SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALLIGERA al1ige4ra l. —32, v. -ade. vbalsbst. (till I) -ANDE, -ING, ALLIGATION (se d. o.); jfr ALLIAGE.
Ordformer
(allegera Palmqvist Räkn. 258 (1750))
I. [af t. alligieren, af lat. alligare, fastbinda, fästa vid, förbinda] eg.: blanda samman (ngt). — särsk.
a) (föga br.) metall. blanda samman (olika metaller, särsk. guld l. silfver med sämre metall); legera, beskicka. (Liksom silfver) alligeras äfven Guld, antingen med Silfver eller Koppar. Bergklint M. sam. 2: 429 (1775, 1792). Smedman (1874). — jfr ALLIERA II o. ALLOJERA.
b) (†) mat. utföra operationer i alligationsräkning, göra (ngt) till föremål för alligationsräkning. Agrelius Kort underv. 431 (1738). Seseman Arithm. 316 (1779).
II. [tillfällig nysv. bildning, uppkommen gm sammanblandning af lat. alligare o. allegare]
1) [af lat. allegare i bet. beordra till ngt] (enst., †) afskicka (ngn) i ngt ärende. Venus mon alligera / Cupidinem sin sohn / sin här at convocera / aff hela werlden longh. Wivallius(?) Dikter 35 (1629?).
2) (†) = ALLEGERA I.
Ssg (till I b): ALLIGERINGS-REGEL. (†) Seseman Arithm. 328 (1779).
Spoiler title
Spoiler content