SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AMANG amaŋ4, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äfv. skrifvet amant efter fr.)
Etymologi
[af fr. amant, af lat. amant(em), p. pr. till amare, älska; jfr t. amant]
(numera mindre br.) älskare (till l. åt l. hos en dam); i sht med afs. på illegitima förbindelser. Hvad förmån, .. / Att få .. / En Landt-kaptén till er amant, / Som åker i en blågrå vagn. J. G. Oxenstierna 2: 229 (1775, 1806). Rosenstein 3: 275 (1787). Amang .. Hos en flicka. Lindfors (1815). Det påstås att hon i hemlighet hade en gynnad amang. C. J. L. Almqvist enl. Kindblad (1867). Lagerlöf Juven. 78 (1896). jfr: Amang .. Älskare. Ordet säges i dålig bemärkelse. Almqvist (1842).
Spoiler title
Spoiler content