publicerad: 1898
ALM al4m, r. l. f. (f. Wallenius Project (1682), Sahlstedt (1757), J. Bäckman i Läsn. f. folket 1896, s. 177; m. Wallenius Project (1682), Dähnert (1784), De Geer Skr. 1: 7 (1839, 1892); se för öfr. Rydqvist SSL 2: 305); best. -en; pl. -ar ((†) -er Linné Gotl. 222 (1745)).
Etymologi
[fsv. alm- (i ortnamn); jfr isl. almr, m., nor. alm, m. Ordet, som möjl. är rotbesläktadt med AL, står trol. i afljudsförhållande till sv. dial. älm, d. ælm, mnt. elm, fht. o. mht. elm(boum), ags. o. eng. elm; jfr äfv. lat. ulmus, mht. ulm(boum), ulme (trol. lån från lat.) samt ULM. Se vidare Tamm Etym. ordb., Kluge]
växtsläktet Ulmus Lin., i sht arten U. montana; exemplar af nämnda släkte l. art; äfv. almträ, almvirke. Var. rer. 57 (1538). Aff Alm, Ulmeus. Lex. Linc. (1640). BB 13: 5 (Lag 1734). Våra allmänna kronträn äro Alm, Lön, Lind och Ask. Linné Sk. 237 (1751). Almen är af åtskilligt slag; dock äro 2:ne mäst kunnige (dvs. kända): nemligen Berg-Almen .. och den så kallade Franska Almen. Trozelius Rosensten 73 (1752). Hvit Alm (Ulmus Americana). Kalm 2: 203 (1756); jfr: Americanska Almen. Dens. 3: 219 (1761). Almen .. har grofva safränder. G. Polhem Præs. i VetA 1760, s. 11. Härdiga almar. Adlerbeth Buc. 74 (1807, 1814). Om almens stam vinrankan flätas bör. Stagnelius 1: 270 (1822). Böj dina grenar, o alm, — här är Angelikas graf! B. E. Malmström 6: 7 (1840). En helgonbild, / En svag förgänglig bild af alm jag ägde. Runeberg 1: 262 (1841). Vård-träden .. i Värend .. utgöras (oftast) af någon gammal lind, ask eller alm. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 143 (1864). Ännu mindre sällskapligt (än asken) förekomma de tre europeiska almarne: korkalmen, vresalmen och allmänna almen (Ulmus campestris, effusa, montana). Kruhs Thomé 2: 609 (1882).
Ssgr: A: ALM-ALLÉ3~02. Bååth På gr. st. 154 (1885, 1889). —
-ASKA~20. Alm-aska .. nyttjas .. af Saltpeter-sjudare, at rena sin lut från fetma. Fischerström 1: 59 (1779). —
-BLAD~2. Till foder (för boskapen) användes .. almblad. Palmblad Fornk. 2: 114 (1844). Almbladet .. (är) snedt. J. Bäckman i Läsn. f. folket 1896, s. 175. —
-DUNGE~20. —
-KNOPP~2. Almknoppar .. kokas på Landsbygden med vin eller bränvin, at fördela hårda svulster. Fischerström 1: 59 (1779). —
-PLANKA~20. Läggas Almplankor et år i en gödseldam .. får det färg af Vallnötträd. Retzius Fl. oec. 745 (1806). —
-PLANTERING~020. Där (dvs. i Skåne) borde Alm-planteringar i synnerhet upmuntras. Fischerström 1: 59 (1779). —
-ROT~2. Kalm 2: 22 (1756). —
-SKOG~2. (allme- Lex. Linc. (1640, under ulmarium)) Almskogh, Ulmetum. Lex. Linc. (1640). Vid Malmö och Alnarp i Skåne är den endaste Alm-skog i Sverige. Fischerström 1: 56 (1779). —
-STOCK~2. Almvirke eller ståckar (brukas) til skiepskiölar, som vara under 2 eller 3 skiepp. Rothof 14 (1762). —
1) virke l. ved af alm. Till mahogny-betsning egna sig företrädesvis sådana .. träslag, som .. t. ex. körsbärs-, lönn-, alm-, kastanie- och björkträ. AHB 8: 34 (1857, 1889).
2) (numera nästan bl. i talspr.) = -TRÄD 1. Almträä, Ulmus. Lex. Linc. (1640). Vid foten af ett Almeträ. Ehrenadler 85 (1723). I Egendomen N:s 5 .. vid Norrtullsgatan .. finnas till salu .. Lönn- och Alm-trän. DA 1824, nr 227, s. 10. —
1) växten alm ss. släkte l. individ. Under skuggan af Almeträden. Ehrenadler 62 (1723). Linné Ungd. 2: 254 (1734). Du är mitt almträd, jag din ranka är. Hagberg Shaksp. 9: 25 (1850).
-VIRKE~20. (-värke Lind (1749, under ulmenholtz)) Rothof 14 (1762). J. Bäckman i Läsn. f. folket 1896, s. 178.
B (†): ALME-SKOG, -TRÄ, -TRÄD, se under A.
Spoiler title
Spoiler content