umgänget, människors dagliga lif o. umgänge; jfr 1 a. Block Progn. 26 (1708). 2 RARP 3: 451 (1723).
c) hvardaglig, profan. (Kristus) Tackade, thet är .. söndrade (dvs. afskilde) .. (nattvards)Brödet ifrå thet algemeene bruket, som thet hafwer vthi en timelig måltijdh. Emporagrius Cat. R 5 a (1669).
d) simpel, trivial, vulgär. Den allgemena rationalismen. Fahlcrantz 6: 23 (1865). Anm. I det här anf. ex. innebär anv. af allgemen sannol. en anspelning på GEMEN.
6) samtlig, hel. Ährender, som angå allgemene rijksens .. lägenheet, wällståndh och wällfärdt. Gustaf II Adolf 125 (1616). Allgemena rijksens ständer. Dens. 188 (1617).
II. [jfr t. im allgemeinen, holl. in't algemeen] (†) i uttr. i allgemen, i allmänhet, i gemen, vanligen; jfr I 5. I a(llgemen) .. Brukas numera sällan. Dalin (1850).
Spoiler title
Spoiler content